Jag har i många år haft en dröm och det är att starta upp ett privat familjedaghem. Har lagt dessa planer åt sidan flera gånger men nu är jag utbildad barnskötare och planerna och den stora önskan har kommit upp igen. Tänkte kolla lite med er här, föredrar ni förskola eller dagbarnvårdare? Och varför känner ni så?
Överlag positiv till båda men har valt förskola. Hade jag vetat om en dagbarnvårdare i vårt område som var bra och omtyckt av barnen hade det kanske blivit dagbarnvårdare istället. Men jag föll för sonens förskola som har en oerhört bra struktur, bra upplägg, mycket utomhusvistelser, egen kock och superhärlig personal. Det som avgör mest är personalen och engagemanget för barnen och inte minst att sonen trivs! Sen kan jag ibland önska att det var en mindre grupp, där har ju dagbarnvårdare en fördel helt klart.
Vi har haft båda och förskolan är faktiskt bättre för våra barn. Problemen med dagmamma var att barngruppen blev för liten. Vår äldsta hade lite otur och hade ingen jämnårig kompis i gruppen och blev därför ganska ensam. Dagmamman var väldigt mycket ute, vilket iofs är bra, men våra barn upplevde nåt som jag tolkar som "rotlöshet", de hade inte tryggheten i en egen krok, en egen låda, en egen plats vid matbordet etc, något de verkligen har uppskattat nu på förskolan. Jag tror att en dagmamma skulle kunna göra så att de här bristerna inte fanns, men jag tror det är svårt. Samtidigt är jag väldigt glad att det finns dagmammor kvar, trots allt!
Jag hade valt dagmamma om jag visste att denne var seriös och omtyckt, hade två kompisar som började som dagmamma nu och även om de är goda vänner så hade jag inte velat lämna mitt barn dit, dels för att den ena har grava sömnproblem samt att hon tröttnade 1 månad efter hon fått uppdraget,inte skoj för föräldrarna med tanke på den plstbrist som är i kommunen, den andre var deprimerad när hon började och kontant irriterad på 1 åringen hon fick hem, var dessutom med när barnet vrupade i en liten stentrappa 2 gånger och hon inte ens iddes plocka upp honom. Men utåt sett såg det säkert bra ut men jag som såg hela bilden hade inte velat ha mina barn där.
Jag skulle kunna tänka mig dagmamma till ett litet barn som kanske blir tryggare i en liten grupp och med bara en anknytningsperson. När barnet blir äldre däremot och behovet av jämnåriga kompisar ökar så tror jag att förskola är bättre när det gäller att tillgodose det sociala faktiskt. Tycker att en fördel med förskola är att det känns som att det finns mer insyn i verksamheten, fler som jobbar tillsammans och inte bara en dagmamma som ingen vet hur hon jobbar... En viktig del för mig i takt med att barnet blir äldre är den pedagogiska verksamheten, att barnen får lära tillsammans och utforska saker utifrån sin nivå. Det går ju att tillgodose hos en dagmamma också även om det kan bli svårare om barnen är i helt olika åldrar.
Alla mina tre barn gick hos dagmamma (familjedaghem) till och med våren det år de fyllde 5 år. Mindre barngrupp mer personligt och tryggt att vara i hemmiljö.
Från och med höstterminen det året de fyllde 5 år valde vi att flytta över dem till en förskola i samma hus som skolan de sedan skulle gå i för att komma in i gruppen innan skolan. Den förskolan har en avdelning med enbart 5 åringar.