Min sambos vuxna son hatar mig

Klart att en bortskämd människa kan bli förbannad och vilja förstöra för personen som tar det som betyder mest för denne oavsett ålder.

Som du säger, sonen har haft pappa i 25år, helt för sig själv.. och nu ska ha helt plötsligt dela med sig? Nu är inte han nr1 längre!

Sonen har egen familj nu och eget barn. Vill han att hans far skall vara ensam så han slipper vara svartsjuk. Hans beteende är att vi skall skilja oss. Absolut jag vill inte förstöra mellan far och son. Men är det rätt? Min sambo vill inte skilja sig men det vill ju tydligen sonen. 

Det är jobbigt att leva på detta vis och jag vill att sonen och far skall vara lyckliga så hur gör vi nu? Ingen blir nöjd hur jag än beslutar.

Givetvis fortsätter du din relation med din sambo. Och försök göra allt du kan att avdramatisera det som händer med sonen inom dig.

Se det så här:

Du har din relation med din sambo. Den är din-er och är den du ska fokusera på....vad som än händer runt er.

Din sambo har sin relation med sonen. Den är hans-deras....så försök att hålla dig utanför den så mycket du kan. Om din sambo väljer att dansa efter sonen och springa till honom varje gång han ber om det, så är det din sambos val. Du behöver inte ens reta dig på det.....för det är deras relation och har inte med dig att göra. Så du kan släppa deras relation.

Du har din relation med sonen...trist just nu......med den är vad den är. Du kan bara fortsätta fokusera på din del i er relation....hur du beter dig....hur du känner......vad du upplever......det är det enda som du kan vara i och jobba med. Och sonen får helt enkelt ha de känslor han har i det hela. Du kan ju hoppas att det kommer en dag då ni kan mötas som två vuxna människor.....men det är inte mycke du kan göra för att förändra sonens syn och känslor just nu. Så fortsätt bara fokusera på dig själv och på det som fungerar för dig.....och försök att separera era relationer till varann som jag beskrev här över. Det kommer hjälpa dig och är ett verktyg.

Det enda som kommer hända om du och din sambo geggar in er för mycket på din-sonens relation, är att det kommer skapa slitningar i din och din sambos relation. Så fokusera på er två istället och det ni har tillsammans.

Lycka lycka till                

Fast du kan välja att inte umgås så mycket med hans son. Din sambo kan åka dit själv och hälsa på och du kan passa på att göra annat.

Sonen är vuxen och bor inte hemma eller hänger han hos er ofta? 

Min mans som hatar oxå mej och avstår att komma hit
Men Varsågod!! Kunde inte bry mej mindre!!

Mesigt av din man att inte markera att han har VALT dig. han VILL leva med dig och sonen får helt enkelt acceptera det. Han måste inte älska dig, men bete sig hyfsat de ggr ni träffas.

Sen som sagt, sonen bor inte hemma, umgås inte med honom utan låt mannen åka dit själv, du kan göra något roligt istället
Om sonen vill komma till er, ja då gäller hyfsat uppträdande, annars är han inte välkommen. Och det kan du bestämma själv, det är ditt hem också och den som säger nej till besök är den som får bestämma i såna här fall har jag för mig att det tom finns en lag som säger. Men det får du kolla upp, lagen kan ju vara luddig många ggr.

Men bestäm dig för att inte bry dig om hans son, han är vuxen och du behöver inte umgås med honom, om din man gör det, utan att säga ifrån om hans son beter sig illa mot dig så är det hans val. Inte så attraktivt i mina ögon dock..

Är han vuxen så förstår jag att du inte bryr dig - är det dock ett litet barn så måste ni göra något åt situationen!

Mannen måste, kvinnan måste eg inget alls. Det är dock trist att vissa föräldrar inte lyckats uppfostra sina barn bättre.

Jag vill flika in här då mina föräldrar skilde sig när jag var ca 9 år och efter ett tag började dejta andra partners att det inte alltid känns så lätt. Det är ju aldrig ok att bete sig illa, man måste respektera sina föräldrars val men mina föräldrar har alltid pratat väldigt öppet om detta med mig och när jag uttryckt att det känns konstigt har de valt att förklara och diskutera snarare än sätta näsan i vädret och kalla mig bortskämd.

Nu vet ju inte jag hur relationen mellan sonen och pappan är eller hur de är som personer. I min familj pratar vi mycket med varandra vilket gjorde nya partners mycket lättare men det är ju alltid en anspänning i början när en ny partner kommer in i familjen och även jag har gjort o sagt saker jag inte är så stolt över. 

Det bästa ni kan göra är att prata med sonen, din sambo måste stålsätta sig och ta diskussionen när den kommer-även om den kommer fler gånger. Självklart blir man provocerad av en 25-åring som beter sig som ett barn men inför våra föräldrar är vi alltid barn. Vuxna barn måhända men den enda som kan få mig att gråta är min mamma, vi kanske aldrig blir riktigt vuxna någon av oss? Barn är vi ju alla innerst inne.

Nu vill jag inte att du tar mitt inlägg som kritik mot ditt agerande utan jag vill bara visa hur det kan vara på "andra sidan". Inte nog med att man som barn känner sorg över att familjen splittras, en ny partner står för något slutgiltigt, att det aldrig kommer att "fixa sig". Vet att det låter egoistiskt men så kändes det för mig i början innan jag vande mig. Mina föräldrar har varit bra på att hitta partners som gått bra ihop med oss barn, men man får ju hela paketet på köpet. Bonusförälder är inte lätt - har full förståelse för det. Ledsen för långt inlägg, hoppas du orkade läsa det TS... 

Om mannen känner att barnet är viktigt i hans liv så ja - då tycker jag att kvinnan faktiskt måste bete sig väl mot barnet för allas skull! .................. eller lämna relationen.....

Men nu kanske detta också gäller ett vuxet utfluget barn och då är situationen annorlunda anser jag.