Tror ni man kan välja vem man ska bli kär i !?!?

Nej man kan inte välja vem man blir kär i men vem man blir tillsammans med

Som Lena sa. Man behöver inte agera på sina känslor.

Att "bli kär i" och "inleda en relation med" behöver ju inte nödvändigtvis vara samma sak.

Jag tycker faktiskt att man nästan alltid kan välja vem man blir kär i. Oftast blir man inte störtkär efter första gången man träffas (i alla fall inte om man hunnit förbi puberteten) och då går det bra att välja att inte ses mer redan då, innan man hunnit bli kär i någon man inte tror att det kan funka långsiktigt med.

Sant. Men, med kär menar jag inte här lite smått förälskad utan om vi förutsätter att du känner att du träffat mannen/kvinnan i ditt liv skulle du då kunna avstå att bli tillsammans med den personen pga att vissa faktorer?

En viss koppling finns, hos mig, mellan hjärta och hjärna. Det ena utesluter inte det andra. Finns det inga vettiga förutsättning behöver man ju inte slå sig på en utmaning man inte blir lycklig med...

Jag skulle inte fortsätta lära känna någon som inte delade de viktigaste sakerna med mig och skulle därför aldrig tycka en sådan person var rätt partner för mig.

Nu har jag haft tur och hittat ett "fynd" som gör mitt liv ännu bättre än det var innan och som stärker mig på alla sätt. Man behöver inte kompromissa om sina behov!

Tror inte man kan välja ATT bli kär i

Nån tyvärr. Däremot kan man definitivt välja att INTE falla för nån.

Man kan i alla fall välja vem man inte blir kär i. Man blockar ju personer känslomässigt hela tiden för att de är upptagna, jobbrelationer, olämpliga på andra sätt (kriminella, alkisar, våldsbenägna, illaluktande osv osv). Men det motsatta funkar inte, du blir inte kär bara för att vederbörande rent objektivt är lämplig.

Självklart ska man inte leva i något man inte mår bra i. Så att ge upp allt man tror på och tycker är viktigt för att bli handlöst förälskad kanske inte är det ultimata! :) Men vissa saker kanske man struntar i när man väl blir kär, som man innan tyckte var "viktiga". Håller ni inte med?

Jag sa exempelvis innan jag träffade min man att jag aldrig aldrig aldrig ALDRIG skulle kunna tänka mig en kille som är kortare än mig, inte en chans, skulle inte kunna känna en attraktion. Sen träffade jag min nuvarande man som ÄR kortare än mig och dessutom världens snyggaste enligt mig! ;) Ett ytligt exempel men är lite kul eftersom det var såå viktigt DÅ och sen visade sig vara helt skitsamma.

Att det är mannen i ens liv känner man inte vid första ögonblicket. Om faktorer som inte passar mig så som distans, arbetslöshet etc finns med i bilden skulle jag helt enkelt inte inleda nåt så att såna "mannen i mitt livkänslor" ens skulle ha en chans att uppstå. Kärleksmyten är förövrigt den största kvinnofälla som finns, så länge man är kääär, så uppväger det både att man ger upp hela sitt liv och flyttar till tjottahejti, står ut med en man som misdhandlar, super, vill bli försörjd, som inte gillar ens barn, som har katt etc etc. Ge fan i att bli kär helt enkelt. Det går att styra.

Jo det kan man, men sen om det är äkta kärlek eller manipulerad kärlek är en annan sak.

Men jag tror givetvis att klickar man direkt så klickar man på riktigt. 

Fast i "mannen i mitt liv" ingår ju bland annat att det inte bör krocka på områden som är riktigt viktiga för mig. Vill jag inte ha polisen i hallen så är inte en kriminell mannen för mig oavsett om han är attraktiv på andra plan, är barn extremt viktigt för mig tänker jag mig nog för både en och två gånger innan jag gifter mig med någon som på andra dejten förklarar att han absolut inte vill ha några, vill man absolut ha sin egen släkt nära bildar man nog inte i första taget familj med någon som tänkt sig att bo långt bort etc. Detta till och med om det skulle framstå som "mitt livs kärlek", och det behöver verkligen inte en vanlig förälskelse göra.

   Här är givetvis olika saker olika viktiga för olika personer. Vad som är helt no-no för den en* är förhandlingsbart för den andr* och  inga konstigheter alls för den tredje.

Jag håller med om att man att man vanligtvis kan hålla avstånd och låta bli att låta en första attraktion utvecklas om man inser att detta inte är något man vill inleda, oavsett anledning.
 Iofs innebär väl normalt en förälskelse en längtan efter något som man mer eller mindre medvetet förknippar med en viss person (fysisk attraktion, gemenskap på olika plan, en livsstil - eller avståndstagande från nvarande situation). I så måtto kan jag väl svara att man inte kan välja vem man förälskar sig i.  Men även om man blivit förälskad är det fullt möjligt  att inte agera på förälskelsen, om man värderar krockande saker högre. (Ett befintligt förhållande som också är i grunden gott är väl en klassiker.) 
 

Jag anser att man till viss del kan välja vem man blir kär i eftersom man ofta medvetet eller omedvetet sorterar bort personer med egenskaper och livsstil som man absolut inte kan med. Är man en soffpotatis och helt ointresserad av sport är det till exempel inte troligt att man väljer någon som ägnar större delen av sin fritid åt träning.

Nja, inte direkt, när jag blev kär i en person så började det inte i första ögonkastet. Först tyckte jag bara att h*n var söt, sedan blev jag mer och mer kär, utan att riktigt veta om det. Men nu är jag sprängförälskad i h****! Så man kan inte bara välja vem som helst. Man måste tycka om den. Bara du kan avgöra hur du känner. :)