Ny bebis i styvfamilj?

Hur menar du? :)
Min ekonomi och tid kommer räcka fint, och min sambo är underbar och kommer klara ett barn till utan problem. Det är inte ett kärleksbarn bara, det är mitt enda barn och jag vill då bestämt ha barn. Min sambo visste detta och gjorde det valet redan när det blev seriöst mellan oss.

Är det bara jag som får konstiga vibbar av frågeställningen? 

Nej. Märklig fråga. Men går ju i linje med den inställning man ibland stöter på här på FL - det är bara första kullen barn som räknas i en nyfamilj :)

Jag tycker man aldrig ska skaffa kärleksbarn, oavsett om någon har barn sedan innan eller ej! Man ska skaffa barn för att man själv vill ha barn och "råkar" ha en partner som känner likadant. Ett barn är en människa, ingen sak man skaffar för att man är kär! Människor som använder det uttrycket har jag faktiskt lite svårt för...

Jag förstår inte heller... Vad är ett kärleksbarn? 

Fast kärleksbarn skaffas ju av samma skäl att man skaffar andra barn, precis som du själv skriver för att man själv vill ha barn och för att man träffat någon man vill ha det med och som känner likadant... Förstår inte var "sak" kommer in i bilden. De flesta barn är ju självklart kärleksbarn :)
Så vad i uttrycket symboliserar att det är en "sak" och inte en människa? 

Tycker också att det är en konstig frågeställning.
Föräldrar som skaffar sitt första barn utan barn sen innan, eller ett andra/tredje barn i en kärnfamilj för den delen, har det ju lika jobbigt ibland och inte sjutton frågar man dessa "Hur tänkte ni när ni bestämde er för att skaffa barn?"

För att man skaffar barnet just för att man vill ha ngt gemensamt med sin partner. Klart man vill ha barn med sin partner som man lever med, men det ska vara för att man just vill ha ett barn för dess egen skull. Inte för att barnet ska symbolisera kärleken mellan de vuxna. Vad händer då om/när den kärleken dör? Jag tror det finns många "kärleksbarn" som har dålig kontakt med sin uf eftersom denne inte egentligen ville just ha ett barn, utan ett "bevis" på kärleken i dåvarande relation. De föräldrar som verkligen har velat ha BARN istället för kärleksbarn, tror jag att är mer benägna att ta hand om sina barn även efter en separation från den andra föräldern.

Nog frågar man väl det när situationen så kräver?

När det finns barn sen tidigare så påverkar det naturligtvis om föräldern har tillräckligt många barn eller inte. Att få fler barn är inte alltid det bästa.

Det finns väldigt många barn som då enligt din defintion inte är kärleksbarn som har dålig kontakt med sin uf också. Tror inte det finns så stor skillnad under vilka former barnet kommit om man gör statistik på det.

Jag ser inte ett kärleksbarn som en symbol på kärleken utan som ett resultat av den.

Hur vi tänkte? Ja att vi ville ha ett gemensamt barn naturligtvis, jag ser inte problemet att det skulle vara skillnad för att jag har barn sen innan eller om vi haft gemensamma barn sen innan och skaffat en till. 

Jag kommer att ha barn med tre olika pappor, och det fungerar alldeles kanon. Mycket för att ingen inblandad är svartsjuk, min nuvarande man har tagit till sig mina barn som sina egna så vi fungerar som vilken kärnfamilj som helst förutom att barnen är hos sina pappor varannan helg... alla har god kontakt med varandra och pappornas nya är inte heller svartsjuka vilket gör att allt flyter.

De största problemen i bonusfamiljer uppkommer utav svartsjuka från de vuxna...

Så vi tänkte mest att vi ville ge mina barn ett till syskon, och de längtar sig blå tills bebisen kommer. Det finns heller ingen avundsjuka mellan barnen för alla blir lika mycket sedda oavsett vem deras biologiska förälder är.  

Jag tror nästan alla barn är resultat av kärlek.

Det är ju precis det jag säger om du läser mitt första inlägg :) Alltså även "kärleksbarnen".

Vi definierar nog ordet kärleksbarn olika. Mina barn är ett resultat av vår kärlek, men jag ser dem inte som kärleksbarn. För mig är det uttrycket något man tar till om man fortfarande lever i det rosa fluffiga förälskelselandet eller känner ett behov av att framhäva sin kärlek. Det är mkn definition av ordet, vilket inte verkar vara din

Ett barn är ett barn och det är sak samma hur det kom till, huvudsaken är väl att barnet blir älskad. 
Och därmed tycker jag fortfarande att diskussionen är märklig. Vad kommer näst - rangordning på barnen, typ de äldre har mera rätt till kärlek?

Kärleksbarn är ju benämningen av ett barn som kommit till av otrohet. En klassisk "oäkting" med andra ord. 

det gäller ju kärnfamiljer med isf.
vad är för övrigt "tillräckligt många barn"?

Jag tror att det är mest svartsjuka ex som resonerar att det är ' kärleksbarn' som är till för att bekräfta relationen. När jag skaffade barn med min make var det för att vi längtadenefter barn tillsammans. Punkt. Precis som andra par som varit tillsammans en tid. Det är förmodligen väldigt biologiskt. Taskiga kommemtarer att vi skaffar barn för min skull osv är bara dravvel från människor som inte klarar av att längre än näsan räcker och vill vara lite elaka.

Hm, om vi nu skaffade barn för min skull så finns ju även motsatsen, att jag fick avstå barn för hans skull.

Orsak / kärleksbarn (det är alla) / tankar osv - whatever - vi skaffade ett gemensamt barn, punkt. Jag hade tre o mannen två, dom var mellan 8 o 12 år allihop när vårt gemensamma föddes. Inte ser jag att det blev jobbigare med detta gemensamma för det var total kaos redan före, haha. MEN detta gemensamma band samman våra fem barn från tidigare på något sätt. Ex hans äldre dotter gillade inte mej så värst före men då lillasyster fötts blev det helt annorlunda på den fronten. Alla fem älskar denna gemensamma trollunge, skämmer bort henne än idag trots att hon redan är nio år o övriga är vuxna (-1 som är 17). Däremot kan jag känna som så att alltför många skaffar gemensamt barn FÖR TIDIGT - dom går inte framåt på barnens villkor o låter barnen landa i nya situationen o allt vad en skilsmässa, ny partner, samboskap osv för med sig - till detta går det flera ÅR o tar man de i barnens takt är det större chans att slutresultatet blir bra. Vi väntade i fem ÅR före vi skaffade gemensamt barn o nu i efterhand e jag glad vi tog de lugnt, annars är jag säker på att det inte varit så bra som det är idag mellan alla barnen.