Vad less man blir på sig själv som inte kommer längre än till tanken. Tänkt ett bra tag nu på att besöka en kille som jag är intresserad utav. Smsa och fråga om man kan komma förbi en sväng, men de har inte blivit av. Saken är ju att man ibland har den känslan att han är intresserad av mig med.
Ska man då liksom låta de rinna ut i sanden bara för man själv är så mesig?
Visst jag har numret vilket jag fick utav honom men vi har alltid umgåtts med andra.
Skjuter alltid de framåt och tänker en annan dag.
Sen kanske de heller inte är så lätt med tanke på att han jobbar nätter. Vilket gör ju att man är ganska begränsad när man isf skulle kunna komma förbi.
hmmmm
Vad har du att förlora på att ta tag i det, nu? Gör det bara, annars kanske nån annan hinner före och då ångrar du dig sen!
vad du än gör,,, ring inte på dagarna om han jobbar nätter! jobbar sj natt, o e sjukt irriterande att folk inte fattar att jag oxå måste sova nån gång. vilket innebär natten.
Ja, nu kom jag äntligen till skott 
Träffade honom nu i fredags. Frågade om jag kunde komma förbi. Det var ganska sent på kvällen och var där några timmar. Satt mest och tjötade i soffan och de blev en hel del skratt. Tiden rann iväg och sen när man skulle hem så fick man en kram.
På vägen dit var jag så nervös. Kände sig så där mesigt nervös men man kunde ju nu heller inte backa när han väntade på mig och man själv hade sagt när man skulle komma.