Vår dotter slutade nästan helt att äta i perioder, nu senast var det värst (ca 3 mån sen). Det visade sig att hon har celiaki... har tagit bort allt gluten ur kosten och hon har börjat vara hungrig (vilket hon typ aldrig var innan, bara "sugen" rotade i skåpen osv hon också) och äter massor! Gick upp ett helt kg i vikt på bara drygt en vecka efter att vi slutade med allt gluten. Säger en hel del...
Tycker det är helt fel att påstå att man ska låta allt vara, och låta dem svälta sig själva. Det finns en uppsjö exempel där barns matvägran går så långt att de hindrar sin egen utveckling. Att med nöd och näppe orka igenom dagen är inte ok, de ska ju inte bara orka dagen. De ska ju också växa, utvecklas och ffa måste hjärnan få tillräckligt med näring för att kunna utvecklas ordentligt. Jag tror nog att man som förälder märker om det rör sig om helt vanlig standardtrots, eller en "fas" som snabbt går över. TS dotter verkar vara bortom de där "vanliga" matvägransperioderna som i princip alla ungar går igenom.
Oftast beror kronisk matvägran/ätstörning/obefintlig matlust eller aptit hos små barn på något. Födoämnesallergier, sjukdomar, psykosociala svårigheter ja osv. Det är inte något man bara viftar bort!