Bipolär o medicinering
Hej
Ni bipolära vad har ni för medicinering?
Skriv gärna hur ni tycker medicineringen har fungerat o för o nackdelar oxå biverkningar.
Vill ha lite kött på benen när jag ska diskutera med min läkare om några dagar 
-
-
Svar på tråden Bipolär o medicinering
-
Ingen bipolär på FL???
-
Cipralex o Litihionit.
Tycker det fungerar bra, har inte varit manisk sen jag började med litiumet.
Cipralexen har gett mig lite mer aptit, men annars verkar den fungera okej mot depression.
Dock fått lite mindre sexlust och torrare slemhinnor av den. -
Jag startade precis en tråd ang liknande frågor.
Har du fått diagnos TS? -
Nyligen fått diagnos (36 år) men fortfarande under utredning och äter Sertralin 150 mg och Seroquel 150 mg till att börja med. Sobril vid ångest. Testat Nozinan för sömnen men behövs inte nu. Svårt att utvärdera på så pass kort tid men Nozinan knockar mig och Seroquel gör mig till zombie, vilket inte alltid är så dumt trots allt.
-
Intressant med att du är nydiagnosiserad!
Jag är 37 och ska höra med min läkare och terapeut om jag kan ha denna sjukdom. -
Jag påbörja en utredning för måååånga år sen som aldrig blev klar?????Anonym (kanske bipolär?) skrev 2013-05-07 19:12:29 följande:Jag startade precis en tråd ang liknande frågor.
Har du fått diagnos TS?
Men nu i dag bestämdes det att jag ska utredas o att det troligtvis lutar åt bipolär... ska börja med en medicin som är stämningstabiliserande... inga antidepp för mig! -
Bra att du ska utredas nu.
Jag ska prata med min terapeut nästa vecka, jag börjar fasen misstänka att jag har någon form av denna sjukdom. -
Berätta om du vill vad det är som gör att du misstänker bipolärAnonym (kanske bipolär?) skrev 2013-05-07 20:57:14 följande:Bra att du ska utredas nu.
Jag ska prata med min terapeut nästa vecka, jag börjar fasen misstänka att jag har någon form av denna sjukdom.
-
Anonym (Ts) skrev 2013-05-07 16:31:09 följande:Hej
Ni bipolära vad har ni för medicinering?
Skriv gärna hur ni tycker medicineringen har fungerat o för o nackdelar oxå biverkningar.
Vill ha lite kött på benen när jag ska diskutera med min läkare om några dagar
Jag fick min diagnos för 2 år sedan, var 28 då. Eftersom jag var djupt deprimerad då satte de mig på cipralex, 5 mg. Den hjälpte jättebra och jag blev strax mitt vanliga jag igen. Under tiden gjordes en massa njur-tetser med mera. Sedan bestämde jag och läkaren tillsammans att jag skulle få lamotrigin. Trappad eupp dosen till 300 mg per dag och sedan fick jag sluta med cipralex. Inga särskilda biverkningar av lamotrigin, förutom lite acne på ryggen men det kan jag leva med :) Jag upplever att medicinen gör mig "normal". Jag är mig själv och jag rusar inte iväg, varken uppåt eller nedår. I och för sig är jag idag diagnostiserad och har börjat förstå mig själv på ett helt nytt sätt. Nu vet jag vad jag måste försöka undvika för att inte bli sjuk igen.
Sedan jag startade medicineringen har jag inte *peppar peppar* haft några hypomaniska skov. Däremot har jag haft många korta perioder med dålig sömn vilket omedelbart gör mig väldigt låg. När sömnen blir ett problem använder jag stilnoct och/eller propavan och ibland även zyprexa (olanzapin) om jag är väldigt uppvarvad. -
bipolarmama skrev 2013-05-26 21:50:46 följande:
Jag fick min diagnos för 2 år sedan, var 28 då. Eftersom jag var djupt deprimerad då satte de mig på cipralex, 5 mg. Den hjälpte jättebra och jag blev strax mitt vanliga jag igen. Under tiden gjordes en massa njur-tetser med mera. Sedan bestämde jag och läkaren tillsammans att jag skulle få lamotrigin. Trappad eupp dosen till 300 mg per dag och sedan fick jag sluta med cipralex. Inga särskilda biverkningar av lamotrigin, förutom lite acne på ryggen men det kan jag leva med :) Jag upplever att medicinen gör mig "normal". Jag är mig själv och jag rusar inte iväg, varken uppåt eller nedår. I och för sig är jag idag diagnostiserad och har börjat förstå mig själv på ett helt nytt sätt. Nu vet jag vad jag måste försöka undvika för att inte bli sjuk igen.
Sedan jag startade medicineringen har jag inte *peppar peppar* haft några hypomaniska skov. Däremot har jag haft många korta perioder med dålig sömn vilket omedelbart gör mig väldigt låg. När sömnen blir ett problem använder jag stilnoct och/eller propavan och ibland även zyprexa (olanzapin) om jag är väldigt uppvarvad.
Förresten, jag har startat en medlemsgrupp som heter "bipolära mammor". Ni är jättevälkomna att gå med där så kanske vi kan stötta varandra och prata mera där!? -
Just nu medicinera jag bara med topamax och flouxetin, seroquel har jag lagt på hyllan nu för jag har en hjärntumör som inte medicinerna inte går ihop.
-
tack för svar
jag ska alltså inte äta antidepp... Seroguel har jag ätit i 20 dagar nu o måste ändå säga att jag sover bättre o är mindre irriterad än innan... känner mig lixom lugnare.... mer klartänkt! -
Härligt :) va medveten bara att OM du någon gång slutar medicinera med seroquel så kan du få det väldigt jobbigt när du slutar.. har du inte några biverkningar? Jag hade fruktansvärt ont i lederna minns jag :(
-
Nä jag har nog inga speciella biverkningar... inte mer än att jag lyckats gå upp ca 3 kg sen start o att dom verkar lite nyckfullt ... ibland blir jag skittrött efter ca 2 timmar ibland hur pigg som helst... det mest obehagliga är när dom verkar fortare än jag trott.. fick värsta yrselattacken med illamående o svimningskänsla härom kvällen... uschmoniz skrev 2013-05-27 12:22:55 följande:Härligt :) va medveten bara att OM du någon gång slutar medicinera med seroquel så kan du få det väldigt jobbigt när du slutar.. har du inte några biverkningar? Jag hade fruktansvärt ont i lederna minns jag :(
-
Förlåt att jag tränger mig på, men jag undrar om det finns någon av er som vill berätta hur er bipolära sjukdom påverkar eller inte påverkar familjelivet/umgänget med barn?
Jag har startat en tråd här under psykisk ohälsa då pappan nyligen fått diagnosen och min 2,5-åriga dotter har umgänge med honom. Det optimala är väl att prata med honom såklart, men då han är en mästare på att omforma sanningen är det svårt att veta vad som är korrekt. Orkar han verkligen ta hand om henne eller gör han det bara för samhället ställer de kraven kanske. Det viktiga är att jag vill inte utsätta min dotter för fara om han är sjuk, men inte heller att hon ska avstå umgänge på fel grunder.
Mycket tacksam för andras tankar och erfarenheter!!!
-
Venlafaxin och litium.
-
har inte fått diagnosen... men är under utredning.mammalovis skrev 2013-05-28 22:08:51 följande:Förlåt att jag tränger mig på, men jag undrar om det finns någon av er som vill berätta hur er bipolära sjukdom påverkar eller inte påverkar familjelivet/umgänget med barn?
Jag har startat en tråd här under psykisk ohälsa då pappan nyligen fått diagnosen och min 2,5-åriga dotter har umgänge med honom. Det optimala är väl att prata med honom såklart, men då han är en mästare på att omforma sanningen är det svårt att veta vad som är korrekt. Orkar han verkligen ta hand om henne eller gör han det bara för samhället ställer de kraven kanske. Det viktiga är att jag vill inte utsätta min dotter för fara om han är sjuk, men inte heller att hon ska avstå umgänge på fel grunder.
Mycket tacksam för andras tankar och erfarenheter!!!
Skulle barnen tas ifrån mig finns inget att leva för... Då får jag anledning att sluta leva... dom håller mig vid liv! -
mammalovis skrev 2013-05-28 22:08:51 följande:Förlåt att jag tränger mig på, men jag undrar om det finns någon av er som vill berätta hur er bipolära sjukdom påverkar eller inte påverkar familjelivet/umgänget med barn?
Jag har startat en tråd här under psykisk ohälsa då pappan nyligen fått diagnosen och min 2,5-åriga dotter har umgänge med honom. Det optimala är väl att prata med honom såklart, men då han är en mästare på att omforma sanningen är det svårt att veta vad som är korrekt. Orkar han verkligen ta hand om henne eller gör han det bara för samhället ställer de kraven kanske. Det viktiga är att jag vill inte utsätta min dotter för fara om han är sjuk, men inte heller att hon ska avstå umgänge på fel grunder.
Mycket tacksam för andras tankar och erfarenheter!!!
jag har en son på 1.5 år. Och det går galant! Så länge man sköter medicinering så är det lungt. Min sambo och familj lär dock vara extra uppmärksam om jag skulle bli hyper manisk.. händer med års mellanrum typ. Min sjukdom styr aldrig mitt liv. Jag har barn att ta hand om. Jag accepterar den och styr den så gott det går. :) bara maila om du vill prata. -
Jag har provat alla mediciner som finns typ, jag hatade alla. Jag är nu helt utan mediciner och tar enbart vid behov mot ångest och sömnen. Asskönt att slippa! I och med att jag blivit medveten om min sjukdom har jag fått lättare att hantera mina skov, utan medicin.