Har jag skämt bort henne?
Hej alla!
Behöver er åsikter om min lilla tjej. Hon är 13 månader och världens charmigaste och underbaraste unge MEN alla säger att jag skämmer bort henne för mycket..
Jag kan ta det från början..
Från början märkte vi att hon var lite mer krävande än andra barn, hon skrek mycket, jag ammade dygnet runt(hon använde mig som napp) och hon vägrade vagnen och självklart sov hon bredvid mig på natten och ammade fritt. Så från starten så var det bara sele och mammas bröst som hjälpte. Vi hade inga problem med det utan fick alltid höra från andra att vi skämmer bort henne pch måste lära henne och sova i egen säng och ligga i vagnen, men för oss kändes det fel att "tvinga" henne att ligga där och skrika så vi gjorde vad hon ville.
När hon var 6 månader så slutade jag amma pga medicinering pch det klarade vi bra, hon tog äntligen nappen och flaska(för första gången). Så då började vi ge ersättning istället.
Och mellan 6-12 månader gick allt relativt bra, hon va fortfarande i sele mycket och mycket tillsammans med oss.
Jaja nu till problemet, idag vägrar hon lyssna på nånting jag säger, gnäller och gråter mycket men bara så fort jag är i närheten. När hennes pappa har henne så är hon en liten ängel, lyssnar på vad han säger, somnar på 2 min.( med mig tar det 2h) hon gnäller inte utan verkar nöjd och glad.
Och nu säger alla att jag får skylla mig själv för att jag har skämt bort henne för mycket. Men jag tycker bara jag lyssnar på hennes signaler, låter henne inte gråta sig själv i sömns(även fast folk säger åt mig att hon ska lära sig)..
Usch vet inte vad jag vill med det här inlägget men känner mig som en dålig mamma som inte kan "uppfostra" mitt barn...
Är det normalt att dom enbart är så mot deras mammor eller är det jag som har gjort allt fel?
Alla tankar är välkomna :)