Är rädd för att mitt barn är utanför, hur vet man?

Bjud hem kompisar, så är det kanske lättare att fortsätta leka i skolan?

Jag tycker vi bjuder hem ofta, jag brukar uppmuntra dottern också att komma på någon hon skulle vilja leka med och vill hon inte fråga själv så frågar jag! 

Okej... Kan du följa med henne fram till nån kompis då, när du lämnar?
Typ Kom så kollar vi om Elsa är här, och liksom putta in din dotter i leken?

Jag försökte det idag till exempel, jag såg att en tjej hon ofta leker med var inne och klädde på sig och frågade om vi inte kunde gå in och hämta henne men då ville hon inte. Jag tror att min dotter tycker det är rätt svårt att just gå fram och fråga. Tror det kanske vore bättre om hon får vara till frukost - kan tänka mig det blir mer naturligt hitta någon då att följa med ut. 

Min syster hade lite samma problem med sin lilla tjej när hon gick i 2:an. Hennes bästis flyttade utomlands och efter det blev utanför. Hon var som din dotter och sa att allt var bra, men var oftast ensam på skolgården.

De hjälpte inte  att prata med skolan. Dom konstaterade det som min syster redan visste, att jo hon var ju ofta ensam på rasterna. Personalen på skolan gjorde inget för att få med henne i gemenskapen. Egentligen blir jag riktigt irriterad på dom som jobbar i skolvärlden, när dom ser en sån här sak, men inte agerar. När dom är så små är det inte särskilt svårt att få med alla barn i lekar om man vill. Tyvärr vill dom flesta vuxna inom skolan hellre sitta på sina arslen och fika än att engagera sej i barnen också på rasterna. 

Min syster löste dotterns utanförskap genom att själv engagera sej till 110% under en tid. Hon bjöd hem alla tjejer i klassen på pyjamas- och filmparty, ordnade grillning och kurragömma med hela klassen i skogen en dag under helgen.   Tog med sej barnen (oftast tjejerna i klassen) på olika aktiviteter som till parken med gemensamma lekar, till lekland etc.. etc.  

I början var dottern lite blyg men efter några planerade sammankomster med klasskompisarna tog dottern mer och mer plats. Så småningom var hon en i gemenskapen. Numera är hon aldrig ensam på skolgården längre. Det största problemet numera är att det alltid är en hög med barn som vill följa med hem och leka efter skolan varje dag. Men jämfört med hur det var innan så är det ett ganska angenämt problem.

 

Jag tänker också så, att det är inte så svårt att få med tjejerna i gemenskapen om man bara vill, faktiskt. Jag tänker ställa mer frågor nu och har redan ändrat schemat så hon är med på fritids redan på morgonen och slipper komma till en full skolgård. Har sjukt dåligt samvete som låtit henne gå själv till skolan mycket denna terminen (vi bor nästan granne med skolan i ett litet samhälle). 

Det är ju ett bra vis att göra det på! Jag ska se vad för något jag kan göra som är liknande. Vissa av barnen (speciellt tjejer) i min dotters klass har jag fått känslan av är sådana som nog gärna lämnar andra barn utanför. Sådana som vänder ryggen och går ifrån om de ser dem. 

Önskar att vi bodde i en större lägenhet så större partyn var möjliga, har fått ha kalas hemma hos min mor. Studerar just nu så vi har inte haft råd att flytta större. 

En bra sak man kan göra som förälder är att tillsammans med föräldrar och barn i klassen göra en gemensam aktivitet. Då ser barnen hur ni vuxna umgås och det blir lättare för barnen med

Hej

Känner själv igen det här hos min dotter,  Hon sa ofta att hon inte hade någon o leka med. Uppfatta att ingen ville leka på skolgården.  Fråga också personalen men de sa ibland säger hon att hon ville var själv och då ville inte de andra barnen störa när de fråga gång på gång. Fråga min dotter och sa hon att ville vara ensam för det blev för stojigt och hon kände sig yr sa hon.  Men ibland gick jag förbi skolgården och såg ibland att hon lekte för sig själv eller med någon yngre barn. idag går det lite bättre men hon förstår inte de sk lekkoderna mellan barn ibland, många barn vill bestämma över andra . Sökter sig till andra barn som inte i heller leker med andra barn så mycket , det blev för högljudigt sa hon. och har roligt några är pojkar och då blir hon retad av de andra.  Då drar hon sig undran dem ett tag, och jag har försökt att bjuda hem barnen men de i klassen får inte o så får de inte säger de men stämmer nog inte . konstigt men sant.

Men bjöd hela klassen på kalas på ett lekland och de blev det lite bättre.

Nu i trean är det lite bättre men visst det känns det i hjärtat. Hon leker bättre med pojkar, och hon är flickig men pojkar är snällare säger hon. leker med Barbie o så. Finns kanske något barn i närheten ibland behöver det inte var i klassen.