Har gjort ett kub-test idag. Det var ju inte så bra som vi hoppats :( Jag är 36 år, är i vecka 13 och väntar vårt 3:e barn.
Ultraljudet visade en smal nacke som barnmorskan sa var bra men blodprovet visar tydligen att jag har en risk på 1:18 att få ett barn med Down syndrom.
Vi har ju själva valt att skaffa barn och har ju vetat om risken men när den nu är här så är det jobbigt.
Hur ska jag tänka nu??? Nån i liknande sits??
Jag är inte i samma sits som du, men jag är också lite äldre (37 år) och väntar trean. Vi valde medvetet bort KUB den här gången eftersom sannolikheten att få sämre resultat är så pass överhängande enbart pga ålder så att vi tyckte att det troligtvis snarare skulle skapa mer oro än något annat. Vi gick direkt på fvp istället.
Hur har ni resonerat innan kub? Om man inte har någon som helst tanke på att avbryta graviditeten pga avvikelse så ska man självklart inte göra fvp. Ingreppet som sådant är enkelt och mycket liten risk. Det svåra är ju vad man gör med resultatet......
Hoppas ni kommer fram till vad som är rätt för er.
Jag tycker inte att du ska hänga upp dig så mycket på ditt resultat,chansen att få ett friskt barn är ju ändå väldigt stor procentuellt:) Bra att nackspalten var bra,det är ju ändå ett gott tecken.
Jag gjorde KUB förra veckan,är 43 år o väntar mitt femte barn,fick 1:304,jag hade bestämt innan att om jag fick sämre än 1:10 så KANSKE jag skulle gå vidare med fvp,man känner ju ändå att det är ens barn man ser på skärmen...För är det inte hela världen att få ett barn med DS,dom är ju jättehärliga,men kanske kräver lite mer än friska barn...
Hade jag varit du så hade jag inte gått vidare med fvp,hoppas du kommer fram till et beslut och att allt går bra för dig/er,förstår att du känner som du gör men hoppas att du får en lugn graviditet:)
Lycka till!!!
Hej mallaprick. Jag är lite samma sits som dig. Fyller 37 i år och väntar tredje barnet. Gjorde Kub för 3,5 vecka sedan och fick siffran 1:87. Nackspalten var normal så för mig var det också blodproverna som ställde till det. Resultatet kom som en chock då jag gjort kub med mina tidigare barn och fått finfina siffror och lite naivt trodde att det skulle bli så även denna gång. Vi bestämde oss för att gå vidare med fostervattenprov då jag är alldeles för orolig för att leva med denna ovisshet. Idag är fostervattensprovet äntligen gjort, gick jätttesmidigt och gjorde inte ont alls. Nu väntar en orolig vecka med oro över missfall och framförallt resultatet av provet. Känns ändå skönt att det äntligen är gjort för jag tycker det är tufft med oron och ovissheten. Har läst mycket på nätet o hört från många bekanta som fått liknande resultat där det gått bra så jag håller tummarna. Hoppas du kommer fram till hur du vill göra så du kan njuta av graviditeten. Lycka till!
Tack för att ni vill dela med er!
Har gått hela helgen och tänkt och gråtit och försökt hålla humöret uppe och inte visa barnen.....
Det känns som vi har bestämt oss för att gå vidare med fostervattenprov för jag orkar nog inte med ovissheten. Det som känns svårt är ju missfallsrisken även om den inte är stor och jag tror ju alltid det värsta händer mig.
Idag är jag hemma från jobbet för att få en dag utan någon runt omkring mig. Måste ju försöka njuta av graviditeten oxå känner jag, såg ju faktiskt den lilla/lille på ultraljudet som visade sig vara en livlig krabat =)