Sen i talutvecklingen?

Det går varken att säga bu eller bä när de är så små för normalspannet är så stort . Min äldsta sa mamma, babba, ma (katt) och gjorde ett brum-ljud för bil när han var 1,5. Inga 10 ord som BVC brukar efterfråga vid 1,5. Allmänt väldigt tyst, men förstod väldigt bra. Min yngsta pratade i 4-5-ordsmeningar i samma ålder. Han har alltid pratat mycket mer - han är 4 år nu - men har ett mycket mer vardagligt språk och har inte alls samma förståelse som sin storebror (nu 5,5 år).

För äldsta lossnade det när han var ganska precis 2 år. Då började han härma och det dök upp nya ord. Pratade i 2-3-ordsmeningar när han var 2,5. Han har varit lite sen med sitt tal och vi har gått hos logoped, men det har enbart handlat om uttalet för hans del. Han har mycket god kognition och ett rikt ordförråd. Språkutvecklingen som helhet är inte sent - tvärtom (knäckte läskoden t.ex. strax efter 3 års ålder) - men han har en uttalsförsening. I dagsläget är det framför allt s-ljudet som vi har kvar att jobba med.

Summa summarum: Det viktigaste vid 1,5 år är att de förstår och att de kommunicerar. 

 

Jag har två barn som har varit lite senare än genomsnittet och pratade som din vid 18 månaders, min yngsta började inte prata ordentligt förren närmare 2.5-3. Han är nu 4 och det verkar inte vara några problem. Jag tror således inte att du behöver vara orolig, det låter som att hen är en sådan som lagrar och sen helt plötsligt släpper det och han börjar babbla på

Tack för svaren! Skönt att höra om andra som varit i samma läge men som det ändå lossnat för. Det har hänt några gånger att han har försökt härma ord vi sagt, så kanske jobbar han med det utan att vi märker det.

Ja, huvudsaken är väl att han visar en vilja att kommunicera på ett eller annat sätt. Eftersom han verkar smart och nog inte har något motoriskt fel i munnen så borde det komma så småningom. Ibland skojar jag och säger att "lär han sig aldrig något annat ord än vovve så är det ju i alla fall ett bra ord, ett av mina favoriter, det är ju bättre än en svordom i alla fall". Så man får väl ta det onda med det goda...

Min son dom blir 2 i sommar säger heller inte många ord. Mamma, pappa, vovve, jacka, sko, äpple, nej, hejdå och fågel är nog de ord han kan. Sen brum ljud när han ser en eller leker bli.
Pratade med de på BVC om detta då hans systrar var extremt tidiga med talet och kunde mellan 50-70 ord runt året.
Men hon sa att pojkar är generellt lite senare och det inte var något att oro sej för än så länge han försöker och gör sej förstådd.

Tack för svaret! Ja, så länge det inte tycks ligga någon form av socialt handikapp (t ex autism) bakom det så är det kanske ingen fara alltså. Skönt!

Jag hade nog använt lite TAKK :) Genom teckenstöd så ökar man förståelsen hos barnet och barnet blir mer intresserad av att kommunicera. Dessutom blir det lättare att lära sig att tala ett ord om man samtidigt kan teckna det :) Lär er lite enkla tecken och prova! Det kan inte göra nån skada och är ju kul dessutom. Barn brukar älska att teckna.

Det är fullt möjligt att ha en språkförsening eller språkstörning utan att kognitionen är påverkad eller att man har ett neuropsykiatriskt funktionshinder. Min son klarade 1,5-årskontrollen men mellan 1,5 och 2 år stannade utvecklingen av. Vid 2,5 besökte vi logoped första gången, började med TAKK. Då först började han med tvåordsmeningar (mellan 2,5-3) och sedan han fyllt tre lossnade det. Men han ligger fortfarande kanske ett år efter i sin utveckling, är 3,5 idag. 

Min dotter som är 15 månader har ett tiotal ord, men jag ropar inte hej ännu (det finns en stark ärftlighet i släkten av språkförseningar). Man får helt enkelt vänta och se. Som Flickan och Kråkan säger är det som spelar någon roll vid 1,5 att de förstår och kommunicerar; men har ett barn få ord vid 1,5 skulle jag ändå vilja lägga in brasklappen - be om remiss till logoped om barnet är två år och inte använder tvåordsmeningar. Det kan lossna, eller så lossnar det lite senare, eller inte alls.

Jag vill inte låta negativ eller skrämma upp dig, det kan ju gå jättebra. Men det är bra att vara medveten om när man bör söka hjälp.

Skriver också under på teckenstöd, det är jättebra. Vi använder tecken med vår yngsta, hon kan flera.

 

Jag har pratat med våra föräldrar som berättade att både jag och maken var väldigt sena med talet. Och kanske är det så att det är ärftligt helt enkelt, i så fall är det ju ingen fara - när talet väl kom hade jag tydligen ett väldigt stort ordförråd säger mamma och idag är jag författare, så det har gått vägen med ordförståelsen ändå så att säga. Det gäller kanske bara att försöka stimulera talet så mycket som möjligt hos honom och ha is i magen. Pratade med hans förskolefröken som INTE tyckte att han var sen, vilket förvånade mig, men hon borde ju veta som har sett så många barn.

Jag tror jag avvaktar lite, men lossnar det inte på något månad ska jag nog försöka få tag i en logoped som kan göra en bedömning av läget. Tack för alla svar!

"Språket" ska inte betraktas som en helhet, det består av en massa olika delar och det är möjligt att ha problem på ett isolerat område, eller flera områden, eller så är hela språket påverkat. Min son har en expressiv språkstörning eller -försening, det innebär att det enbart är hans talade språk (grammatik, språkljud och talade ordförråd) som är påverkat. Men språkinlagringen fungerar som den ska och hans språkförståelse är i fas med och till och med bättre än ett generellt barn i samma ålder.

Och alltså, han är ju faktiskt inte försenad ännu. Man brukar generellt säga att man bör söka logoped om barnet är 1,5 och saknar förståelse och/eller joller, eller om barnet är 2 och inte sätter ihop två ord eller fler i meningar. Och det tycker jag att man ska ta till sig; vi har hört så många gånger att det "kommer att lossna" och hört solskenshistorier om hur barn bara öppnat munnen och pratat i fullständiga meningar när de var 3-4 år. Dumt tycker jag, för det finns en hel del man kan göra innan dess. Min son hade omkring 200 tecken som han nu fasat ut nästan helt till förmån för talade ord, vi har övat på att sätta ihop meningar och så vidare. Hans språk ligger nu långt före vad hans pappas gjorde i samma ålder.

Min pojke är 19 månader och har endast ett ord som han talar, mamma. I övrigt säger han praktiskt taget ingenting. Har tidigare i perioder varit orolig för ex autism, då han aldrig har varit mycket för att jollra eller härma ljud.

Nu känner jag mig dock lite lugnare, eftersom han utvecklas fint på andra områden. Väldigt duktig motorisk, social och visar bra förståelse. Han kan peka ut de flesta av sina kroppsdelar, peka ut vissa djur i böcker osv. Han verkar suga i sig information då han ofta pekar med armen (han har aldrig pekat med fingret riktigt annat än i böcker) på saker runtomkring, och vill veta vad sakerna heter. Tror han lagrar mycket, men verkar inte redo att prata än:) Kan tillägga att han växer upp med två språk, vilket kan försena talutvecklingen.

Så jag hade inte oroat mig alltför mycket. Jag vet att det är mycket lätt att jämföra med andra jämnåriga barn, men glöm inte att vi alla är individer. Min syster kom inte igång med talet förän hon var tre, och hon är idag långt över genomsnittet intelligensmässigt:)     

Vår son är också 19 månader. Han säger inte ett enda ord. Möjligtvis försöker han säga mamma när han ser mig. Jag är mer orolig då hans bror också var sen och vi går fortfarande hos logoped och han är över 6 år. Däremot har storebror gott hjärta, bra ögonkontakt och mycket social, det är viktigare än alla kunskap i världen sa dagis (montessori).

Vad fint sagt av dagis! Ja, det är sant. Man skulle vara oroligare över ett barn som pratade bra men som var känslokall eller något.

Ja precis, det känns ju värre. För prata kommer dom ju göra någon gång förr eller senare men ett gott hjärta kanske är svårare att "hitta"...