Ingen utav mina fyra barn hälsade mig grattis på mors dag

Men det är ju typ en hel månad sen det var mors dag, varför fortfarande älta det? Och varför ta upp det här istället för med barnen? Är det en dag ni firat när dom var yngre så det är en dag dom borde fatta att du vill bli uppvaktad på?

Jag glömde också bort mors dag.... Och på min mammas födelsedag så fick hon ett grattis-sms eftersom att jag inte har några pengar. Men jag älskar henne ändå och det vet hon nog. Tar du inte det hela lite för hårt?

Jag brukar också glömma bort mors dag. Vet inte ens vilket datum det brukar vara. Men sen tycker jag det räcker med att fira födelsedagar ordentligare. Så det kanske är därför jag inte har orkat hålla koll på när mors dag är.

Nu? Mors Dag var väl i maj eller nåt?

Nu är det kanske inte just att dom inte sa grattis på mors dag som jag bekymrar mig över, utan det var mest ett bevis för hur lite som bryr sig. Jag bryr mig mer om min mor som betedde sig som ett svin när jag växte upp än vad dom bryr sig om mig. det är väl klart att det sårar när ens barn, alla fyra, inte bryr sig något alls..

Vet du en sak, jag tycker alla sådana bemärkelsedagar är så överreklamerat. mors dag är bara ett dumt påhitt för köpmännen att tjäna mer pengar. Födelsedagar...kom igen, vi blir äldre och äldre vare sig vi vill det eller ej, det är väl inget att fira när man är vuxen???

Jag firar inte min mamma på födelsedagar eller morsdag, och hon firar inte mig. Däremot så visar vi varandra att vi älskar varandra och bryr oss om varandra i vardagen. Du är antagligen besviken på dina barn för den kontakt ni har i det vardagliga livet och hur ni ställer upp för varandra. Så glöm bemärkelsedagar och fundera på hur ni skall få bättre kontakt med varandra. Ställ inga krav, typ jag är trött och varför kommer ni inte och hjälper mig utan fundera istället på vad du kan ge dem, det är kärlek. Sen har du många tonåringar, det är en egocentrisk och jobbig period, men ge dem massa kärlek och finns där för dem nu så kommer det att betala sig tillbaka när de blir äldre. 

Fast brukar du gå och hälsa på dem då?

Upp med hakan.

Jag förstår dina känslor......men barnen är stora nu och har fullt upp med att skapa sina liv. Det behöver inte alls betyda att du inte är älskad.

Mina barn är 23 o 25.....och det kan gå många dagar innan jag hör något. Jag e så glad att facebook finns....för då kan jag vara med på ett hörn o smygfölja dem ändå -fniss-

Men som jag upplever det, så har de det som bäst i sina liv när de blir tysta. Då har de fullt upp och bygger i livet och gör alla de erfarenheter som det behövs för att ta plats i vuxenlivet. Men varje gång det blir besvärligt eller de stöter på problem eller behöver en axel att luta sig mot, så vips är de där och behöver lilla mamma igen  Och du må tro att jag uppskattar varje gång jag lyckas göra något för dem....och på något sätt göra att solen lyser över dem igen.

Så släpp alla tankar på att de överger dig eller bara hör av sig om de behöver något (utnyttjar).....för det är oftast inte så. Vuxna barn har oftast bara fullt upp med att upptäcka vad livet har att bjuda på.