21 år och Gravid

Hej! Jag är nyfyllda 20 år och är gravid i vecka 6. Jag fick också en chock när jag såg pluset på stickan, men den första känslan jag fick var glädje. För ganska precis ett år sedan gick jag & min pojkvän igenom en abort, för att tajmingen var fel helt enkelt. Vi hade precis träffats och kände väl inte att ett barn hade varit det ultimata, men det var ärligt talat det värsta jag har gjort.

Det var så psykiskt och fysiskt påfrestande att gå igenom det, och hade jag fått ändra mitt beslut så här i efterhand så hade jag inte gjort det. Du är ung, men vad gör det? Vad är det som säger att du inte skulle kunna ge ditt barn kärlek, och ett bra liv bara för att du är ung? Åldern är bara en siffra, man mognar även väldigt mycket under en graviditet och jag är rätt säker på att du inte kommer att ångra dig när din bebis ligger på ditt bröst! 

 

Jag va 22 när jag blev gravid med första barnet. Nu är jag 28 och gravid i v8 med tredje :)

Jag var 20 skulle fylla 21 när jag blev gravid med första. Varken jag eller karln hade fast jobb. Jag fick min fasta tjänst en månad efter jag plussade och sambon en månad innan dottern föddes. Idag är de två dagar kvar tills nummer två är beräknad att komma. Vi har fasta jobb, ett nybyggt hus. Man kan planera men de blir sällan som man tänkt sig. Följ ditt hjärta. Resten brukar bli som de ska enligt min erfarenhet.

Jag fick min son i februari och jag är född 91. Hann gå en termin på min sjuksköterskeutbildning innan bebis och i livet med barn har det har hittills bara varit kärlek och lycka. Känslor får en helt ny nivå när barnet kommer och plötsligt är man så redo man kan bli. Eller så var det för mig åtminstone.

I vecka 29 fick jag kraftiga livmodersammandragningar och fick panik för att jag inte var redo att få barn redan då! Men det lugnade ner sig och lagom tills när förlossningen startade så kände jag mig helt redo och bara längtade efter min lilla bebis. Så fort jag fick upp honom på bröstet så blev jag hel kändes det som. Ungefär som att livet började där och då.

Det låter konstigt att säga att jag är mamma men det känns som det mest naturliga i hela världen. Det är dock lite tråkigt att det blir svårt att träffa många av mina vänner och en del har jag glidit ifrån. Men där jag bor har "unga mammor och pappor" många bra aktiviteter om man är intresserad av det. Och vad gäller plugg sen så är inte alla unga och festsugna utan minst hälften av alla i min klass hade redan barn. Så du kommer inte vara ensam!

Kan också tillägga att jag blev oplanerat gravid tidigare och stod inför samma val som du nu gör. Slutade tyvärr i missfall och först då insåg jag att jag aldrig hade gjort abort. Blev väldigt ledsen och började längta efter barn som bara den. Några månader senare blev vår son till. Så jag antar att jag var redo fast jag inte visste om det förrän missfallet. Sen under graviditeten funderade jag ju mycket och som tidigare sagt var jag ju inte redo förrän mot slutet.

Luddigt inlägg, förlåt. Men ville få så mycket sagt på så får ord som möjligt. Sitter och ammar så det är lite svårt att skriva ;)

Hej! Jag är 20 år, fyller 21. Väntar nummer två i Augusti så är nu i veckan 30. Bor tillsammans med fästmannen som jag varit ett med i över 6 år. Mina planer och framtidsdrömmar är att studera till Barnmorska och jag planerar på att söka in till SSK nästa höst. Så självklart går allt även fast man har barn. Det underbaraste som finns och ger som livsglädje.

Hej! Blir 21 år gammal i augusti och rata barnet beräknas anlända 23 oktober :)

Skriver från telefon, stavningen sådär, ska givetvis stå första!

Vill ni båda så kommer ni att vara redo när dagen kommer.

Jag blir lite oroad av att du skriver att ditt liv inte kan bli som du planerat - varför inte? Skjut inte upp dina drömmar, vill du bli sjuksköterska så bli det! Låt pappan vara pappaledig och börja plugga till vårterminen tex.

Barn gör det visserligen lite krångligare (jag vet!) men skjuter du upp dina studier är det inte säkert de blir av och är det något FL lärt mig är det att kvinnor ska passa sig jäkligt noga för att vara ekonomiskt beroende av sina män, allra minst om man har barn ihop.

Jag är 21 år och oplanerat gravid med tvillingar i vecka 17. Detta var inte alls vad jag hade tänkt. Ville också börja plugga till hösten och bli klar, skaffa hus osv. Abort klarade jag inte av pga tidigare aborter så i början av november beräknas våra två första barn komma allt går bara man vill! Jag är timanställd och min sambo arbetslös (har jobb på g) men vi tänker få det att funka!