Hur mycket egentid fick du/din partner efter ert barns födsel?

Både rätt och fel kan jag tycka, alla behöver lite egentid ibland och det gäller även dig även om det nu är lite svårare eftersom du ammar. Ska jag utgå ifrån vad jag skulle ha gjort så skulle jag ha låtit min sambo åka iväg i två nätter, klarar en ensamstående att ta hand om sitt barn helt själv så gör nog du också det i två dagar.

Däremot kanske det är fel tid att åka, jag vet inte alls. Du själv skulle också kanske ha fått åka iväg efteråt någon natt så får han passa lillen? Men då kommer vi ju till dehär att så länge man ammar så är det svårt, men när du slutat amma så kan du ju göra det?

Min har fått massa tid då barnen ändå varit väldigt knutna till mig för dom ammades .

Funderar mest på vad din svägerska har med det hela att göra... Hmmm?

Vi var aldrig borta mer än över dagen. Vår son hade kolik så ibland behövde nån av oss sticka iväg en stund för att inte tappa greppet. Tror ingen hade velat lämna den andra med allt i två dygn. Men som sagt, vår son hade kolik och det var en jäkligt jobbig tid.

Gör det som känns rätt för er! Din svägerska ska ju skita i vad ni gör ärligt talat. Om han inte varit borta så länge så kanske börja med en natt om det känns okej? Och även om din dotter ammar så tycker jag du ska försöka komma iväg själv också. Pumpa ut och ge på flaska kanske? Så kan du få lite längre stunder att göra nånting.

Jag hade väldigt lite tid för mig själv de första månaderna med barnen. Att åka och handla mat, eller ta en promenad själv var min egentid. Så är det ju när man har spädbarn som ammas. Jag ser ingen orsak till varför båda föräldrarna måste bli lika låsta. Jag skulle inta haft något emot att barnens pappa åkte bort en helg. Det här rättvisetänkandet (jag kan inte - så varför ska han få) leder bara till konflikter. Du ammar just nu, då är din rörelsefrihet begränsad. Inte hela familjens.

Jag har helammat båda mina små och därmed inte lämnat ifrån mig dem alls mer än någon timme i taget den första tiden. Då har jag passat på att sova någon timme eller gått en promenad utan att släpa på vagnen.

Min man har ju inte ammat så han har i stort sett levt som vanligt. Dock jobbar han extremt mycket så nästan all ledig tid läggs på familjen. Han dömer rugby varannan helg, det är allt.

När första barnet blev äldre hade jag massor av egentid. Jag har ett stort huvudintresse och tränar 2-3 gånger/vecka samt tävlar på helgerna. Bebisen får följa med och mannen är hemma med 3-åringen.

Båda våra barn somnar runt kl 20 på kvällarna så därefter har vi egentid tillsammans jag och mannen.

Okej ville mest få en humm om hur mycket ensam tid andra ger, har i princip inga vänner med barn så. Har bara pratat med några släktingar och de har bara sagt att det inte finns så mycket plats för ensamtid. Men vem det var som skrev om att ensamstående klarar det själv, jag kan ju inte riktigt jämföra mig med dem och det var ju inte det att jag inte kan ta hand om henne i två-tre dagar för det klarar jag om jag måste ju. Men vi är två föräldrar ju faktiskt och en fiskeresa är kanske att prioritera bort om vår dotter och jag behöver honom mer. No disrespect till ensamstående, ni gör ett sjujäkla jobb.

Självklart vill jag att han ska få åka och fiska om han vill det och jag kan ta hand om henne, och har min mamma som hjälper så gott hon kan och svärmor och svägerskor har erbjudit att hjälpa om jag far 1&1/2 timme med bil till detas stuga där de är minst 5 vuxna jämt och 8 hundar på ca 75 kvm, och deras favoritsysselsättning är att sörpla vin dagarna lång. Alltså de erbjuder sig det är jag tacksam för, men när jag tackar nej får jag skit om att jag är otacksam och de aldrig får träffa sitt barnbarn/syskonbarn. Men de frågar aldrig om de får komma hit och min sambo tar aldrig initiativet att fara till dem. Men de väljer att lägga skulden på att jag ger honom dåligt samvete/inte tillåter och så är absolut inte fallet. Men ja de ser varandra som lätt felfria och min sambo fick inte ens högre puls efter det vidriga mailet hon skrev till mig, han ringde ju och pratade med hon i sansad ton men vet inte hur mkt som går in i det lilla huvudet. Resten av hans familj låtsas som ingenting. Hade situationen varit omvänd hade det varit ett jävla liv. I min familj hade jag fått stryk om jag skrivit så till min brors tjej.

Inser att jag nog hamnade lite utanför ämnet nu, men behövde skriva av mig lite ilska bara. Måste ju skona sambon från något så ;)

Ja det tycker jag låter rättvist också :) sålänge han inte väljer att låta sina föräldrar flytta in och ta hand om henne och dricka vin hela dagarna