Hej jag och min tjej har varit tillsammans i 5 år och har två barn.
Ibörjan va det hela tiden hon ville mysa kyssas o sex jämt sen efter våran första unge har det varit helt dött förutom när hon vil en gång i månaden kanske.får inte röra henne o få typ tigga om en pusd eller kram.
Vet inte va jag ska göra längre.
Båda e vi ju hemma så någon last har hon ju inre då det är jag som gör det mesta här i huset. Hjälp mig någon snälla!!!!!
Låter typ som hur vi har det här hemma. För mig handlar det mycket om att jag efter andrabarnet nästan tappat sexlusten helt. Stressiga dagar men här är det typ jag som gör allt hemna, förutom o handla mat, det gör jag sällan. Men har ni pratat ut om detta? Vad det beror på osv? Hon kanske känner att hon tappat gnistan, försök att göra det lite mer spännande kanske. Jag kan ibland känna mig otillräcklig och min kropp har ändrats mycket efter 2 barn, så det kan ju ha med självkänsla / självförtroende att göra oxå. Men prata ut och fråga henne vad hon känner / tänker , sedan kan ni bearbeta utifrån det :)
Vi har det likadant hemma hos oss... men det är jag som inte vill!
Så jag förstår hur det kan vara.
För mig är det fysiskt jobbigt att skaffa barn och att inte känna igen sin kropp efter förlossningen har lätt till att jag knappt vill visa mig utan kläder för min sambo ens. Mycket frustrerande tycker han. vi har tre barn och det har blivit värre för varje unge. Att ha flera kilo extra på kroppen får mig att känna mig helt oattraktiv och vill inte att han ska röra vid mig förens fläsket är borta. Att alltid vara trött är också en erotikdödare... För mig är det också grejen med att amma. Desl har man då hormoner i kroppen som kan sätt stopp för sexlusten men för mig är det även att brösten blir förändrade, för mig till den grad att jag inte ens kan hitta bhar och att jag inte kan ha mina kläder, det får mig att känna mig onormal.
Bara gos och närkontakt då!? Jo när man har barn som klänger och vill sitta iknät och som man ska ge få mycket av sin närhet till hela dagarna så får jag ett stort behov av att få vara ifred. Då vill jag helt enkelt inte gosa eller ligga och trängas med någon i soffan utan önskar inget hellre än att få vara själv och få ha alla på avstånd.
Så sammafattningsvis; inget är sambons fel utan det är mina känslor inför mig själv som gör att jag undviker närkontakt och inte har någon sexlust. Trist för min sambo!
En inblick i hur det kan vara för en kvinna efter att ha fått barn! Kanske kan vara till hjälp!?
Varför är ni hemma båda två? Om det är så att en av er är arbetslös eller sjukskriven så kanske det får henne att må dåligt och vara orolig för ekonomin och framtiden?
Flytta ifrån hon. Livet är kort.
Det där med att efter barnens klängande hela dan och den ena med det tredje.. då vill hon vara ifred, det kan det vara.
Båda hemma?
A: se till att båda har ett aktivt och regelbundet liv utanför hemmet. Om inget jobb, föreningar eller volontärverksamhet eller så. En i taget medan den andre har barnen.
B: se till att du tar klängandet helt en stor del av tiden. Låt henne gå ut med nån kompis eller bara ensam. Eller sova.
C: åk hem till föräldrar med alla barnen ensam så hon får vara helt ensam hemma (minst tre hela nätter brukade vara lagom för min fru).
Effekten dröjer oftast en månad eller två. Och man får ha känsloliv i armerad betong under tiden. För det är inte säkert att hon orkar säga att hon uppskattar det förrän efter några veckor.
Mys tillsammans med barnen! Då får du nog röra henne, typ axlar, händer.. men inget mer är att räkna med i början.
Tona ner men förneka inte dina behov.
Vill hon inte försöka göra något åt situationen så är det väl inte så mycket att hänga i julgranen...
Om hon inte försöka förändra situationen eller aktivt jobba på sina problem så får du nog se dig om efter en kvinna som inte tar förhållandet dör giver som aktivt jobbar för ett förhållande. Din fru verkar ju inte var någon att hänga i granen direkt.
Vist det finns anledningsr tex hon e deprimerad och väntar på utredning om hon har asberger men jag har liksom tappat orken efter 3 år o inte få någon upskatning eller kärlek. Vist får vi svar så kan det ju hjälpa om hon nu har den sjukdomen men frågan e om jag orkar vänta mer jag vet inte de själv just nu. Varje gång jag försöker prata med henne om detta så tycker hon att jag trycker ner henne o anklagar henne hon säger att hon tar mycket tablleter o att dom sänker lusten men känns som om det är jag som håller i hopp familje för det är bara jag. Som ger något hon bara tar men ger inget o så va det inte innan vi fick barn.
Vissa perioder i livet är inte allt på topp. Älskar du din partner så ligg lågt. Mycket troligt att det kommer bättre tider.
Jag har varit med samma partner nästan 40 år, vårt förhållande har haft toppar o dalar. Vårt förhållande har nog aldrig varit så bra som senaste åren. Man är inte övermänniska, man kan inte vara på topp o samtidigt orka med barn o allt annat... Sånt är livet liksom....
Finns kärleken får ni försöka avvakta.