9-mån, dags att bli nattad av pappa också, tips?!

Vill också lägga till att hon kunde inte dricka välling ikväll pga. gråt. Och läsa saga var omöjligt också.

Jag hade det så med sonen, han skrek och grät om pappan försökte natta... Eftersom 9 månader är en väldigt känslig ålder, separationsfasen gör sitt intåg med buller och bång (hos många många bebisar) så valde vi att göra så att jag tog nattningarna, pappan gjorde alltid i ordning honom för natten, de läste saga och bytte blöja, borstade tänder och allt det där, sen puss, kram och godnatt, också kom jag in för att natta.

De gångerna som jag var borta så gick det mycket bättre än när jag var hemma. Så länge din dotter är trygg med sin pappa så är det ju ingen fara att hon gråter, egentligen, men jag tror inte på att man ska bråka om något som egentligen inte är en jättestor grej. Om nattningarna fungerar bra med dig och du inte känner att det är ett jobbigt moment och känner dig väldigt låst, så är det nog bäst att du fortsätter med nattningarna när du är hemma, tills hon är lite äldre och inte riktigt lika känslig längre.

Tack för svar. Hon har varit extremt mammig sedan hon kunde börja göra skillnad på vem som är vem, han har försökt natta några ggr i olika perioder men det har bara varit panik så jag har avstått att åka iväg eller så har jag tagit med henne. Anledningen till att vi har börjat känna oss redo är att vi upplever att hon börjat bli tryggare med sin pappa i övrigt. För någon månad sedan grät hon om jag gick ut ur rummet, nu kan hon vara med sin pappa och leka utan att jag är i samma rum. Därav anledningen till att jag har tagit nattningar och all tröst sedan hon föddes. Så ja, jag börjar känna mig lite låst. Jag nattar gärna men känner att hon måste börja vänja sig vid att pappan tar det också ibland.

Jag tror man får ge det tid, att tvinga på en bebis mitt i separationsfasen den förälder hon just nu inte känner sig trygg med gör inte att barnet blir tryggare utan det kan snarare bli så att pappan blir en ännu otryggare person för barnet.

Jag skulle nog också rekommendera att vänta lite till, tyvärr. Nio månader är en himla känslig ålder. Det låter ju jättebra att ni har gjort framsteg och jag förstår att du blir otålig och vill komma ut, men ni riskerar att separationsångesten blir värre igen om ni skyndar på för fort. Läget är antagligen ett helt annat om sex-åtta veckor.

Håller med om att vänta. Tvång kommer bara göra saken ännu värre och hon kan bli mer otrygg, alternativt ännu mer intensivt mammig! Det är som sagt en känslig ålder.

Det man kan göra, under hela spädbarnsåret egentligen och helst redan från födseln, för att stärka anknytningen till pappan det är att låta pappan sköta så mycket som möjligt utan att bebisen reagerar negativt. Byta blöjor, ta på och av kläder, leka, busa, gosa osv. Samspela mycket, och ha mycket fysisk kontakt i övrigt! Det kanske inte kan ske just vid nattningarna, i synnerhet inte i känsliga perioder, men det kanske kan ske all övrig tid. Någon anknytning kan däremot aldrig stärkas om man tvingar bebisen att vara hos sin pappa mot sin vilja, trots skrik och gråt.

Så ni behöver hitta balansen där samspelet med pappan kan ske under trygga omständigheter när hon får vara glad, nöjd och tillfreds, då kan hon "vänja" sig vid att vara trygg hos pappan och så småningom även vid läggning

Jag har samma problem med min bebis som är nästan 6 månader. Vi har haft problemet sen hon var 3 månader så jag skulle också vilja ha lite tips.

Nu har ju som sagt min dotter varit mammig sedan hon förstått vem jag är och det är nu senaste månaden hon har börjat bli trygg med sin pappa. Så som hon skriker med honom gjorde hon med mig också från start, som jag skrev ovan. Det har varit månader av läggningsskrik och gråt för mig fram tills för ett tag sedan. Jätte gulligt med svar från alla, men som sagt, önskade tips på ett smidigt sätt att pappan ska kunna natta de ggr jag inte kan eftersom vi känner att vi är redo för detta nu.