• Sharm13

    Föräldrar till barn med lindrig/måttlig utvecklingsstörning

    Jag är lite nyfiken på hur det är med era barn?
    Min flicka är 4 år och har inte ännu fått sin diagnos, utvecklingsstörning är det, men frågan är om det är lindrig/måttlig.
     Fysiskt/motoriskt är hon nästan ikapp sina jämnåriga men intellektuellt 1-2 år. Hon är överaktiv och impulsiv och har nästan inget språk, men hon verkar ändå förstå relativt mycket. Men eftersom språket inte finns där och hon är så impulsiv av sig är det otroligt svårt att veta hur pass "intelligent" hon är.
    Nu är det ju flera år till skolstart men jag tänker att hon kanske är för duktig för träningsskola men inte kommer att fixa vanliga särskolans läroplan! Vart placeras hon då? Tar de emot måttligt utvecklingsstörda inom särskolan eller är det bara träningsskola som gäller?
    Har era barn börjat skola och vart placerades de?

  • Svar på tråden Föräldrar till barn med lindrig/måttlig utvecklingsstörning
  • Alexis4

    Hej! Skrev ett långt svar till dig igår som tydligen inte blev skickat, typiskt... Nåja - nytt försök! Jag är mamma till en pojke på nio år med diagnos lindrig utv. störning. Han har också alltid varit mycket svår att utreda då en av hans svårigheter är stooora koncentrationssvårigheter. Sen år ett går han på grundsärskola. Har dock mycket svårt att hänga med vilket gör att vi verkligen funderar på om han verkligen bara har lindrig utvecklingsstörning. Diagnosen spelar egentligen inte så stor roll för hans svårigheter är ju ändå dessamma. ( och hans styrkor också såklart!) lärarna i skolan har också mycket svårt få uppfattningen om vad han klarar. De har börjat prata om ifall han borde läsa efter träningsskolans kursplan istället. Men jag kämpar hårt för att han ska få gå kvar på grundsär eftersom han behöv före lider vad gäll den sociala utvecklingen, där är han nämligen en bit fram och han tar efter mycket vad han ser andra göra. Han behöver förebilder. Enligt hans lärare ( som också tycker han ska vara kvar där han är) kan man läsa ämnen efter träningsskola och ändå gå kvar på grundsär. Hon har andra elever som gjort det. Sen vet jag inte om det kan se olika ut i olika kommuner. Mycket är det man ska tänka på och man har ju så mycket funderingar kring sina annorlunda underbara barn. Men en sak är säkert. Inget tar man föregivet och därför blir deras små framsteg så mycket extra värda!!!!

  • Alvi

    Intressant! Din tjej låter som min, som är 9 år. Hon gick kvar ett år på dagis för att "suga ut det sista" ur social träning, och sedan började hon i grundsärskolan. Hon har vissa lektioner med vanliga klassen, men nu (börjar tvåan i höst) börjar hon tydligen märka att hon inte riktigt hänger med de andra, ibland vill hon inte vara med.

    Särskola med möjlighet till integrering i vanlig klass har känts skitbra!!

Svar på tråden Föräldrar till barn med lindrig/måttlig utvecklingsstörning