Behöver lite stöd (ang. add och social fobi)

Allt stämmer förutom det att man kommer för sent . Jag kommer alltid för tidigt är rädd att bli sist eller att nån har fått vänta på mig . Har aldrig kommit sentInte ens i skolan

Jag kommer oxå för tidigt för det mesta av samma anledning som dig men jag kan även ha svårt att uppskatta tiden det tar att komma dit man ska när barnen ska med (har tre stycken) och då blir det oftast stressigt. Dålig planering, ska göra allt i sista sekund.

Har du fått diagnos?

Har inte fått nån diagnos. För jag har aldrig tagit mig iväg. Tänker att det gör jag sen men det blir aldrig av. Har hela tvättstugan full med kläder men jag orkar inte, och att ta tag i disken känns som att bestiga berg. Har sökt tel 20 gånger i dag och nycklarna säkert 10 gånger. Glömmer allt och är så slarvig. Men vet ja att ja får besök så kan ja städa hela huset och baka 4 olika kakor men två dagar efter ser det ut som ett det har varit krig här. Sen om ja tex ska på toa kan ja se att handfatet inte är rent och sen har det gått nån timme och jag skrubbar väggen. Eller så kan ja komma på att ja ska städa förrådet och river ut allt och sen orkar ja inget mer och jag blir tokig att jag ens började. Kan få för mig att tex ska tapetsera ett rum och börjat riva tapet och köper allt som behövs och är superglad men sen orkar ja inget mer och då kan det stå i två- tre månader. Blir tokig på mig själv

En annan sak som ja kom på är att jag kan ringa en vän och fråga om vi ska ses på ons och jag planerar en massa och på tisdagskväll ångrar ja mig och har inte allslust att träffas. Och tänker hoppas hon ringer och säger att hon får förhinder men när vi väl ses tycker jag att det är trevligt :) har det blivit värre med åren för dig?

Jag känner igen mig jättemycket i det du skriver. Jag älskar ordning och reda men har svårt att hålla det så. Får oxå ofta för mig att göra en massa saker men sen tröttnar jag oftast innan det är klart och så tar det evigheter att få det klart. Och som du säger så kan jag superstäda om jag vet att jag får besök men annars är det jättesegt att komma igång. Samma sak med vänner, planerar att träffas men sen blir det antingen inte av om vi inte bestämt nåt eller så ångrar jag mig precis innan men har ändå jättekul när vi väl ses.

Jag tycker mitt har eskalerat den senaste tiden. Blir mer glömsk och har svårare för att ta tag i saker. Jag vet inte om det är för att jag jobbar mycket med mig själv just nu vilket innebär mycket ångest, minnen och känslor som stormar. Min sambo tycker jag blivit mer glömsk och rörig, känslig.

Jag är mammaledig just nu och då blir det ännu värre här hemma. Vill göra en massa saker för det känns som jag klättrar på väggarna men blir endå mest hemma. Vet andra om hur du är eller döljer du det för familj och vänner? En annan sak som ja inte vet om det hörs till add eller om jag har borderline eller nå? Men jag kan ena stunden prata med min sambo om bröllop och hur glad och lycklig jag är med han och att ja aldrig kommer lämna honom och ha jätte många framtidsplaner tsm och efter nån timme kan ja bli jätte känslig och undra om jag egentligen vill vara med honom. Och tänka att han skulle ha det bättre med nån annan och att ja är så ful och sånt.

Jag har bara delat detta nyligen med min sambo och lite med min vän som jag skrev om, men mest bara att jag känner igen mig mycket. Funderar på att prata med min mamma för att se lite hur jag va som liten. Har du pratat om det med nån?

Jo men sådär kan jag oxå vara. Väldigt ombytlig i förhållandet. Ena stunden jättelycklig och nästa stund har jag nästan tröttnat och längtar efter nåt nytt typ men ändå inte. Jag tröttnar väldigt fort på saker så det kanske är det som spelar in. Jag försöker att inte göra så stor grej utav det utan vet att det oftast kommer tillbaka igen.

Sen har jag mycket olika perioder. Ibland har jag massa energi och det mesta funkar fint och sen kommer det låga perioder då allting är jättejobbigt. Jag har alltid funderat på varför jag är sån men det har väl kanske med den ev add att göra.

Har du ett jobb att komma tillbax till sen efter föräldraledigheten? Vad jobbar du med? Jag är arbetslös och har väldigt svårt att komma ut i arbetslivet iom min sociala fobi.

Jag har också blivit bättre att hantera mina känslor. Ja säger aldrig när jag känner mig så där låg och allt känns skit för ja vet att det snart är bättre igen. Men första riktiga förhållandet jag hade levde ja ut mins känslor och kunde skratta ena studen och gråta floder i andra . Ja läste upp om add för min mamma för nått år sedan och hon undrade om det var jag som hade skrivit de. Hon har nog alltid vetat att det har varit något med mig men aldrig sagt något. Texten ja läste handlade om allt från att inte stänga skåpluckor .glömska. Att det är allt eller inget. Till att gå och inte göra något på hela dagen till att göra allt på kvällen och alla idéer med träning och kost som inte blir av. Så det stämde in allt. Och så lider ha av socialfobi blir nervös över att prata inför grupp har svårt att titta människor som ja inte känner väl i ögonen det känns som dom ser igenom mig och jag måste fokusera på att titta i ögonen så ja nästan inte kan uppfatta vad personen säger. Och när ja pratar för flera och dom inte lyssnar direkt så får ja ännu sämre självförtroende och börjar tänka en massa och pratar fort och tappar ord, blir svettig och känner att jag rör mig konstigt ich jag börjar fundera hur ja har armarna och sånt. Hur är din sociala fobi?

Jobbar inom vården som undersköterska. Har väldigt lätt att få jobb alla gånger ja har sökt så har ja alltid blivit erbjuden jobbet men inte för att jag är jag utan för att jag spelar teater (skulle passa på Dramaten :) ) ja är så nervös innan så ha har knappt sovit något haft panikångest en halvtimme innan ja är där och nästan blivit så dålig så ja har trott att ha ska dö. Men där spelar ja självsäker och framåt är jätte glad och öppen. Min sambo och mor vet att något är fel men ingen av mina vänner eller kollegor skulle tro på mig om ja berättade.

Haha det kunde va ja som skrev det där kände igen mej så mycket. Jag är oxå undersköterska men dock så trivs jag inte alls med det. Jag har inte haft några problem med att få jobb och kan måla upp mig själv som en glad och positiv tjej och folk får ofta intrycket av att jag är lugn och trygg. Jag fick ett sommarjobb nu i år men efter två introduktionsdagar så var jag tvungen att tacka nej för jag klarade inte av det

Min sociala fobi är mycket som din, har svårt att titta folk i ögonen, tänker bara på hur jag ser ut, hur jag ska ha armar, hur jag ska stå, hur jag ser ut mm så jag kan knappt koncentrera mig på vad personen säger. Men är det nån jag känner mig trygg med så går det bra. Jag kan även tycka det är jobbigt att gå på stan och i affärer om det är för mycket folk, då blir jag stressad och orolig, kan inte tänka ordentligt. Svårt att prata inför mycket folk, jobbigt att komma in i ett rum där det sitter folk.
Svårt att öppna upp mig och prata om saker, tycker det är lättare att skriva. Svårt med närhet, visa känslor.
Är nog hyfsat bra på att dölja allt eller spela teater som du säger så man uppfattas som en annan människa än man är, eller man är kanske sådan men inuti är det som ett kaos. Så fort jag får en massa ansvar och ska ta egna initiativ så vill jag bara försvinna, är livrädd. Lättare att spela teater än att verkligen vara så duktig som man låtsas vara.

Hur är morgnarna för dej? Jag är väldigt väldigt trött på morgonen, har svårt att komma upp, mycket ångest och livet känns så enormt tungt och jobbigt.