Lite respons/tankar vore tacksamt...så förvirrad.. :/

Det är svårt att avgöra avvikande beteenden i den lpga ålder, eftersom de är smp individer som precis börjat agera själva. Känner igen mycket av det som beskrivs med problem i samspel med andra barn etc. Det hade mitt barn med och då sås det bara "ensambarnsyndrom", dvs han här inte fått sättas på den prövningen. Jag tycker att det är bra att fsk regaerar och agerar, ofta hör man det motsatta att föräldrar kämpar i många år för att få hjälp. Ta emot hjälpen och behövs det så kan du glädja dig åt atgbhan fick det i rätt tid.

Ja jag vet att han fortfarande är liten, så någon utredning kanske inte görs ändå efter bvc-psykologens besök (?)...vi får se..men om hon föreslår en utredning så ska vi absolut göra det...!
Grejen är väl också den att många tror att han är äldre än vad han är, han är så pass talför och stor för sin ålder; 3 år och väger 19,5 kilo och är nått på 104+ lång...vet inte exakt hans längd men över 104 är det iaf...
ibland får jag för mig att det "bara" är pga. det som han kanske blir missuppfattad och får andra krav på sig än vad som är relevant för en 3-åring....men det kan ju lika gärna vara mina egna "omedvetna" önsketankar mitt i allt....

Meeh, jag skrev ju ett svar till dig igår kväll, men nu är det borta..

Min erfarenhet är att förskolepersonal brukar hålla tyst om de inte verkligen är oroade. Vad säger specialpedagogen på förskolan?

Jag har en dotter med autism född -07 och en dotter född -10 jag inte riktigt vet vad jag ska tro om. Hon ska i alla bedömas av bvc-psykologen under sommaren så får vi se.

Och förresten - har ditt nick något med vart du bor? I så fall är det samma håll av landet som jag bor i...       

 Okej, vad konstigt...men så kan det visst bli ibland! :/ 

Ja jag tänker så med....att de borde ju inte be oss att "söka hjälp" och själva anställa en resurs om det inte misstänker något...verkar ju lågnsökt! :) Men de har aldrig sagt något "rakt ut" utan det är mer underfröstått utifrån deras handlande och vad de i övrigt säger till oss föräldrar...
Tyvärr har de ingen specialpedagog...men de söker efter en som kan börja fr.o.m i höst!!  

Vad är det som gör att du undrar över yngsta dottern??

Ja förut bodde vi i Jkpg, men inte längre...vi har flyttat men jag har inte ändrat mitt alias... bor numera i Östergötland :) 

Det är jättebra att någon som är professionell ska komma och observera honom. Rent spontant så låter det som att det skulle kunna vara någon form av NPF-diagnos som t.ex. ADHD.

Min som som snart är 7 år har en ADHD-diagnos och han betedde sig ungefär så som ditt barn gör när han var i den åldern. Dock hade vi tyvärr inte turen att få en resurs tilldelad så det är ju oerhört positivt för er att er son kan få den hjälp han behöver redan nu.

Hej!! 
Jo jag känner stort förtroende för kvinnan som ska komma till förskolan och observera...hon verkar väldigt kunnig och erfaren så det blir nog bra hur som helst! Ja ADHD kanske det skulle kunna vara...han är i alla fall väldigt rastlös och har temperament...men just temperament är ju svårt att veta om det är vanligt hett temperament (som jag också hade som barn) eller om det är "extra" på nått sätt...

På vilket sätt betedde sig din son vid 3-4 års ålder som likanr det jag skrev? Och hur blev det sedan, vid 4-5-6 år? När fick ni hjälp? hur och varför? :) 

Din son låter väldigt kommunikativ, om jag jämför med min dotter som är 3½ och utreds för autismspektrum (utredningen har kommit så pass långt att vi fått besked om att det nog ganska säkert är "nåt" inom autism, men vi är ännu inte klara med exakt vilka svårigheterna är). 

Vår dotter är sen med språket, och tar inte alls initiativ till kommunikation som din son verkar göra. Även om hon har pratat en del sedan 1,5-2-års åldern, så är det först nyligen som hon har börjat ställa frågor till oss eller svara på våra frågor. Hon är usel på att följa instruktioner. När hon leker så vill hon gärna ha en förälder och/eller lillasyster närvarande, men hon involverar aldrig oss i leken. T.ex. kurragömma kräver att man förklarar instruktioner och följer regler, vilket hon inte klarar alls...

Så rent spontant tycker jag att din son låter på tok för duktig på samspel för att det ska vara just autism. Men det kan ju också vara så att hansverbala förmåga döljer dom underliggande svårigheterna. Men det kan ju också vara något annat än autism, t.ex. adhd. Och det kan ju också vara så att han har klara svårigheter som han behöver hjälp med, även om dom inte passar in i någon specifik diagnos. Så om både ni och förskolan tycker att han behöver utredas, och han har så pass stora svårigheter att han behöver en resurs, så tycker jag absolut att han ska utredas av bvc/bup. Och om förskolan kan ta in en specialpedagog så är ju det också jättebra, det kan ju vara sånt som att han är under- eller överstimulerad eller att dom kan anpassa miljön så att den passar honom bättre. 

understimulerad har jag tänkt på ibland, han är smart rent intellektuellt (kan alfabetet sedan han var ca 2 år, kan skriva lite bokstäver, kan alla former och färger m.m.) och säger ofta att han tycker att det är tråkigt på förskolan, men sedan verkar han ändå ha roligt när han väl är där...men många samlingar jag hör talas om att de haft förstår jag om han tycker är tråkiga eftersom han redan kan allt det som de övar på där...men sång och språksamlingar är han bättre på att vara med på, det gillar han så det funkar ofta bättre...

jo han är verbal så sen med språkutvecklingen är han absolut inte...kanske kan vara "bara" ADHD i så fall...?
Det kan väl se väldigt individuellt ut hur det visar sig??

I början tänkte jag nog mer att personalen verkade överreagera, att de nog aldrig, eller på länge, mött en så enveten och smart 3-åring med väldigt stark integritet...men det kanske är jag som underreagera istället...!
Hur som helst så ligger jag och grubblar på detta varenda kväll, så jag bara hoppas att det ska reda ut sig på något vis till hösten (i sommar händer det väl inte så mycket antar jag, eller brukar man få bra med tider även under semesterperioderna?) så att jag kan slappna av lite mer och inte känna mig så osäker på vart vi "är på väg" i allt detta...kunnig fsk-personal sätter väl inte in en resurs för "ingenting" och uppmanar väl inte föräldrar till psykolog-kontakt för intet?? hmm...

Min magkänsla säger mig att han lika gärna kan vara en extrem variant av mig själv som barn men självklart så flyger även tankarna igenom mitt huvud att han kanske har något npf som "alla andra" runtom redan verkar ha bestämt sig för att han har...i alla fall tänker både min man/hans pappa och även hans farmor det...så det vore ju på ett sätt trist då om han INTE har det och ändå redan ses som att han har det av många...?? 

Han lyssnar ändå väldigt bra på mig (för att vara en 3-åring) och man kan resonera och förklara för honom så att han förstår varför man säger nej till något. Han kan bli väldigt arg men samtidigt komma senare och säga förlåt...men det kanske även barn med ADHD gör, jag kan ju inget om det... :) Han kan vänta på sin tur, låta bli saker om man ber honom (oftast!) och springer inte iväg som jag hört att en del autistiska (?) barn gör....

Kan man ha "lite" autism/ADHD ??

Man kan ha drag av det, autismliknande tillstånd kan få som diagnos tror jag.

Hur är det med samspel med andra barn, vuxna? 

Resurs brukar vara ganska svårt att få....     

Samspelet, ojämn i språket, att hon är väldigt intensiv är sånt som jag funderar över.