3 åringens utvecklingsbedömning..kan den visa fel resultat..?någon som varit med om liknande?

Har inte varit med om det, men så här tänker jag:

Det att han inte orkade genom hela testet är antagligen något som de också vägde in i sin bedömning. Om man har ett funktionshinder så är det svårare att klara ett helt test - så det är en del av testet. 

Du säger själv att han har dålig ögonkontakt och svårt med  språket - det är också tecken på någon autismspektrumstörning... 

De kommer göra fler tester och en större utredning. Det han sa idag var inte den diagnos som er son kommer få, utan bara en kommentar om att vidare utredning är nödvändig. 

  

Men om detta inte är utredande instans så spelar det inte så stor roll för dn riktiga utredningen kommer ju visa rätt resultat. Men det låter tokigt att ni inte fick en paus och sedan fortsätta?

Det är det jag menar med att det är en del av testet. Man har tagit med i beräkningen hur länge ett neurotypiskt (eller "normalt") barn klarar att hålla koncentration och ork och fokus på testet. Om barnet inte orkar, kan koncentrera sig eller hålla fokus så är det en indikation på att barnet kan ha någon form av "störning" (sjukt ord). Det är inte nödvändigtvis så, men det ger anledning till att vilja remittera vidare.  

En halvtimme är lång tid för en treåring att sitta still och koncentrera sig. Varför i himmelen måste det vara tecken på nåt fel? Vaddå gå på tå? Det gjorde min son länge och han skulle förmodligen inte haft tid att sitta still en halvtimme heller i den åldern. Han är helt normal. Huruvida ögonkontakten är kan ju bara ni se men det måste absolut inte va nåt fel:) kram och lycka till

Måste är det ingen som sagt. Det är ju därför han remitteras vidare...

De ser mer än vi tror och vi vill sällan se ngt som vi kanske skulle kalla för brist hos våra barn.

Att barnet inte skiljer sig från kompisen annat än ögonkontakten och talet är nog så stor avvikelse och mkt som hänger med det.

Jag förstår att det är läskigt men var istället glad för remissen och fokusera på nuet. Risken är stor att det blir både en och två diagnoser och det är bättre att ni är mentalt förberedda på det. Att ni kommit så långt som ni har tyder på att allt inte står rätt till så släpp det att ni inte förstår psykologen. De kan oftast sitt jobb bättre än vi utomstående kan det

De finns föräldrar vilka vill slippa verkligheten med att sitt barn skulle ha något form av funktionshinder  de menar på att sjukvården har fel och ger ett helvette till sitt barn på det viset istället för att stötta och gå från barnets nivå och inte från förälderns fantasinivå.

Så om ditt barn visar tendenser för autism, så låt läkarna kolla upp det och om barnet har autism så har den det och de är inge mer med det. Gå då framåt från den nivån denne är på. Barnet blir inte ett annat av diagnosen, han fortsätter ju vara han bara. 

Vet en mamma som länge trodde inte på att hennes barn hade autsim, jag sade tidigt att det hade den för den uppförde sig på ett speciellt sätt. Tillslut så genomgick barnet undersökning och utredning och visst hade denne autism. Länge funderade mamman över sin mammas kommentarer så som "han är perfekt, det är ingen fel på honom" och jag måste hålla med mormor, han är ju perfekt på sitt sätt! Och även mamman ser det nu.  

Hej,jo jag inser ju att något är anorlunda i ögonkontakten. Men det är också mycket jag inte håller med om. Men jag har tänkt om nu och tänker att jag får förklara på barn rehab hur jag upplever sonen och vad jag tyckte var missvisande i bedömningen. Självklart vill jag ge min son bästa hjälp han kan få om det nu skulle vara Autism eller annat. På barnrehab jobbar väl antagligen de som har mycket kunskap kring barn med och utan funktionshinder antar jag? Skulle han inte ha autism borde ju den fortsatta utredningen visa det. Jag ska försöka ta det som det kommer.  Tack för alla svar.

Lite fundersam kan man ju bli på varför han är som han är om det inte skulle vara autism eller liknande. Man har ju inte sådana luckor/är så pass efter i utvecklingen utan anledning.

Det är inte så att han kommer att få en ev diagnos efter ett besök utan en utredning kan ta ganska lång tid ts.

Precis! Om det inte är som läkaren misstänkte så kommer det också visa sig. 

Har du läst mycket om olika autismspektrumstörningar? Det finns en så enormt stor variation inom detta. Många ser framför sig barnet i glasbubblan som inte alls går att få kontakt med eller som bara dunkar huvudet i väggen så fort de hör ordet autism. De flesta autister är inte såna.  Jag har själv asperger som inte diagnostiserats förrän nu (jag är snart 33). Jag lever ett vanligt liv med man och barn. En del har specialbegåvningar som är helt enorma som den här killen: http://www.bbc.co.uk/news/uk-22477958 och andra kan inte få fram ett ord...  Bara möt din lille kille som den han är, så kommer det bli bra.