Hur märkte ni av att era barn hade högfungerande autism/asperger
Hur märkte ni som föräldrar att era barn troligen hade någon diagnos? Märkte ni av det själva? Hur var era barn?
-
-
Svar på tråden Hur märkte ni av att era barn hade högfungerande autism/asperger
-
När det var dags för honom att börja samspela med andra barn, annars utvecklades han hur fint som helst i allt. Jämför man idag med lillasyster utan diagnos så kan man se småsaker som talade om att det skulle kunna vara något men ändå inte helt och fullt så han utmärkte sig speciellt mycket
-
När han började skolan spårade det ur,vi hade väl funderat lite innan men bara trott att han va lite speciell..han är 16 nu och fungerar fortfarande inte i skolan,utan sitter själv med sin resurs,övrigt fungerar han bra
-
Vi har alltid skojat om att han har "aspiga" drag, t ex en lite överdriven fascination för tvättstugor och kraftig motvilja mot allt nytt. Men på något sätt trodde vi ändå inte att det var "på riktigt". Första tanken om utredning dök upp p g a tics i 6-årsåldern. Sedan var det hans lärare i skolan som tog upp med oss att han hade låst sig totalt i en situation i skolan p g a att jag packat med "fel" tröja till idrotten. Och då blev det utredning. :)
-
Vad var de för tics? Leker dom med andra? Tycker dom om att vara med på olika aktiviteter?
-
Har era barn fått mycket utbrott vid vissa tillfällen? När det gäller tics är dom då medvetna av vad de gör? Kan man vara medveten av att man inte ska göra ticsen?
-
Hej!
Jag är 44 år och har tics sedan barn, kanske sedan 6 års ålder ungefär. Jag har troligen Aspergers syndrom också men inte den diagnosen. Jag minns att min mormor tjatade på mig att sluta med tics. Hon sade att det är en ful ovana och att det var viktigt att jag slutade med dem då det annars skulle fortsätta hela livet. Själv led jag över mina tics och gjorde allt för att dölja dem och att försöka sluta. Slut tar eländet nog aldrig även om jag har haft bättre perioder i livet. Jag är känslig för stress och blir jag stressad så blir det värre. Jag skäms över mina tics sedan länge och kan jag få tips om bot så är jag tacksam. -
Vad för tics har du?
-
Tecknen var olika för alla barn. För sonen var det ett väldigt undvikande och annorlunda beteende, avsaknad av språk och ögonkontakt, oförmåga till lek, imitation, samspel. Han presterade överlag långt under "åldersadekvat nivå" på samtliga tester som sedan gjordes, och så fick han sin diagnos som tvååring.
-
Mamma0709 skrev 2013-05-20 14:10:31 följande:Vad var de för tics? Leker dom med andra? Tycker dom om att vara med på olika aktiviteter?
De första ticsen var en snörvling som han gjorde i tid och otid. Mer när han koncentrerade sig och när han var stressad/trött.
Sonen leker bra med sin storayster, vilket förvirrade oss till en början. Han leker ogärna med andra barn, har ingen turtagning utan vill helt bestämma själv i så fall.
Vi har börjat på många olika aktiviteter, men hoppat av efter kort tid. -
Forumdeltagaren skrev 2013-05-20 14:41:18 följande:Hej!
Jag är 44 år och har tics sedan barn, kanske sedan 6 års ålder ungefär. Jag har troligen Aspergers syndrom också men inte den diagnosen. Jag minns att min mormor tjatade på mig att sluta med tics. Hon sade att det är en ful ovana och att det var viktigt att jag slutade med dem då det annars skulle fortsätta hela livet. Själv led jag över mina tics och gjorde allt för att dölja dem och att försöka sluta. Slut tar eländet nog aldrig även om jag har haft bättre perioder i livet. Jag är känslig för stress och blir jag stressad så blir det värre. Jag skäms över mina tics sedan länge och kan jag få tips om bot så är jag tacksam.
Precis så! Tics styr man inte över och inget blir bättre av att omgivningen försöker få personen att sluta.
För vår son har vi dock noterat att hans tics blir mindre om han tuggar tuggummi. Detta använder vi i situationer som kräver mycket koncentration, t ex läxor. Kanske inte något vetenskapligt bevisat, men ganska ofraligt att prova i alla fall. :)