obesvarad kärlek
.... Hej, trots rubriken är jag inte olyckligt kär eller olyckligt förälskad
Dock
Jag är bara så betagen i honom. Jag har varit det i snart två år nu. Utan att jag vill det. Han är en av dem finaste personer jag känner, - vacker ut och in.
Vi är båda singlar... tror jag... Jag menar det kan ju hända rätt snabbt att man börjar dejta någon. Han är dock inte gift eller har sambo. Det är jag bergsäker på.
Han är inte intresserad... tror jag. Han har aldrig sagt nåt rakt ut.
Trots att vi jobbar rätt tätt ihop har vi alltid hållit allt strikt professionellt.
Jag tänker på honom konstant. I och för sig kan det ha att göra med att vi arbetar tätt ihop och att han är den första jag ser på morgonen och sista jag ser innan jag återvänder hem.
Men ändå, om inte jag lägger fullt fokus på arbetet direkt och ignorerar hans existens som bara befinner sig nån meter ifrån mig kan vi bara pladdra på hur länge som helst och jag tappar arbetsfokuset totalt. Vi pratar om banaliteter och ovidkommande saker. Kallprat. Men ändå.... är han intresserad? ja-nej-ja-nej.... lutar åt nej
NEJ - vi passar inte ihop - tror jag....
JA - men Mitt hjärta skenar varje dag jag ser honom
NEJ - Första veckorna slog jag väck känslorna som en tillfälligt förälskelse "crash"
JA - För varje år som passerar är jag lika varm och glad om hjärtat varje gång jag ser han
NEJ - vi har aldrig varit ute tillsammans, ens på jobblunch, han sa alltid nej, han brukar dock gå med alla andra kollegor.
JA - Han bemöter mig varje dag lika hövligt och uppmärksamt, leende.
NEJ - under de två åren har vi aldrig ens nuddat varandra, inte ens av misstag
JA - När vi börjar prata stänger han alltid av all data och telefon så vi kan prata ostört
NEJ - vi pratar om ingenting, banaliteter
JA - dragningskraften måste väl fungera åt båda hållen eller? ökat puls, snabba hjärtslag...
NEJ - antagligen inte, annars hade han väl tagit steget, eller ens tagit tillfälle i akt när jag frågade om lunch, fika, promenad osv..
ja, nej, ja, nej....
Och så åren går, och nej, jag ska inte fråga honom rakt ut, vill absolut inte förstöra vår fina arbetsrelation utifall han skulle tycka jag var fullständig galen....
ljuva smärta.... vackert att vara kär... även om det inte är besvarat... det är en fröjd att gå till jobbet varje dag han är där... han är en fin människa och lyckliga den som han ger sitt hjärta till. Som gör honom lyckligt. Önskar er alla en så fin partner.
Ville bara skriva av mig... det är ju maj - kärlekens månad...