• trasselsudd13

    är jag inte normal?

    Hej alla föräldrar jag undrar lite över en sak som hände för ett par dagar sedan här hemma. Har inte kunnat släppa det riktigt för det kändes lite underligt. Det var kväll och våran 2 månaders hade svårt att somna så som h#n har dom flesta kvällar. Pappan tar oftast på sig att nanna h#n och denna kväll tänkte jag ta mig en macka innan det blev dags att sova. När barnet börjar skrika som värst så tappar jag matlusten och äter inte min macka. Jag blir lätt stressad när barnet skriker på det viset.jag frågar om jag ska ta h#n för jag vet att h#n lugnar sig snabbt om man bär en liten stund, men de fick jag inte. Så jag satt och bara försökte se på tvn ist. Pappan frågar om jag inte ska äta och då sa jag att jag var inte så hungrig längre. Då blir han sur och säger "åh börja inte med ditt humör nu igen! det är ju fan inte normalt när du säger att du är hungrig och gör macka och sen inte vill äta."
    Jag blev lite paff men samtidigt så är det inte första gången jag får skäll för hur jag beter mig. Jag svarade att jag blev stressad av hans skrik och då frågar han mig hur jag ska kunna äta om h#n får kolik. Sen gav han upp att försöka natta barnet.
    Är jag onormal som tappade matlusten? Barnet har inte kolik och är väldigt lugn och go under dagarna. Får h#n kolik så tänker jag att jag får ta det då. Jag vet att det kanske en fjantsak att grubbla över men jag får nästan dagligen höra att jag gjort något fel, spelar ingen roll vad. Jag har även visat tecken på depression så kanske är extra känslig också..


  • Svar på tråden är jag inte normal?
  • 2013

    Det är helt normalt att tappa matlusten när barnet skriker. Man kan bli otroligt stressad av det ljudet och då är kanske inte mat det man vill ha.

    Däremot är din partners reaktion inte särskilt normal. Har han alltid varit sådan eller har det blivit värre med tiden?
    Visar han några tecken på stress eller depression?

  • kiriaki

    Haller med foregaende, helt normalt. Din reaktion dvs. Min man kan varken ata eller ens tanka nar lillen (ocksa 2 manader) borjar skrika, han blir helstressad. Jag blir daremot lugn :) Din kille verkar dock inte ma helt okej.. Ar han deppig eller stressad? Kramas ni ordentligt varje dag och pratar om andra saker an bebisen?

  • skogsvitter

    Varför måste han envisas med att ta nattningarna om det inte går bra? Låter som en låst situation där hans stolthet bara gör att han mår sämre och sämre istället för tvärtom... håller med om att din reaktion låter helt normal, hans däremot är väldigt mysko. Jag skulle personligen aldrig låta pappan ta nattningarna om det resulterade i skrik, stress och dåligt humör. Helt idiotiskt.

  • pluvdo

    Vet inte om din reaktion är normal eller ej. Det är den säkert. Men det är ju mycket möjligt att han, om han nu har svårt för att lugna er bebis, blir ännu mer stressad av att du blir uppenbart stressad av att han misslyckas. Lite som att du lägger ifrån dig mackan i väntan på att han blir klar. Det kanske är så att han är ledsen för att han inte klarar av att lugna er bebis lika bra som du och så sitter du, i hans ögon, och bara tittar på väntar på att han skall misslyckas.

    Om jag var stressad och kände mig misslyckad redan i en liknande situation så hade jag också kunnat bli irriterad så som han blev.

  • trasselsudd13

    Jag har också tänkt att han kunde blivit mer stressad av att jag inte ville äta just då.

    det har faktiskt varit så att barnet somnar lättast på just honom än mig och dom gångerna det varit lite svårare så har jag sagt att vi kan hjälpas åt. Men han vill gärna kunna fixa det och avlasta mig.

    Han har berättat att han är stressad inombords och deprimerad och vi vet varför men det är väl inte skäl för att skälla ut mig. Eller är det helt i sin ordning att han får skälla ut mig så fort jag känner mig vissen efter en lång natt som jag var en gång förra veckan. Hade inte hunnit svara i telefonen på fm när han ringde och då tar det max 5min så är han hemma och frågar vad fan mitt problem är som inte svarar i telefonen! Och att mitt humör är galet. Då fick jag nog och åkte hem till min mor och sov där 2 nätter. Fick även höra då från honom att jag inte borde ha barn när jaghar sånt humör som jag har..

  • trasselsudd13

    Mitt hemska humör menas med att jag är trött och kanske lämnar ifrån mig en such då o då. Han tolkar de som att jag är skitsur osv. Vilket jag förklarat flera ggr att det är inte så. Är bara trött efter vakna nätter. Har aldrig höjt rösten eller liknande eller viljat tjafsa. Är egentligen ganska konflikträdd.

  • trasselsudd13

    Jag försöker uppmärksamma honom också med pussar och kramar men när man nästan varje gång får höra "just de"eller "tänkte väl" varje gång jag pussar han så känns det bara som en plikt.. Jag ska nämligen pussa han i princip varje gång jag lämnar rummet. Har jag inte gjort de och sen ber han om en tjänst så kan han säga ungefär "jaha o jag som inte ens fick en puss förut". Men igår så påpekade jag att han också kunde väl pussa mig och det verkade han förstå iaf..

Svar på tråden är jag inte normal?