Känner mig så överkörd!

Men snälla du!
Bli inte så frustrerad över detta!  När du ändå inte skulle följa med så spelar det väl ingen roll att barnen får med sig sin mamma i stället. De mår säkert bra av att göra nåt tillsammans med båda sina föräldrar nån gång. Och du får säkert andra tillfällen att komma ut på nåt skoj med din sambo och hans barn. Försök vara lite generös, för det vinner du på i längden.

För barnens skull är det bra att de kan ha båda föräldrarna med sig ibland.
"Leva ett liv..." Ni har ju precis träffats!! Antagligen kommer fler chanser för er att bonda.

Fast jag förstår inte problemet riktigt.
Man KAN inte räkna med att boka in saker på den andra förälderns tid.
Blir tokig när min bonus mamma gör det utan att fråga.... Speciellt om hon berättar för bonus vad hon planerat innan hon frågar oss om det funkar.
Men det hoppas jag ni inte gjorde - utan kollade med mamman INNAN ni berättade om cirkusbesöket?

Iallafall - visst, jag förstår att ni ville göra detta tillsammans från början, men nu hade ni inte råd.
På det här sättet fick ju faktiskt systern oxå följa med o ha kul :)

Jag tycker du överreagerar - ser inte detta som att din sambo valsar efter hennes pipa, däremot ser jag två föräldrar som kan umgås tillsammans med barnen utan aggressioner.
Något som, tyvärr, inte är helt vanligt.

Din reaktion däremot, att du blir sur, "visar vad du tycker" osv är ganska barnslig..
Eller - väldigt barnslig...

Du behöver inte vänja dig vid att leva efter din sambos ex, däremot behöver du acceptera att barnen har en mamma, och att det allra bästa är att mamman o pappan klarar av att umgås o samarbeta.

Tro mig - det är GRYMT mkt bättre att vara bonusmamma om föräldrarna kommer bra överens än om de har konflikter om minsta lilla.

Du reagerar som om han träffar ett vanligt ex för exet skull. Men han träffar sina barn - o deras mamma är med.
En extremt stor skillnad...

Min sambo har åkt på en veckas utomlands resa till sina x svärisar med sin xfru och deras barn när vi vart sambos i 2,5 år.

Jag grina inte för det, för jag visste hur mycket barnen uppskattade det.

Dock har han många gånger spelat efter hennes regler (inte nu längre) men det är oftast för att inte starta onödiga bråk och det är lite känsligt när man ska försöka komma överens med ett ex.

h8him - tack!
Ibland så ;)

Håller med ovanstående i att detta var ju något som bara blev såhär, inget de tillsammans planerade att göra som familj...

Håller också med Brumma i att man alltid, alltid kollar med andra föräldern först innan man gör planer (på den andra förälderns tid) och berättar för barnen.

Men, jag tycker ändå det är lite konstigt att din sambo, nu när det blev som det blev, inte försökte få med dig iaf trots ekonomin. Jag antar att han betalar för sig och ett barn och mamman för sig och det andra barnet. Så ni skulle ändå ha kommit billigare undan än om bara er familj hade gått. Jag förstår att det kan svida då det var din idé att som familj göra nåt kul och att det sedan vreds till att de gick och du blev hemma.

Det skrivs ofta att det är så bra att barnen kan få umgås med föräldrana själva. Men jag skulle lite på magkänslan (nu utgår jag från att du har en dålig magkänsla då du ligger och gråter?). Då jag träffade min man hade jag en skum känsla ang. biomamman. Men min (nuförtiden) man var alltid noga med att inkludera mig i alla planer så det var inte något som jag hakade upp mig på. Jag kände mig helt säker på vårt förhållande för han visade tydligt att det var vi som var en familj nu. Så om de gjorde nåt ihop för att barnet skulle få vara med båda föräldrarna så såg han det som självklart att jag skulle vara med och såg till att tidpunkten alltid passade mig med.

Men det var inte förrän många år senare då även biomamman hade gift om sig som han berättade allt. Visst sjutton hade min magkänsla varit rätt (inget han hade ljugit om för jag hade ju aldrig frågat) ang. mamman. Så fort han hade träffat mig hade alla utåtsett "för barnets skull" grejer gått ut på att få honom tillbaka. Hon hade även skickat en massa opassande sms o.s.v. Han sa att han tydligt och bestämt hade förklarat att han inte var intresserad och att han menade allvar med mig.

Vill inte göra dig upprörd och det behöver inte alls vara så i ditt fall. Men jag skulle ta upp detta med sambon om att det är NI som gäller nu. Gör man något som familj så ska ALLA vara med, även du. Speciellt om det var din idé. Jag är övertygad om att min och min mans förhållade är så bra för att vi är noga med att VI är grunden i vår familj. VI gör saker ihop och VI diskuterar och bestämmer saker om vår familj. Och eftersom min man är så viktig med detta så skulle mamman kunna skicka långa kärleksbrev utan att det skulle störa mig (skulle snarare skratta gott åt det och tycka hon var lite löjlig).

För dem som nu kommer skriva att jag inkräktar o.s.v. så vill jag bara tillägga att saker som skola, operationer (som tyvärr varit några) och dylika saker givetvis är föräldrarnas sak och där är jag inte med...