Varför får jag inga vänner?

Hej!

Jag är en 22 årig tjej, bosatt i den norra delen av Sverige. Jag är intelligent och rolig, är kreativt lagd och jag gillar vetenskap. Studerar på universitetet på distans, har en termin kvar på programmet jag läser.

Jag flyttade hemifrån till grannkommunen där min pojkvän bor direkt efter att jag tog studenten och jag bor fortfarande där. Jag kommer från ett litet ställe från början, med knappt 5000 invånare i hela kommunen, dvs. alla känner alla - svårt att skaffa nya vänner. Jag kom även från en familj med missbruksproblematik vilket även gjorde att jag inte vågade vara så social av mig då jag skämdes över familjen. Som sagt flyttade jag till grannkommunen, som inte är mycket större. Jag har bott här i tre år, och jag har bara ytliga bekanta - knappt det. Det är svårt att veta hur man ska skaffa vänner.. Jag pluggar på universitetet på distans, där har jag också bara ytliga bekanta.. Svårt att skaffa bra vänner från klassen när man bor så långt ifrån alla..

Vad är det jag gör för fel? Jag är trevlig mot alla nya människor jag träffar, men ändå verkar det som att det är något med mig som inte går hem. Jag har skrivit i otaliga "söka vänner"-trådar men inte ens där går det hem.. Det verkar som att felet alltså ligger hos mig.

Nu känns det ännu sämre då det ser ut som att jag kommer gå utan arbete i sommar. Jag har sökt flera sommarvikariat, men ingen nappar på min ansökan även fast jag har de rätta kunskaperna och erfarenheterna för de jobb jag söker. Jag har sökt jobb inom de branscher där jag vet att det är brist på sökanden, ändå står jag här utan sommarvikariat..

Vad ska jag göra? Varför får jag inga vänner? Varför är jag så ensam?

blomman1236

Äldre 13 May 22:26

#1

Jag tror nog inte att det ligger nånting fel hos dig utan kanske snarare så som du beskriver att du bor på en liten ort och alla känner alla.. de som du träffat har kanske inget direkt behov av att vilja lära känna nya människor? Kan ju också vara så att många kanske har fullt upp med sitt så att säga.. och kanske inte reflekterar över att du vilja fortsätta hålla kontakt?

Hur ser din pojkväns sociala nätverk ut? Tänker om du är aktiv på att umgås med honom och hans vänner så kan du hitta nån i hans grupp att lära känna bättre?
Jag läser oxå på distans faktiskt, och det är svårt att kunna lära känna nya personer då tyvärr..

bepoe

Äldre 13 May 22:30

#2

Det är inte dig det är fel på, du har bara hamnat i en svår miljö. Bästa sättet att hitta vänner är att ingå i ett sammanhang av något slag - bo i en studentkorridor, gå i en klass, jobba på en stor arbetsplats, sjunga i kör, vara med i en ridklubb... När man sedan blir äldre och kanske får barn kan man träffa folk genom barnen.

Anonym (ensam22åring) Trådstartaren

Äldre 13 May 22:31

#3

blomman1236 skrev 2013-05-13 22:26:44 följande:

Jag tror nog inte att det ligger nånting fel hos dig utan kanske snarare så som du beskriver att du bor på en liten ort och alla känner alla.. de som du träffat har kanske inget direkt behov av att vilja lära känna nya människor? Kan ju också vara så att många kanske har fullt upp med sitt så att säga.. och kanske inte reflekterar över att du vilja fortsätta hålla kontakt?

Hur ser din pojkväns sociala nätverk ut? Tänker om du är aktiv på att umgås med honom och hans vänner så kan du hitta nån i hans grupp att lära känna bättre?
Jag läser oxå på distans faktiskt, och det är svårt att kunna lära känna nya personer då tyvärr..

Sambons nätverk är betydligt större än mitt. Däremot är han inte en speciellt social person. Han har flera goda vänner, men deras kontakt är sån att de kanske inte ses på någon månad och så träffas de en kväll och kollar hockey eller nåt. De har inte behov av att ses oftare och deras vänskap sinar inte för det - om du förstår hur jag menar.

En gång om året brukar sambons kompisgäng dra ihop en sommarfest/grillkväll, där brukar jag alltid hänga med. Men de flesta bor inte kvar här, de kommer bara upp under sommaren. Så visst känner jag en del av sambons kompisar, men det är mer hans kompisar och bara ytliga bekanta till mig..

Anonym (ensam22åring) Trådstartaren

Äldre 13 May 22:36

#4

bepoe skrev 2013-05-13 22:30:04 följande:

Det är inte dig det är fel på, du har bara hamnat i en svår miljö. Bästa sättet att hitta vänner är att ingå i ett sammanhang av något slag - bo i en studentkorridor, gå i en klass, jobba på en stor arbetsplats, sjunga i kör, vara med i en ridklubb... När man sedan blir äldre och kanske får barn kan man träffa folk genom barnen.

Det är bara det att jag bor på ett väldigt litet ställe.

Sjunga i kör = finns för gymnasieeleverna, PRO och kyrkan (är inte medlem i svenska kyrkan)
Ridklubb = startar inga vuxengrupper, har kollat på det tidigare..
Studentkorridor/gå i en klass = pluggar på universitetet på distans med en termin kvar, så jag har ju vänner där men endast ytliga vänner och alla bor långt ifrån mig
Arbete = som sagt jag pluggar, och det verkar som att jag inte kommer få något semestervik. heller..

Vi planerar barn, och det är väl egentligen bara en tidsfråga till jag blir gravid. Har tänkt på det där med att man kanske får nya vänner genom föräldragrupper och sånt.. Men det lär ju dröja ett tag till. Det lär ju dröja ett par år innan barnet går på dagis också.

Tealhawk

Äldre 13 May 22:37

#5

Antar att du inte bor nära en kuststad eftersom kommunen har typ 5000 människor. Jag vill inte vara fördomsfull mot inlandet, för jag gillar det, verkligen, men grejen med folk där är att (precis som du säger TS), att alla känner redan alla. Det är extremt svårt att komma in i en gemenskap som redan finns. Mitt tips är att flytta till Umeå, Luleå eller Sundsvall (beroende på vilken som är närmast om ni vill bo kvar i närheten av där ni bor nu). Alla de 3 städerna har universitet med folk från massa olika platser och "efterfrågan" för nya vänner är större där än på småorterna. Större cirkulation på jobb också.

These are not the droids you're looking for

Anonym (A)

Äldre 13 May 22:43

#6

Anonym (ensam22åring) skrev 2013-05-13 22:36:50 följande:

Det är bara det att jag bor på ett väldigt litet ställe.

Sjunga i kör = finns för gymnasieeleverna, PRO och kyrkan (är inte medlem i svenska kyrkan)
Ridklubb = startar inga vuxengrupper, har kollat på det tidigare..
Studentkorridor/gå i en klass = pluggar på universitetet på distans med en termin kvar, så jag har ju vänner där men endast ytliga vänner och alla bor långt ifrån mig
Arbete = som sagt jag pluggar, och det verkar som att jag inte kommer få något semestervik. heller..

Vi planerar barn, och det är väl egentligen bara en tidsfråga till jag blir gravid. Har tänkt på det där med att man kanske får nya vänner genom föräldragrupper och sånt.. Men det lär ju dröja ett tag till. Det lär ju dröja ett par år innan barnet går på dagis också.

Min erfarenhet är att det är svårt att få vänner, och då särskilt nära vänner då man har ett "trasigt" förflutet.. Jag vet inte vf men man kanske känns ogedigen så att säga.. Utan djup, som om man är ytlig typ. Ja, jag vet inte. ?

Är själv lite samma och jag tror det beror på det. Jag har liksom inget förflutet och ingen familj. Så då blir man ju extra ensam. Och ensamhet syns på nåt mysko vis.

Anonym (ensam22åring) Trådstartaren

Äldre 13 May 22:44

#7

Tealhawk skrev 2013-05-13 22:37:24 följande:

Antar att du inte bor nära en kuststad eftersom kommunen har typ 5000 människor. Jag vill inte vara fördomsfull mot inlandet, för jag gillar det, verkligen, men grejen med folk där är att (precis som du säger TS), att alla känner redan alla. Det är extremt svårt att komma in i en gemenskap som redan finns. Mitt tips är att flytta till Umeå, Luleå eller Sundsvall (beroende på vilken som är närmast om ni vill bo kvar i närheten av där ni bor nu). Alla de 3 städerna har universitet med folk från massa olika platser och "efterfrågan" för nya vänner är större där än på småorterna. Större cirkulation på jobb också.

Jag bor i Norrbotten (inte i Luleå). Det är inte aktuellt att flytta i nuläget då min sambo har fast jobb och det är inte bara att flytta hur som helst. Jag har frått några erbjudanden om jobb här på orten när jag tagit min examen, men det är som sagt om lite drygt ett halvår.

Vi båda trivs väldigt bra här, det enda jag i princip saknar är vännerna. Jag har visserligen gått utan vänner så gott som hela livet, men jag saknar ibland att känna den där riktiga gemenskapen med någon. Jag och min sambo har givetvis det riktigt bra, men jag känner ibland att jag behöver komplettering av en vän. Sambon ger mycket, men vissa delar saknas som man bara kan få genom en vän.

Det låter verkligen som att jag är en pessimist och inte ser möjligheter och alternativ. Det är bara det att det inte är aktuellt att flytta. Och man är tyvärr något begränsad när det kommer till glesbygdskommuner..

Varför får jag inga vänner?

INNEHÅLL