• Anonym (Galenskap)

    Han känner absolut inget för mig, har han "rätt" att bli arg på detta?

    Jag och min sambo har varit ett par i snart tio år. Jag har haft en sexuell relation vid sidan av i snart tre år. Denna relation har kantats av så mkt bråk o gräl o däremellan massa sex förstås. Jag har haft riktigt starka känslor för den här mannen hela tiden, jag har velat lämna min sambo för hans skull. Vi har båda familj på varsitt håll och han har hela tiden varit tydlig med att han inte vill lämna sin sambo och leva med mg. Detta har gjort så fruktansvärt ont men eftersom jag haft så starka känslor för honom så har vi fortsatt våra träffar, trots att mitt hjärta gjort så ont när jag sedan ser honom med sin sambo. Förra året mådde jag så dåligt att jag sa till honom att jag inte orkade mera, det gjorde för ont. Då svarar han att då får vi helt enkelt avsluta. Sagt o gjort. Vi bor grannar o våra barn leker varje dag, så vi fortsatte umgås, fast platoniskt. Som helt vanliga grannar. Plötsligt en dag, tre veckor efter vårat "uppbrott" står det på Facebook att han o sambon gift sig. Hela min värld rasade. Jag grät hela eftermiddagen o hela kvällen. Jag kände mig så tillintetgjord. Vi hade setts varenda dag och inte en enda gång hade han berättat att de skulle gifta sig. Jag tyckte att med vetskapen om mina känslor för honom, så borde han ha "förvarnat" mig lite. Det slutade med att jag undvek honom i tre veckor. Till sist konfronterade han mig och jag berättade hur sårad jag känt mig i detta. Han var lika sur tillbaka men förstod väl till sist. Vi blev sams. O började ligga igen. Någonstans efter det började mina känslor försvinna för honom. Skönt. Nu har jag förlovat mig med min sambo. Jag gjorde som grannen. Sa inte ett ord, utan lät det komma ut på Facebook. Ingen visste. Alla våra vänner fick veta den vägen oxå. Nu är han skitförbannad. Kallar mig småaktig och att jag är full av dubbelmoral. När jag säger att jag blev så arg på honom, faktiskt berodde på att jag hade så starka känslor, så slår han bort det. Jag är bara en småaktig hämnare. Han har gjort klart för mig hela tiden att jag inte betyder ett smack mer än lite gött sex, jag tycker hans agerande är galet. Hur tänker ni? Borde jag sagt ngt till honom? Jag trodde inte ens han var intresserad av att veta. Beter han sig korkat? Eller får jag skylla mig själv som "gav igen" (enligt honom)...? Och snälla, lämna era dömande tankar kring själva otroheten för er själva.

  • Svar på tråden Han känner absolut inget för mig, har han "rätt" att bli arg på detta?
  • slutatsnusa

    spontant tänker jag vilken knepig, småaktig snubbe
    va skönt att du inte har känslor för honom längre
    grattis till förlovningen och om du nu menar allvar med den så ta och satsa 100% på dig och din fästman och er familj
    dags att flytta kanske?

  • Anonym (oj...)

    Haha, gillar den sista meningen... För den känns ju som en realistisk uppmaning.

    Nej, men allvarligt talat. Ingen av er verkar ju lycklig av denna sanslösa soppa? Varför fortsätta röra runt i den? Men för att svara konkret på frågorna: Ja, han är korkad som reagerar så, det inser han nog själv. Ja, du får nog skylla dig själv som, om du förlovade dig för att ge igen. Och fulla med dubbelmoral är ni ju båda så där bör han kanske va försiktig med vad han anklagar dig för. Man ska inte kasta sten i glashus.   

  • Anonym (hoppas)

    konstigt agerande av båda, vid båda tillfällena.Hoppas ni är över varann nu och kan gå vidare och vara lyckliga med den ni faktiskt valt att leva med. Och hoppas ni inte ligger igen....

  • Lillglenn

    Jag känner inte för att lämna mina dömande tankar kring detta åt sidan.

    Ni är båda två lika stora svin. Skönt fokus och diskutera om vem som har vart elak mot vem sinsemellan. Jag lider med båda era respektive och undrar vad de gjort för att leva med såna vidriga människor. Din frågeställning i rubriken är så bagatellartad i sammanhanget att jag funderar om det är på skämt.

    Om du släpper sargen och verkligen tänker igenom vad dina och din grannes handlingar har inneburit för era familjer så är jag nästan säker på att  detta kommer att framstå som en ickefråga. Uppenbarligen så är du inte helt till freds med livet tillsammans med din sambo. Fundera över om det är värt att leva resten av livet på detta sätt både för din och din sambos skull.

     

  • Aili

    Vilken otroligt rubbad situation! Men eftersom jag inte ska kommentera otroheten i sig så tänker jag såhär.
    Ni har satt upp premisserna för ert sexande utifrån att ni båda ha familjer vid sidan om. Det är alltså rent sex det handlar om i så fall, om jag inte fattat fel. (Även om du känner/kände mer för honom)
    Om man bara ska ligga med varandra så finns det väl egentligen igen upplysningsplikt om man ska gifta sig/förlova sig. (Även om man ren respekt kanske berättar sånt, men jag vet inte om det finns någon respekt öht i den här situationen...) Därför har ni båda överreagerat totalt tycker jag, kanske bäst att fokusera på era familjer istället för att fortsätta med varandra. Känns inte som att det kommer något gott ur situationen alls! Låt på sin höjd ungarna leka och minimera umgänget mellan de vuxna.

    (Jag är verkligen sugen att säga något om otroheten men av respekt för TS önskemål låter jag bli...) 

  • Anders 386

    I en sån här soppa är väl det mesta 100% fel. Jag tycker inte att man kan ställa några som helst krav på "partnern"  i ett sånt här läge. "Som man bäddar får man ligga"  tycker jag är ett bra uttryck för den här röran...Skrattande

  • Haskel

    Om han har rätt att bli arg på detta: Ja, det har han faktiskt! Rätten att känna oss arga, ledsna, sårade, glada osv. förbehåller vi oss alltid. Om det sedan är rationellt, vettigt eller genomtänkt är en annan sak. Känslor och tankar är inte rationella, många gånger beter vi oss själva på ett sätt, men blir ledsna och arga när någon närstående gör likadant. Känslor och tankar är inget vi styr över, de bara finns där.
    Din granne/älskare blir ledsen och arg, fastän han gjorde likadant. Dels blir han nog arg på sättet han får reda på det, precis som du blev, och dels blir han nog arg för att du beskyllde honom för det men ändå gör likadant själv. Jag tror du gör bäst i att "låta" honom känna sig arg och ledsen, men inte ta åt dig för mycket. Prata möjligtvis med honom, och förklara varför du gjorde som du gjorde. Du berättar för oss här, att alla fick reda på det via Facebook. Din granne/älskare misstänker säkert att du gjorde detta mot just honom, som en hämnd. Även om ni nu väljer att sluta träffas, så finns det ingen bra anledning att avsluta som ovänner. 

    Då jag inte känner till era relationer och situationer i övrigt, samt att du önskar, kan/vill jag inte kommentera något om "rätt och fel" angående otrohet. 

  • Anonym (Galenskap)
    Haskel skrev 2013-05-15 10:18:41 följande:
    Om han har rätt att bli arg på detta: Ja, det har han faktiskt! Rätten att känna oss arga, ledsna, sårade, glada osv. förbehåller vi oss alltid. Om det sedan är rationellt, vettigt eller genomtänkt är en annan sak. Känslor och tankar är inte rationella, många gånger beter vi oss själva på ett sätt, men blir ledsna och arga när någon närstående gör likadant. Känslor och tankar är inget vi styr över, de bara finns där. Din granne/älskare blir ledsen och arg, fastän han gjorde likadant. Dels blir han nog arg på sättet han får reda på det, precis som du blev, och dels blir han nog arg för att du beskyllde honom för det men ändå gör likadant själv. Jag tror du gör bäst i att "låta" honom känna sig arg och ledsen, men inte ta åt dig för mycket. Prata möjligtvis med honom, och förklara varför du gjorde som du gjorde. Du berättar för oss här, att alla fick reda på det via Facebook. Din granne/älskare misstänker säkert att du gjorde detta mot just honom, som en hämnd. Även om ni nu väljer att sluta träffas, så finns det ingen bra anledning att avsluta som ovänner.  Då jag inte känner till era relationer och situationer i övrigt, samt att du önskar, kan/vill jag inte kommentera något om "rätt och fel" angående otrohet. 

    Ja, så sant... Självklart har han rätt till sina känslor, på samma sätt som jag ansåg mig ha rätt till mina. Tack för dina ord. Jag kanske måste förklara för honom att mitt outande på fb inte var riktat enbart till honom. Jag har inga intentioner att fortsätta vara ovänner. Vi bor som sagt grannar och vi måste ha en fungerande relation oavsett. Tack igen.
  • Fool

    Som svar på din fråga tror jag alla har "rätt" att känna som de vill oavsett hur irrationellt det kan tyckas... däremot blir jag lite förvånad över att du i hela ditt inlägg inte nämner din sambo öht , allt kretsar kring vad du eller grannen känner och tänker... om din sambo är så betydelselös varför är du öht kvar med honom för ?

    Är det inte bättre avsluta ert förhållande så ni båda kan hitta någon ni trivs bättre med ?

  • Haskel
    Fool skrev 2013-05-15 11:26:02 följande:
    Som svar på din fråga tror jag alla har "rätt" att känna som de vill oavsett hur irrationellt det kan tyckas... däremot blir jag lite förvånad över att du i hela ditt inlägg inte nämner din sambo öht , allt kretsar kring vad du eller grannen känner och tänker... om din sambo är så betydelselös varför är du öht kvar med honom för ?

    Är det inte bättre avsluta ert förhållande så ni båda kan hitta någon ni trivs bättre med ?
    Om vi låter oss anta, att TS nämnt sin sambo: Skulle du då svarat på hennes egentliga fråga/problem?
    Jag tror TS gjorde klokt i att inte nämna honom här och nu, då jag tror att samtliga svar och inlägg då enbart hade handlat om hennes otrohet. Kanske har hon tagit upp sina, eventuella "förhållandeproblem" i en annan tråd. Alternativt vet hon redan vad hon har för problem och hur hon ska lösa dem. Kanske känner även hennes sambo till hennes "otrohet". Varför ta upp ett problem, som kanske inte finns?
Svar på tråden Han känner absolut inget för mig, har han "rätt" att bli arg på detta?