Hur snabbt ska man introducera en ny?

När min sambo och hans ex separerade så hittade hon genast en ny (eller ja, hon var otrogen så).. 

Min sambo började inte träffa någon förrän 8 månader efter separationen (vilket var jag)

Idag är vi gifta, vi bor ihop och väntar barn!

Gör det som känns bäst för dig. Om du är redo för att träffa andra män, kör på! Du kan ju träffa någon när du inte har barnen hos dig, och sen om du känner att det börjar bli seriöst, så kan du introducera honom för barnen som en vän eller pojkvän.

Tyvärr så ''får'' man (ursäkta språket) knulla 50 olika luder, utan att det ska ha något med föräldrarollen att göra.  

dedär är jätte svårt ,jag och mina barns pappa separerade när vår minsta bara var 8månader och det skedde i slutet av december 2008 och i april 2009 hade en ny kvinna flyttat in med sin son....
Vi har varit separerade i snart 5år alltså och under den tiden har han haft 5-6 förhållande där tjejen har blivit sambo efter kort tid ,varje förhållande har varat i ca 1år...
Jag själv har bara haft ett förhållande som nu har varat i lite mer än 2år.
I början blev jag skit förbannad på mitt ex för att han introducerade nya tjejer för barnen hela tiden men sen har jag insett att jag inte kan göra ett skit åt det iallafall så det enda jag kunnat göra är att förklara för barnen att pappa bestämmer själv vem han vill leva med och att det inte alltid fungerar mellan vuxna människor osv...

Jag träffade min man en vecka efter att hans ex flyttat ut - då hade det ju såklart varit slut ett tag.
Barnet ifråga träffade jag efter två eller tre månader och flyttade in kanske tre månader efter det.
Idag - elva år senare, är vi gifta, har gemensamma barn och kontakten mellan mig o bonus har hela tiden varit väldigt bra. Kontakten mellan syskonen är fantastisk.

Mamman träffade en ny i samma veva, introducerade sin nya ungefär som vi gjort.
De skaffade barn inom ett år.
Numera har de separerat och syskonkänslan är väl sådär..

Så det är otroligt olika - man måste helt enkelt lita på att den andre föräldern vet vad den gör.
För hur jobbigt det än är, och vilka farhågor man än har - så har man som ex faktiskt inget att säga till om gällande nya förhållanden...
Det enda man kan göra är att försöka underlätta för barnen på sin sida - vilket då kan innebära att behöva acceptera och iallafall visa upp fasaden att man är glad för att exet träffat en ny..
Visar man att man ogillar det hamnar barnen i en känslomässig konflikt..

När man känner sig säker på att relationen ska hålla tycker jag man kan introducera en ny såsom mammas/pappas partner. När det är beror på vem man är som person. Att de träffas och fikar osv, det kan man göra ganska tidigt om man gör det som vän först tycker jag.

Det enda som är säkert är att man aldrig har rätt att bestämma åt sitt ex. Man kan bara hoppas att ens ex är mån om barnen och inte gör något som skadar dem. Själv träffade jag min man samma dag som hans ex flyttade, (fast det visste jag inte då) dock hade de gjort slut någon/några månader innan och min man och jag var nära vänner sedan långt innan.

Jag vet att det är svårt, men det är inte upp till dig att bestämma. Går det fort så gör det. Barnen kommer inte att må dåligt resten av livet för att deras pappa flyttar ihop med en ny kvinna snabbt. Det kanske är jättebra att deras pappa mår bra och att det blir en stabil familjemiljö för dem hos honom. 

Det viktigaste är inte hur många partners ni har efter att ni skiljt er, utan hur ni bemöter varandra inför barnen. Och om ni stöttar varandra. jag vet att det är svårt, men ser barnen att du stöttar honom i hans beslut så är även barnen trygga i det. 

Vi försöker alltid stötta varandra, även om det kan vara svårt. Men vår dotter är trygg i att vi står stadigt tillsammans för hennes bästa trots att vi lever med andra. Och hon har inte haft något problem med att hennes pappa dejtat flera tjejer efter mig. Hon säger vad hon tycker om dem och vi kan fnissa lite, men jag är alltid på han sida och det r hon trygg i.  

Att träffa en ny tidigt är väl en sak, man vet ju aldrig när man springer på någon. Men däremot att flytta ihop så tidigt, tror jag inte är bra för barnen, De behöver tid att bearbeta skilsmässan, och vänja sig. Det kan ta ett tag innan de inser att mamma och pappa aldrig ska bo ihop mer.

Barnen skadas mer av att man visar för dem att man är ledsen/upprörd/arg över den andra förälderns nya partner, än av att den nya partnern introduceras snabbt.

Oavsett vad man själv tycker om den andra förälderns beteende så är det viktigt att komma ihåg
1) man har faktiskt inte med saken att göra
2) barnen ska inte behöva bli inblandade i föräldrarnas interna konflikter

Naturligtvis gäller inte ovanstående om den andra föräldern skadar barnen på allvar, men så länge man egentligen bara har olika åsikt om vad som är bäst för barnen så håller man tyst.

Jag tycker att man ska vara lite återhållsam med att presentera nya partners för barnen!  Risken finns ju att det annars kommer ett gäng och passerar revy innan man hittat rätt. En del verkar också ha väldigt bråttom med att flytta ihop och t.o.m. skaffa hus när förhållandet fortfarande är i sin linda. Jag förstår inte varför, när man nyligen har lämnat ett förhållande? Många fattar viktiga beslut när de befinner sig mitt i kärleksruset, och kanske inte tänker särskilt klart. Jag tycker också att man ska tänka på att barnen sörjer sina föräldrars uppbrott, och att man ska respektera det.

 Under denna tid kan det vara svårt att se mamma eller pappa öppet visa sin kärlek till en ny partner, som man kanske kelar och gosar med framför ögonen på barnen. Barnen kanske inte delar denna lycka, och jag tycker inte att man måste annonsera om den när de är uppe i sin sorg, utan man kan visa dem lite hänsyn.

Våran terapeut sa att det finns en del skrivet om det. Hon sa också att man ska vara återhållsam med att introducera nya innan den egna nya konstellationen har blivit mer stabil. För barnen är det lättare att ta emot en ny om det dröjer lite. Annars kan introduktionen både påverka relationen till den nya, till den föräldern som hittat en ny (i negativ riktning) och att man kilar in avstånd och motstånd. 

Själv valde jag att "hata" min mamma för resten av livet för att hon introducerade en ny i snabb takt. Jag bestämde mig för att hon inte är min mamma längre. Jag tog däremot bonuspappan utan att tycka illa. Men mamma fick för evigt skulden för hela skilsmässan.

Så att fokusera på den veckan man itne har barnen är lämpligt och att också involvera varandra mamma och pappa så att man som barn slipper vara budbärare till fiskande föräldrar.

Blä! Jobbig fråga!  

Min ex man och jag har alltid haft en bra relation. Han träffade en ny tjej och efter 8 veckorna ville han och hon att barnen vår son 9år hennes 9 & 11 år skulle ses på direkt fråga om han var kär eller om det var någon han tänkte satsa på säger han att han inte vey jag säger lät känna varandra innan ni blanda in barnen. Han blir sur och säger hur länge ska det gå inte vet jag 4'6 månader men innan vill jag ha ett snack med dom. Jag säger hur gör ni om barnen inte gå ihop och hon säger det skulle hon aldrig utsätts sina barn för. Från första gången hon träffade vår son har hon funnits där var.sek.hon kunde inte ens gå hem och sova io hon sov där flera dagar på rad jag sa till exet tänk på att han är van att vara själv med dig. Ja sa han du behöver inte vara orolig. Men sen sa sonen att han inte var redo för att träffa hennes barn och han berättar för mig hur hon försöker övertala honom på olika sätt tala med exet som säger att han ska säga till henne att inte pressa våran son. Hon flyttar sina barn 3 timmar till ett område och ny skola där dom inte känner någon för att bo 5 min från oss. Så hamnar jag på sjukan och får reda på att barnen har träffat på ett annat sätt än vad vi hade bestämt skulle ske när det väl ske . Jag sg och han exet prata varje dag och han säger inget. Efter barnen väl har träffat bli det bara värre och värre jag varnar honom och han säger lita du inte på mtg och jag säger nej men tänker att jag inte ska vara på han sonen vill inte äns åka hem till farmor jo för det köps saker hela tiden vilket jag inte visste om fattningen. Hamnar på sjukan igen få ett samtal från exet som säger att våra son inte vill träffa hans nya och hennes barn och bara jag kan lösa det för han säger att sonen tycker synd om mig för att jag är på sjukan och när han har roligt med dom så får han dåligt samvete kommer hem ett par timmar för att prata med pojken och han säger varför han inte vill vara med dom är för dom slåss och är ouppfostrade och han mår dåligt av det och det hade han sagt till sin far som bekräftar det. Han lovar mig att hålla honom borta från dom men jag får reda på att exet har gått bakom ryggen på mig för hon kan inte hålla sig borta tills fet hela kallnar men hans ursäkt är att han har frågat pojken. Jag undrar varför han sätter sonen för situationen? Han har börjat ljuga efter han träffade henne ocn har förlorat förståndet.vad gör jag.hur ska jag kunna respekterar det sonen säger att han har varit tyst för att göra pappa glad. Han har verkligen kunna förklara outveckla sig.jag har tappat all resoekt för henne. Jag vill inte ha henne isonen liv