Anonym (hemmamamma) skrev 2013-06-04 10:42:48 följande:
Nae, jag tror vi har liknade uppfostringtänk jag har dock bättre tålamod och uthållighet.
Han jobbar kanske inte mer än fulltid men går delade pass. Sen är det lite mycket annat runt omkring som han far iväg på just nu. Vi vet båda att det är så, att båda tycker att det är jobbigt, att vi får lite tid tillsammans och med barnen. vi har kollat över situationen och insett att just nu är det såhär och vi försöker göra det bästa av saken.
När han är hemma är han trött, han vill egentligen mest bara sova. Samtidigt vill han nyttja varje sekund, både att göra saker som aldrig blir gjorda, leka med barnen, fostra barnen, umgås med mig, hitta på roliga saker ute, göra sin del i hemmet.
Jag å min sida, vill att han ska få vila, ska få träffa barnen, ska få göra roliga saker och samtidigt få känna sig till nytta hemma med. Jag avvaktar väl kanske på honom och hans önskemål då min tid hemma och med barnen är obegränsad. Efter sommaren kommer jag återgå till jobb, kommer få tid till att träna, måla naglar, gå på toa ifred och äta min lunch i lugn och ro. Jag kan vänta med det.
Vi pratar, men försöker nog undvika att älta sönder saker. Känns onödigt den lilla tid vi har att använda till "samtal", framförallt när jag faktiskt inte själv förstår varför JAG inte gör saker. Han erbjuder mig emellanåt att gå ut på stan själv, han tar barnen. Men jag kan inte, jag blir kvar hemma. Oftast blir det helt utan planering, sen vill jag inte gå ut själv och jag har helt enkelt ingenstans att gå. Jag blir ofta lite tjurig för att det är inte den tiden och det jag helst vill göra. Så jag tackar men avböjer, försöker göra det hemma som jag inte får gjort med alla barnen. Alltså rätt saker, för mig. Han tar barnen då, ser lite förvånad ut. Sen ler jag och kysser honom och han ler tillbaka. Alltså allt behöver inte pratas om, känner jag. Bara att dessa stunder blir så sällan och då blir jag nästan tvingad till det.
Men då "tar" han barnen, han gör inget annat själv. Och jag vill ju att han bara ska kunna göra sitt som vanligt, jag gör mitt som vanligt och barnen gör sitt som vanligt. Känns inte så märkligt egentligen, men jag får det inte att funka.
Men bestäm bara i förväg vad som ska hända nästa gång han är ledig på dagtid när du är hema. Bestäm att han fixar med något som blivit liggande, och du dammsuger och fixar en tvätt (som exempel). Sedan äter ni lunch och efter det gör ni något kul med barnen. På kvällen när barnen lagt sig så umgås ni två själva med varandra.
Planera i förväg och se om det löser något. Får man inte tummarna loss så kan en dag gå i ett nafs och inget vettigt blir gjort.
