Min pappa dog idag, vad händer nu?

Först och främst beklagar jag sorgen.

Mina båda föräldrar är tyvärr avlidna och jag kan säga att jag ångrar jättemycket att jag aldrig såg mamma efter att hon gått bort. Det är i år 13 år sedan och jag kan fortfarande tycka att det är extremt overkligt. Min pappa ville jag därför se, han gick bort för snart 10 år sedan och det kändes jättebra, mitt i sorgen, att få säga hej då.

Jag tror att man klarar mer än vad man tror men DU måste känna vad du VILL. Rent spontant så är det ju ingenting som är konstigt OM du skulle bryta ihop, det gör nästan alla i sorg. Men värre är ju om du tvekar och avstår att se honom, då kan du inte ändra dig.

Men som sagt, jag kan inte påverka ditt beslut, bara berätta utifrån mina egna erfarenheter.

Kram på dig, och kom ihåg att tiden läker inte alla sår men gör sorgen lättare att bära.       

Jag var med när min far dog. Han låg kvar hemma tills fram på morgonen. Det kändes förfärligt när han åkte bort med likbilen för att aldrig mer komma hem. Vi såg honom sedan i kistan, klädd i snygga kläder som vi hade valt ut. Vi la ner blommor och barnen teckningar etc. Det var en fin stund. Att se honom död var en miljon gång lättare än att leva utan honom. Jag saknar honom fortfarande trots att det gått mer än ett decennium. Men sorgen är kärlekens pris.

 

Ett gott råd är att låta förberedelserna inför begravningen ta tid. Fundera på vilka blommor han tyckte om, vilken musik ni vill ha, om ni vill göra det inom familjen eller om alla som tyckte om honom skall få vara med. Stressa inte igenom det. Och håll sams inom familjen - det är lätt att det rinner över och då får man förlåta varandra.

Tack för era tankar.. det är "skönt" att höra att man inte är ensam.

Jag är rädd att det ska vara ett kylrum man går in i när man träffar honom, att det är så kalt och kliniskt
och obehagligt, ett vitt lakan över osv. Antar att det inte är så men jag är endå rädd. 
Jag vill säga hejdå på ett värdigt sätt.

Men jag vill säga farväl, det vill jag. Det är tankarna runt om kring..
 

Först av allt, jag beklagar din förlust TS.

Jag trodde också att jag skulle bryta ihop och inte klara det när min pappa dog och vi skulle ta avsked av honom.
Men det gick bättre än jag trott och det var inte alls otäckt eller skrämmande utan bara fint.
Pappa såg fridfull ut, han dog i cancer och hade haft mycket ont innan.
Vi satt med honom hela familjen när han dog och fick även vara med och göra i ordning honom innan dom kom och hämtade honom.
Det syntes tydligt att fast det var pappa så var det bara hans "skal"; pappa fanns inte kvar där.
Om jag hade valt att inte göra det så tror jag att jag hade ångrat mig senare, det känns bra att ha gjort det.
Dottern lade ner en teckning och jag lämnade ett brev med en hälsning.

Givetvis finns sorgen där...då och länge efteråt men den är man ju beredd på.

Efter urnsättningen så pratade vi om hur bra det ända kändes att vi hade varit med honom ända till slutet och att vi aldrig behövde känna att det fanns nåt mer vi borde ha gjort.
Sorgen är tung nog att bära utan att man på det ska behöva grubbla över om det var rätt eller fel att inte se honom den där sista gången så om du orkar TS så åk dit.

Kram!

Min pappa dog när jag var 16 och att se en avliden är inte farligt. Han dog på sjukhuset och de hade gjort han så fin han låg i et av deras sjukhusrum och en blomma samt ett tänt ljus gjorde att det kändes mer som han sov. Detta är 25 år sedan och fortfarande ett fint minne

Jag fick se min pappa död i en kista på ett begravningshem när jag var 9/10 år. Jag klarade det och uppskattade det. Beklagar sorgen TS.

Beklagar verkligen förlusten av din far.

Min egna erfarenhet är att det känns bättre att få ha tagit farväl ordentligt på sjukhuset. Min pappa dog vid sju på morgonen på sjukhuset och vi såg honom ungefär kl 16.
Han såg så fridfull ut. Alla barnbarnen var med också. Dagen efter såg vi honom igen min mamma och våra bröder men då hade han blivit lite blå kring öronen.

Jag ''träffade'' min syster på sjukhuset efter hon avlidit.
Det var ingen fin syn, men jag ångrar inte att jag gjorde det.
Vi behöver alla gråta ibland, och att sitta brevid hennes kalla kropp och gråta själv, det kändes ganska skönt ändå, trots all sorg.

Jag tror jag hade ångrat mig om jag inte sett henne en sista gång.
Beklagar din pappa :( Vila i Frid  

När min mormor dog nu för inte så längesen så fick vi titta på henne på sjukhuset.
Hon låg nerbäddad under ett vitt lakan. Hon hade sina egna kläder (men detta väljer man själv) och det var ett kors på väggen, blommor, lugn och ro.
Mycket fridfullt.

Mormor hade en "skena" som höll upp käken/huvudet så att hon inte såg så "hopsäckad" ut (vet inte hur jag bättre kan förklara det).

Du kommer nog inte ångra dig.

Beklagar din pappas bortgång. Kan nog inte tänka mig något värre.