Hur "ska"/borde ett förhållande va efter ca 10 år?

Hej,
Min sambo och jag har varit ihop i drygt 10 år och jobbar nu på första barnet. Självklart kan det inte vara som det var i början när allt var nytt. Vårt förhållande har gått upp och ner, vilket nog är väldigt vanligt, det hade ju varit väldigt tråkigt om det varit exakt lika hela tiden :)
Vi pussas och kramas varje dag tack ock lov, mensex har vi ju inte lika ofta somm "förr". Kanske 1-2 ggr i veckan. Det varierar lite.
Jag tror ni har hamnat lite i slenterian just nu. Och eftersom din sambo inte verkar märka det så blir det nog upp till dig att "ruska" om honom lite.
Du får helt enkelt pussa och krama honom, börja lite nonchalant varje dag, utan att det ska leda till något eller kräva gensvar. Fast inte på ett klängigt sätt om du förstår vad jag menar.

Försök komma iväg på något ni inte gör så ofta längre, bio, middag ute, teater, konsert eller vad ni nu tycker är kul. Har ni råd så ta in på hotell i en annan stad nån helg och prata ut med varandra på neutral mark.

Man får vara lite uppfinningsrik! I vårt förhållande så är det jag som oftast går in i slenterianet utan att märka det och min sambo som får rycka upp mig. Det behövs så lite för att "vakna upp".

Känner igen mig i det här med flirt med andra! Man kan verkligen sakna den där härliga känslan av nyförälskelse när allt är spännande. Vi provade för 7-8 år sedan att vara med någon annan och visst det var härliga veckor, men sen tröttnar man när man inser att den personen ockå blir "vardagsmat". man inser då att det är skillnad på en flirt förälskelse och riktig kärlek! Vi gick tillbaka till varandra och det har vi aldrig ångrat!
Fast dagdrömma får man fortfarande göra...

Självklart kan inte alla par klara av att prova på andra, det är superviktigt att båda är med på detta och ingen är svartsjuk! När vi väl bestämde oss för varandra igen så pratade vi igenom allt, vad vi gjort etc så inga frågetecken låg kvar.

jag hoppas ni löser det, för det är inte kul att leva i ett kärlekslöst förhållande! Speciellt inet om ni jobbar på barn, efter att barnet har kommit så blir det ju ingen tid över för varandra och då är det nog viktigt att man hade det bra innan.

Kram Malin!

Jo, jag brukar försöka "ruska om honom"..
Men visst, ibland kan det gå lite bättre.. framför allt nu när jag sagt att jag är osäker på vårt förhållande o så..

Men han tycker att jag är hela tiden "på honom".. och drar sig undan för det mesta om jag vill krama honom. Att pussa honom är inte riktigt aktuellt ännu, måste väl försöka få honom lite mer "kramvänlig" först..

Det är väl nog så att vi också tar varandra lite för mycket för givet o inte har så mycket egna intressen o så, utan mer sitter hemma o nöter på varann hela tiden. Det är väl aldrig bra heller..

Nä, ett kärlekslöst förhållande är inte kul.. speciellt inte när han jag chattar med hela tiden säger hur söt jag är och skickar en massa virtuella kramar o så.. så då är det lätt (för mig i alla fall) att bli "förvirrad", och tror att jag håller på att bli kär i honom istället, eftersom han ger det jag saknar hemma.

Hej!

Har som princip att jag inte pratar om mitt förhållande eller lämnar ut detaljer kring det för att skydda min sambo. Därför vill jag vara anonym.

Vi har varit ihop i lite mer än 7år. För oss verkar det gå i vågor.

Ibland är jag inne i en avståndstagande fas, vanligtvis när det är mycket att göra med jobb och fritidsliv. Då blir det inte särskilt mycket kram, gos, sex osv. Dock försöker jag att ge min sambo lite av den närhet han behöver genom att ha vissa hållpunkter. T.ex. så försöker jag påminna mig om att krama honom "välkommen hem" varje dag. När han lagat mat kommenterar jag maten positivt och tackar för den efteråt. Lika så när han gjort något annat. Samt försöker komma ihåg att pussas godnatt.

I bättre perioder, vanligtvis de med mindre stress så tar vi i varann hela tiden. Pussar, kyssar, smekningar över ryggen när vi passerar varandra. Dansar i köket medan vi lagar mat, sitter ihop rullade i tv-soffan under ett täcke osv.

Kanske kommer detta att ändras när vi får barn, eftersom tiden tillsammans blir mindre.

Hej vi har varit tillsammans i snart 14 år och vi har 4 gemensamma barn + mitt sen tdigare förhållande alla mellan 18 år och 7 mån.

Vi pussas o kramas varje dag säger jag älskar dej varje dag till varann. Kanske inte när vi bråkat men det händer som väl var inte så ofta.

Men visst kan det vara så att ni har hamnat i en slentrian som andra säger här. Gör något kul bjud ut honom på middag, bjud honom på bio el något.

Visst det är han som inte visar sin kärlek till dej men det är du som får kicka igång honom igen.

Detta med att chatta med en annan kille kanske inte var någon höjdare din sambo har kanske sett vad ni pratat om och tror att du inte älskar honom längre och känner att det inte är lönt att kämpa heller.

Lycka till

Vi kramas och pussas varje dag. Skulle inte klara mig utan det. Vi har varit tillsammans i över 12 år. Båda är väldigt kramiga och har stort behov av närhet. Vi har väl inte sex lika ofta som i början men ibland är det ju mysigare att bara ligga och hålla om varann.

vi har varit tillsammans i snart 10år, och vi både kramas och pussas ofta, dessutom talar vi om för varandra att vi älskar varandra flera gånger om dagen. Går aldrig hemifrån utan en puss och lägger oss aldrig utan en godnatt-puss.
Sexet är bättre (och nästan lika ofta ) tycker jag, man vågar släppa på hämningarna när man känner varandra så väl!

men som det skrivs längre upp så är det klart förhållandet gåt upp och ner, det gäller bara att inte ta varandra för givet!

jag tror att det är viktigt att även efter lång tid försöka visa uppskattning även om det är ett 2,5,10, 15 osv långt förhållande....
Man måste ju ha bekräftelse och kärlek i förhållandet även om det är långt gånget...

Min pojkväns farföräldrar har varit gifta 45 år och vid nåt tilfälle så frågade vi vad hemligheten ligger för att lyckas..
De svarade enkelt att ge varann tid och rum för sig själv plus att inte glömma att ge en kram, eller en puss varenda dag..
Slutar man uppatta varann och däremot börjar ta varann för givet så skulle det aldrig gått...

Det tror jag på iaf....

Hångel kan man glömma hemma hos oss (trist men sambon ogillar att hångla...) Pussar och kramar blir det varje dag. Ömhetsbevis som "jag tycker om dig" "jag gillar dig" "du är världens bästa" osv blir det varje dag (om man inte är helt trött på den andra för tillfället) men "jag älskar dig" är vi mer snåla med. Antar att det är underförstått? Man sa det mer i början om jag minns rätt... Då fick jag blommor minst en gång i veckan!! Just ja, det hade jag nästan glömt!!! Har inte sett en blomsterkvast på länge... Däremot visar han sitt engagemang i förhållandet på andra sätt. Ställer upp i alla lägen med allt, han är fantastisk . Sex har vi oftare nu än för ett år sen, vi försöker göra barn. Så det blir endel i ägglossningstider. Innan vi började med detta projekt så hade vi sex typ en g i veckan, ibland mer ibland mindre....

Vi har varit tillsammans i snart tio år nu och jag är gravid med vårt första barn. Vårt sexliv är ganska obefintligt tyvärr eftersom jag fick vestibulit efter ca ett halvår tillsammans och sedan dess har det bara blivit sämre. Har ont vid sex och har ingen sexlust alls mer eller mindre. Vi är dock väldigt keliga av oss och kramas väldigt ofta och myser tillsammans. Säger hur mycket vi tycker om varandra varje dag flera gånger och saknar varandra oerhört om vi är separerade några timmar. Men det känns inte så romantiskt och vi försöker just nu få tillbaka det och kunna kyssas mer och vara attraherade av varandra trots att vi kanske inte alltid kan göra något sexuellt. Försöker att inte ta varandra för givet. Vi började försöka på allvar igår så vi får se hur det går :)

Jag och min man har varit gifta i 15 år. Vår son kom efter att vi har varit gifta i 10 år.
Vi håller varandra alltid i hand när vi är ute och går- t.om. på Konsum Vi pussas och kramas alltid - min man pussar mig alltid hej-då på kinden på morgonen. Vi ringer till varandra på dagarna bara för prata lite. Min man var nog inte så här kramig i början -tror inte hans föräldrar har kramats så mycket. Men nu är han minst lika kramig som jag är.

Vi har varit tillsammans snart 4 år och vi älskar varandra mer och mer för varje dag. Visst har vi våra problem och gräl med men efter en stund är allt bra igen. Kramar,kysser,älska gör vi så ofta vi kan. Vi är inte sambos än och ses inte varje dag så kanske därför vi har det som vi har det,kankse blir annorlunda om man är sambo,jag vet inte.

Men vi har det bra idag i allafall och närhet är inga som helst problem här

Jag fick min sambo att aldrig gå till jobbet utan att pussa hej då, och att hålla om mig varje natt. Även om vi kanske inte sett varandra på hela dagen så får vi bägge den närhet vi behöver

Har tänkt på det där med föräldrar! Mina föräldrar kramas och pussas nästan aldrig, kan bara komma ihåg att jag sett det något enstaka tillfälle när jag växte upp. Fast jag hade en trygg uppväxt och har aldrig tvivlat på att de älskar varandra. Jag kramas sällan med mina föräldrar, kanske ibland med mamma men aldrig med pappa, det känns bara konstigt! fast vi har ett bra pappa-dotter förhållande ändå.
Min sambos familj däremot pussas och kramas väldigt mycket.
Och inte helt oväntat så är det min sambo som är den kramiga delen i vårt förhållande! Jag gillar också kram och mys, men inte lika ofta som han, kan nästan få lite panik när det blir för mycket. kanske det har lite med vad man är uppväxy med?
TS, vad har din sambo för förhållande till sin familj? Var dom "kramiga"?

Oj, vad länge sen jag var inloggad här då..

Anonym,

Sambon har nog ett litet kärlekslöst förhållande till sina föräldrar, och det har de också sinsemellan.. :-/ så det är klart att det kommer därifrån.
Men är det då så svårt att ändra på sig? Eller måste jag acceptera att han är sån, och inte går att förändra, och utgående från det fatta beslutet om att "love him or leave him"?

Oj, vad länge sen jag var inloggad här då..

Anonym,

Sambon har nog ett litet kärlekslöst förhållande till sina föräldrar, och det har de också sinsemellan.. :-/ så det är klart att det kommer därifrån.
Men är det då så svårt att ändra på sig? Eller måste jag acceptera att han är sån, och inte går att förändra, och utgående från det fatta beslutet om att "love him or leave him"?

Jag och min man har levt tillsammans i snart 10år och vi har det fortfarande bra.
Självklart går det upp och ner i vårt förhållande, allt kan inte vara på topp jämt.
Jag är nog mer beroende av närhet än vad han är och skulle nog inte klara av en dag utan att kramas.
Jag tycker nog att vår relation förändrats sedan vi fick barn nu i somras.
Vi har inte samma utrymme att vara impulsiva som förr.
ibland känns det som om att min man är mer intresserad av att spela datorspel än att mysa med sin fru.
Ibland är det faktiskt min man som tar intiativ till att mysa men oftast så gör han hellre annat.
Han sitter här bredvid mig och protesterar högljutt!
Han anser att det är jag som är oromantisk och sitter vid datorn för jämnan....
Allvarligt talat så förändras relationen med tiden och vi utvecklas kanske olika som personer. Vissa växer isär medan andra blir tightare.
Det viktiga är att alltid ha en dialog och att prata om problem och känslor.
Vissa dagar så är jag nykär i min man så det pirrar i magen och han säger att han känner likadant.
Även om det kan kännas tufft ibland så vet jag att jag inte vill vara utan min man.

/ frugan

ush vad jag kännér igen mig i det du skriver, o jag e ändå 22 o vi har inte alls varit tillsammans särskilt länge, men ush han sover på soffan o klagar på allt jag gör han e perfektionist o jag e slarvmaja, sex kanske nån gång varanann vecka, allt tro ja börja efter att ja fick min dotter 7 månader sen, o inga PUSSAR O KRAMAR FÅR JA, O VI HAR LIKSOM GÅTT EGENOM VÄRLDENS KÄRLEKSDRAMA FÖR ATT FÅ VARA TILLSAMMANs, nu sitter jag vid datorn o han framför tven, o vi kanske bara har sagt två ord till varann idag..ushhh säger jag bara

oj, det där känner jag igen..

"du sitter bara vid datorn hela tiden".. men då säger jag att "det är för att du inte bryr dig om mig, annars skulle jag inte va vid datorn hela tiden om du skulle visa uppskattning".. o då säger han "jag bryr mig inte om dig om du bara ska va vid datorn hela tiden"..

fattar ni? det är ju bara en ond cirkel hela tiden.. *gråter*
Jag vet inte om jag orkar med det här längre till, vill ju känna mig omtyckt och älskad.

Nu har vi också köpt hus, så det är inte bara vårt förhållande som står på spel.. usch, det är rätt jobbigt måste jag säga.