Anonym (Tjatmoster)

Äldre 13 Jun 15:35

27 svar

Ond spiral med min bonusdotter, lite hjälp? (Långt)

Jag är gift med min man sedan ett par år tillbaka och han har en dotter på 12 år sedan ett tidigare förhållande. Hon bor av olika anledningar hos oss på heltid och jag har funnits i hennes liv i drygt 7 år. Från början bodde hon bara varannan vecka och det var roligt när hon kom till oss. Men sedan hon har blivit äldre och bor hos oss på heltid så har det blivit tuffare och tuffare för mig.
Det här låter hemskt (och utan att gå in på personlighetsdrag) så tycker jag inte om den person min bonusdotter har blivit! Jag vill verkligen inte vara den onda styvmorsan men så har det blivit ändå och jag är jätteledsen. Efter skolan medan min make är på jobbet eller när det är skollov så är flickan här hemma varenda dag, går oftast ingenstans utan bara sitter här inne och hänger eller är på sitt smutsiga rum.
Hon och jag har inget gemensamt, vi har inget att tala om, luften är liksom tjock och jag letar febrilt efter någon sorts gemensam grund eller något att tala om och ibland går det ju men oftast är det en spänd stämning och känns onaturligt plötsligt fast vi känt varandra så länge.
Detta påverkar förstås mitt humör att umgås stora delar (och ibland hela) dagarna med någon jag inte har nåt gemensamt med och som jag aldrig hade umgåtts med om det inte vore för att hon nu är familj.
När hon var liten var det lättare för då var hon mer småbarn och man kunde busa eller leka något, nu är hon så "vuxen" att det känns märkligt att umgås och inte ha något gemensamt. Det fanns ingen anledning att misstänka att det skulle bli så här för några år sen och förut var allt alltså bra.

Så nu efter dom vanliga fraserna om "hur var det i skolan, vad åt ni idag till lunch, hände det nåt kul i skolan" osv, har det blivit att jag mest talar om för henne vad hon ska göra, t ex. duscha nu, dags att borsta tänderna osv.
Och hon är i tonårsfasen redan och man får be femtioelva ggr för att hon ens ska lyfta på rumpan. Vilket i sin tur gör att jag får en otrevlig ton och det blir dålig stämning. Så jag har fastnat i en elak spiral och vet inte hur jag ska komma ur den! Det har börjat påverka förhållandet till min make som tycker att jag är elak mot henne men själv tar han inget ansvar för att saker blir gjorda. Jag vill verkligen inte ha det så här och jag är en person som jag inte känner igen och jag är orolig för mitt äktenskap, för vem är attraherad av en sur tjatmoster liksom?!
Jag har försökt göra kul saker med flickan, som att åka och shoppa efter nya kläder, fixar med håret och allt sånt man gör med stortjejer men hon har en tråkig attityd och stämningen blir som om jag vore ute och umgicks med en främling. Hon talar knappt till mig och säger inte tack om hon får något eller om jag gör/köper nåt åt henne eller så.
Är det någon som har det på liknande vis och bara kan säga att jag inte är ensam eller som har tips eller råd hur jag ska kunna lösa det här?

Anonym (Johanna)

Äldre 13 Jun 15:40

#1

Hej!

Vill svara dig, men jag har inte tid just nu. Återkommer ikväll!

Anonym (?)

Äldre 13 Jun 15:42

#2

Varför säger du åt henne när hon ska duscha och borsta tänderna? Gör hon det inte på eget initiativ?

Anonym (Tjatmoster) Trådstartaren

Äldre 13 Jun 15:42

#3

Anonym (Johanna) skrev 2013-06-13 15:40:53 följande:

Hej!

Vill svara dig, men jag har inte tid just nu. Återkommer ikväll!

Svara när du har tid!

Fanny b

Äldre 13 Jun 15:53

#4

Ett sätt att minska tjatet ör att du väljer noga i vilka situationer du säger till bonusdottern. T ex, låta hennes sköta sin personliga hygien själv, om hon slarvar med den, låt hennes pappa hantera detta. Eftersom ni inte har något gemensamt med varandra kan du undvika att hitta på saker att prata om, bara för att ni ska prata.

Anonym (samma här)

Äldre 13 Jun 16:40

#5

Fanny b skrev 2013-06-13 15:53:47 följande:

Ett sätt att minska tjatet ör att du väljer noga i vilka situationer du säger till bonusdottern. T ex, låta hennes sköta sin personliga hygien själv, om hon slarvar med den, låt hennes pappa hantera detta. Eftersom ni inte har något gemensamt med varandra kan du undvika att hitta på saker att prata om, bara för att ni ska prata.

Fast å andra sidan, om nu ts tagit en sådan roll och barnet bor hos dem på heltid, hur kommer det kännas för flickan att ts slutar bry sig? Visst, ungar gillar inte tjat och det skulle till först säkert vara kul att slippa, men i längden kanske det kan kännas som att ts sviker eller ger upp. Att barnet kan känna att hon inte är tillräckligt mycket "värd" för att ts ska ta tonårsfajten/fasonerna med.

Jag är i en liknande situation, men min bonus är ett år yngre och är bara här vh och lov. Vi har inget gemensamt och våra personligheter går mindre och mindre ihop ju äldre hon blir. Jag har funnits i bilden sedan hon var två och innan hon började skolan på mammans ort hade vi henne mer. Nu har vi andra gemensamma barn och jag är så osäker på om jag bör fortsätta ta en "föräldraroll" som jag gjorde då hon var liten eller bara överlåta allt till min man. Jag vill ändå inte verka elak och att hon ska bli sårad över att jag inte ser henne på samma sätt som mina biobarn och jag vill inte att mina barn ska tycka att jag särbehandlar deras storasyster. Men å andra sidan känns det konstigt att vara en "förälder" åt någon som jag inte älskar. Det känns så fejkat... Men är osäker på hur jag ska göra då jag tog så mycket hand om henne då hon var liten.

Kan man liksom "säga upp sig" som bonusförälder utan att skilja sig från föräldern och utan att barnet innerst inne känner sig övergivet? Var går gränsen för vad som är okej och vad som blir särbehandling?

Usch det är svårt och det måste kännas ännu värre för dig ts som har henne på heltid. Har du egna biobarn med i bilden? Var väl inte till så mycket hjälp, men du är iaf inte ensam om din situation... Hoppas du får bra svar! (som jag också kan sno tips från

)

Fanny b

Äldre 13 Jun 16:53

#6

Anonym (samma här) skrev 2013-06-13 16:40:14 följande:

Fast å andra sidan, om nu ts tagit en sådan roll och barnet bor hos dem på heltid, hur kommer det kännas för flickan att ts slutar bry sig? Visst, ungar gillar inte tjat och det skulle till först säkert vara kul att slippa, men i längden kanske det kan kännas som att ts sviker eller ger upp. Att barnet kan känna att hon inte är tillräckligt mycket "värd" för att ts ska ta tonårsfajten/fasonerna med.

Jag är i en liknande situation, men min bonus är ett år yngre och är bara här vh och lov. Vi har inget gemensamt och våra personligheter går mindre och mindre ihop ju äldre hon blir. Jag har funnits i bilden sedan hon var två och innan hon började skolan på mammans ort hade vi henne mer. Nu har vi andra gemensamma barn och jag är så osäker på om jag bör fortsätta ta en "föräldraroll" som jag gjorde då hon var liten eller bara överlåta allt till min man. Jag vill ändå inte verka elak och att hon ska bli sårad över att jag inte ser henne på samma sätt som mina biobarn och jag vill inte att mina barn ska tycka att jag särbehandlar deras storasyster. Men å andra sidan känns det konstigt att vara en "förälder" åt någon som jag inte älskar. Det känns så fejkat... Men är osäker på hur jag ska göra då jag tog så mycket hand om henne då hon var liten.

Kan man liksom "säga upp sig" som bonusförälder utan att skilja sig från föräldern och utan att barnet innerst inne känner sig övergivet? Var går gränsen för vad som är okej och vad som blir särbehandling?

Usch det är svårt och det måste kännas ännu värre för dig ts som har henne på heltid. Har du egna biobarn med i bilden? Var väl inte till så mycket hjälp, men du är iaf inte ensam om din situation... Hoppas du får bra svar! (som jag också kan sno tips från

)

Jag tycker generellt att 12-åringar ska kunna sköta sin hygien själv, kan tänka mig att sådana inte heller vill att deras biologiska föräldrar ska säga åt dem när de ska duscha och borsta tänderna.

Jag tror generellt att om ens relation till bonusbarnet är dåligt så bör man inte gå in aktivt och uppfostra det. För vid konflikter mellan biologiska barn och föräldrar så finns ofta varma känslor i botten. Man kan bli sur på sin mamma/pappa, Föräldrar kan bli sura på sina barn, men om det finns kärlek med i bilden glöms är det lättare att släppa en konflikt och gå vidare. Däremot kan ts om hon vill uppmuntra sin bonusdotter att umgås med henne under lättsammare former. T ex fråga om hon vill fika. Även om svaret från bonusdottern bli nekande så visar ts att hon vill i viss mån umgås med henne.

Anonym (Spooky)

Äldre 14 Jun 06:00

#7

Herregud... detta skulle kunna vara mitt inlägg. Är i samma sits som dig,har oxå en 12 årig bonus på heltid och det är inte alls peachy. Här får det tjatas om exakt allt. Från hygien till uppförande. Fattar inte vad problemet är eg. Man tycker ju att det borde gå in någon gång. Kan inte minnas att jag var sådan när jag var 12 vilket kanske oxå bidrar till att jag blir så frustrerad när jag inte märker ett uns av förändring under alla dessa år som hon bott med oss. Dessutom... skulle man be henne göra ett handtag här hemma, ja men då ringer hon sin mamma som bor i en annan del av Sverige och beklagar sig. Hon i sin tur ringer pappan och han anklagar henne för att ljuga men tar inte diskussionen med 12 åringen. Nänä den får jag ta serrö och nu har det gått så öångt att jag undviker att vara i samma rum som henne för jag tycker hon är heeelt sopren mellan öronen. Ahhh tafatta människor är det värsta jag vet och tyvärr verkar hon bli sådan. Har tyvärr inga råd att he behövde eg bara skriva av mig. Och neeej det är inte alltid synd om bonusbarn.. de har lärt sig detta nu och tar mer än gärna på sig offerkoftan för att få sympatier. Har en 4 åring som är bra mycket brightare än vad hon var och är... Men så är det när man hela tiden ska dalta med stackars bonusbarn.... kräääks

sötare

Äldre 14 Jun 08:38

#8

Hej ts!
Tråkig sits du har hamnat i. Hmm kanske kan du å tjejen försöka få egentid tillsammans någon gång då å då där ni hittar på saker tillsammans .... shopar, filmkväll, dagsspa . Fråga tjejen vad hon tycker om att göra å gör dessa saker.

Anonym (Tjatmoster) Trådstartaren

Äldre 14 Jun 09:43

#9

Fanny b skrev 2013-06-13 15:53:47 följande:

Ett sätt att minska tjatet ör att du väljer noga i vilka situationer du säger till bonusdottern. T ex, låta hennes sköta sin personliga hygien själv, om hon slarvar med den, låt hennes pappa hantera detta. Eftersom ni inte har något gemensamt med varandra kan du undvika att hitta på saker att prata om, bara för att ni ska prata.

Ja, jag borde låta henne sköta sin hygien själv men det går dåligt. Jag har varit tyst periodvis ibland och det har slutat med att hon inte duschar på säkert 5 dagar! Jag tycker det känns som vanvård av oss här hemma att låta henne gå omkring och lukta illa i skolan med flottigt hår. Det reflekterar liksom illa uppå oss föräldrar som om vi inte kunde ta hand om henne. Vi själva duschar varje dag och jag som har långt hår tvättar håret varannan dag och vi har tjatat om samma ska gälla för henne sedan 10-års åldern då hon ibland luktar lite ofräscht (mitt i puberteten ju). Men ska försöka sluta tjata och ta ett kort samtal med henne om att nu får hon sköta det själv när hon är så stor. Om hon vill gå omkring ofräsch och om någon retar henne i skolan så får det vara upp till henne, det är inte vårt jobb längre. Så får jag hålla mig helt enkelt.
Du kan har rätt, man måste inte prata bara för att man är i samma rum. Men jag pratar med de flesta andra och konversationen flyter lätt, ville inte att hon skulle känna sig som om jag teg ihjäl henne liksom.
Tack för tipsen!

Furstinna

Äldre 14 Jun 09:51

#10

Anonym (Spooky) skrev 2013-06-14 06:00:58 följande:

Herregud... detta skulle kunna vara mitt inlägg. Är i samma sits som dig,har oxå en 12 årig bonus på heltid och det är inte alls peachy. Här får det tjatas om exakt allt. Från hygien till uppförande. Fattar inte vad problemet är eg. Man tycker ju att det borde gå in någon gång. Kan inte minnas att jag var sådan när jag var 12 vilket kanske oxå bidrar till att jag blir så frustrerad när jag inte märker ett uns av förändring under alla dessa år som hon bott med oss. Dessutom... skulle man be henne göra ett handtag här hemma, ja men då ringer hon sin mamma som bor i en annan del av Sverige och beklagar sig. Hon i sin tur ringer pappan och han anklagar henne för att ljuga men tar inte diskussionen med 12 åringen. Nänä den får jag ta serrö och nu har det gått så öångt att jag undviker att vara i samma rum som henne för jag tycker hon är heeelt sopren mellan öronen. Ahhh tafatta människor är det värsta jag vet och tyvärr verkar hon bli sådan. Har tyvärr inga råd att he behövde eg bara skriva av mig. Och neeej det är inte alltid synd om bonusbarn.. de har lärt sig detta nu och tar mer än gärna på sig offerkoftan för att få sympatier. Har en 4 åring som är bra mycket brightare än vad hon var och är... Men så är det när man hela tiden ska dalta med stackars bonusbarn.... kräääks

Om tafatta människor är det värsta du vet så kanske du bör bryta med flickans pappa? Han verkar ju inte särskilt mkt bättre.

Jag förstår inte hur man kan ge sig in i en relation med en man som inte ens kan ta hand om sina barn? Det är ju fäderna det är fel på inte barnen.

Ond spiral med min bonusdotter, lite hjälp? (Långt)

INNEHÅLL