Dilemma ang bonusbarn.
Hej
Jag har ett bonusbarn i förskoleåldern som är här vissa helger. Inte riktigt varannan, men regelbundet iaf. Pappan blev lurad och JA han BLEV lurad, mamman påstod att hon åt p piller men när han ändå alltid använde kondom så har hon stuckit hål i kondomer, tagit gamla kondomer och använt sperman för att inseminera sig osv, detta VET jag då jag även känner mamman och hon har själv sagt detta. Så den biten behöver vi inte diskutera mer.
Nu finns barnet dock här och pappan gör det bästa av situationen och barnet trivs här och tycker om att vara här. Problemet är dock min mans psykiska hälsa. Den var ok men inte helt bra när han träffade barnets mamma och den blev inte bättre under tiden med henne och när hon talade om att hon var gravid och tänkte behålla barnet falerade den totalt.
Han har gått i samtalsterapi, av olika slag och äter nu sertralin vilket han antagligen kommer att behöva göra hela sitt liv.
Han är präglad av stryk och en pappa som talade om hur värdelös han var samt syskon som var likadana, det finns ingen kontakt där emellan men han har viss kontakt med sin mamma. Därav hans val att aldrig bli pappa. (Han har gjort vasektomi nu, men var för ung när hans barn avlades så har vi pratat nog om den saken)
Min man mår inte psykiskt bra av att ha barnet här, det är jag som sköter allt det praktiska och det mesta med barnet. Det är jag som hittar på aktiviteter och tidigare gick pappan iaf ut i lekparken osv. Numer orkar han inte det, han är helt apatisk, tappar tålamodet lätt och höjer rösten (nästan skriker) när barnet gör något som inte är tillåtet så jag känner att jag måste vara på helspänn och ingripa om jag märker att barnet blir rädd eller så.
Min fråga är nu, hur bra är det för barnet? Än märks inget utåt iaf men jag vet itne hur länge jag orkar, hur länge det tar innan terapin hjälper osv.
Vad är bäst för barnet i det här läget? Jag känner att jag är för nära för att avgöra själv.
Ska barnet inte alls komma hit på helgumgänge på ett tag? Ska vi kämpa på som nu så länge jag hänger ihop? Har ni några förslag på hur man kan göra? Dagumgänge är endast möjligt på helger pga avståndet.
Kommentarer om att han får skärpa sig kommer jag inte att svara på, han KAN inte det är det som är grejen, han mår mycket mycket dåligt psykiskt just nu men behöver inte bli inlagd.
