Funktionshinder eller 3-årstrots?
Jag har lite funderingar gällande min nyss fyllda 3-åriga son gällande hans utåtagerande uppförande. Det har varit något problematiskt på förskolan sedan höstterminen då han vid konflikter med andra barn inte "förstod", (eller ville förstå) när de andra barnen sa stopp eller sluta. Personalen menar att han är väldigt "gåpåig" mot de andra barnen, men är oftast glad mot dem. Han är väldigt stor och stark för sin ålder vilket resulterar i att de andra barnen är rädda för honom, och till hösten ska han få resurs på förskolan. Vi här hemma upplevde egentligen inget problem förrän han blev storebror. Hans lillasyster föddes 1 oktober 2012 och hon hade under första halvåret mycket svår kolik vilket såklart påverkade hela familjen negativt. Nu är hennes kolik bättre men hon är fortfarande en ganska "krävande bebis". Stundtals är vår familjesituation kaosartad då min man arbetar 100% och kommer hem sent på kvällarna och jag har varit mer eller mindre deprimerad efter lillasysters förlossning eftersom jag aldrig fått sova en hel natt sedan hon kom. (Lillasyster tar ej flaska eller napp. Dricker lite ur glas)
Nu har 3-åringen även börjat visa utåtagerande beteende (främst mot mig, mamma) här hemma. Han kan ligga och gosa, och sedan helt plötsligt börja sparka eller slåss helt utan anledning. Han blir väldigt lätt ledsen och när jag frågar varför han är ledsen har han inget riktigt svar på varför. Han är väldigt nyfiken på och tycker om sin lillasyster och vill hela tiden peta, klämma och krama på henne. Skulle kunna beskrivas lite som "tourettes". Men han tar i alldeles för hårt så man måste säga till honom hela tiden att han ska ta det försiktigt men nästa sekund är han där igen och ska ta i henne. Hårt! Han är även på oss vuxna och tar på oss hela tiden. Klappar på magen, puttar, blåser på magen, eller i värsta fall kan borra in näsan i rumpan på en ;)
Han var sen med talet, det är egentligen först nu som det kommit igång, och han upprepar ofta det som vi andra säger. Han härmar också de andra barnen på förskolan både i språk och handling. Var lite nervös inför 3-årskontrollen men den klarade han med bravur. Dock visar han upp vissa tecken på en eventuell ADHD-diagnos; svårt att sitta till, pratar hela tiden, ibland glömsk och man upplever det som att han inte lyssnar eller hör vad man säger. Ibland svårt med koncentration men ibland jättefin uppmärksamhet. Han är nästan alltid glad och skämtar mycket.
Allting fungerar bättre med pappa. Mig, mamma säger han emot mest hela tiden. Han säger ofta att han längtar efter pappa. Om jag säger till honom: "Jag tycker om dig". Då svarar han: "Jag tycker om pappa". Sedan frågar jag: "Men tycker du inte om mig?" "Jo", svarar han då. Sen kan han säga att "Pappa är snäll, mamma är både snäll och dum".
Vad tror ni? Är detta normal 3-årstrots blandat med den omvälvande känslan av att nyss ha blivit storebror eller är det något annat bakomliggande? Och hur kan jag hjälpa honom på bästa sätt? Framför allt, hur kan vi hjälpa honom att förstå det sociala samspelet, att inte vara så gåpåig? Vid vilken ålder borde han ha lärt sig detta uppskattningsvis?
Tacksam för alla svar!