Överreagerar jag?- Ställer in dejter

Nja, är själv inte den lugnaste tigern i buren om man säger så. Men jag råder dig att försöka hålla igen lite med irritationerna inför honom, ni har bara dejtar varandra i sex veckor så för tidigt med drama. Han hörde ju av sig, annat om han struntat i det. Sedan har jag förståelse för det här med tillitsproblemen, men ring och beklaga dig för vännerna istället för att gasta på karln.

Jag tycker att du överreagerar. Visst är det tråkigt om han ställer in på det sättet, men... det lät ju faktiskt som att han hade ganska mycket att göra och han kanske kände sig jättestressad. Förmodligen så ville han egentligen vara med dig idag och därför föreslog han det från början, men så insåg han mer och mer att det inte skulle gå. Eller så är han dålig i magen eller något och kan inte med att säga det till dig.

Värre hade ju varit om han bara struntat i att komma när ni bestämt att ni skulle ses. Eller om han ställt in eller skjutit upp någon viktigare sak, exempelvis en resa tillsammans eller något sådant.

Jag skulle inte ha klarat av ett så otroligt respektlöst beteende. Det tyder ju både på bristande social kompetens och bristande empati att han inte inser att du ställt in dig på att träffa honom - för det var ju trots allt det ni hade bestämt - och alltså ställt in andra planer eftersom du redan var upptagen. Jag kan förstå om en oerfaren 19-åring som fortfarande bor hemma hos mamma inte har lärt sig dessa sociala koder, men en 37-åring borde veta bättre.

Visst kan det vara du som överreagerar. Fast det kan lika gärna vara hos honom problemet ligger, en obotlig tidsoptimist kan driva alla till vansinne.
Eller så är det helt enkelt så att ni fungerar olika då det kommer till planering, ingens fel bara olika. Kanske så pass olika att det blir en dealbreaker, hellre än ett bråka, tjafsa och vara ledsen ofta.

Det är också ett dåligt tecken (tycker jag) att ni bara träffats i 6 veckor och redan hunnit bråka, göra slut, bli ihop igen och börja upprepa samma beteende igen. 
Den inre rösten brukar ha rätt.  

Tycker du överreagerar. Han spenderar hellre hela lördagen med dig än bara några timmar på fredagen - vilken dag föredrar du att träffas då?

Vad är det för fel på att ses på fredageftermiddagen - som var bestämt! - OCH lördagen? Om man nu verkligen är intresserade av att träffas. Vill man skippa den redan bestämda dejten kan man väl åtminstone fråga om det är OK med den andra att flytta tiden, istället för att bara ställa henne inför faktum att dejten är avblåst.

Du överreagerar lite, men är det inte sådana situationer som man kan prata om? Det verkar ju vara ett mönster som upprepar sig och då är det kanske läget för att ta upp till dialog..

Haha, han kanske inte vill träffas tre dagar i rad? Eller hade planer på lördagen som inte blev av?

Vill ts hellre träffa en stressad kille i några timmar idag för att sagt var sagt så är jag säker på att de kan ordna det bara hon berättar hur viktigt det är att de ses idag för att det var bestämt så. Han kanske inte tänker längre än att imorgon får de mer tid tillsammans och dejten är ju inte inställd utan bara flyttad till en dag som ger dem mer tid tillsammans.

Det som blev ett tjafs är utrett och han har haft en acceptabel förklaring på situationen. Vi har diskuterat detta och kommit fram till att det som hände inte var ok, men hans ursäkt är accepterad och han lär inte glömma det där i första taget så det är ok och vi bestämde att gå vidare från det.

Vi har inga problem med att ses flera dagar i sträck, det gör vi ofta och det är ofta han som vill, då jag är lite mer avhållsam och tycker om ensamtid. Om han är ledig flera dagar från jobbet, tex vid klämdagar etc, så är det mig han spenderar den mesta av den tiden. Det som stör mig som sagt, är att han tror han hinner men egentligen så gör han inte det.

Kanske är det jag som istället behöver säga nej från början om jag tycker att dagen verkar lite stressad för honom. Själv hade jag inte velat stressa runt hela dagen och hade därför heller inte sagt ja till en dejt, samtidigt så vill jag inte ta ifrån honom rätten att själv avgöra om han hinner eller inte, han är ju vuxen.

Jag tycker det är viktigt att man håller sig till vad man bestämt. Jag har inga problem med att ses bara några timmar, det räcker för mig för det mesta.

Den inre rösten säger att jag borde fortsätta träffa den killen. Han gör allt annat rätt, han är snäll och han accepterar ett ganska rörigt förflutet jag har. Människor brukar prata om att när man träffar den rätte så vet man bara..jag trodde det var skitsnack för jag har aldrig med någon ens varit i närheten av detta..men nu fattar jag lixom vad de menar :) När vi ses så faller alla bitar på plats.

Många tycker att det var tidigt med ett tjafs efter bara 6 veckor..det där är rekord för mig ;)