• Mayen

    Väldigt väldigt ängslig 7-åring - början till psyk. problem?

    Min dotter är 7 år och har alltid varit väldigt änglig av sig. Men på senare tiden börjar jag bli orolig.

    Hon har alltid varit svår att lämna, både på dagis och skolan - gråt och ont i magen,
    utan egentliga problem. När jag väl lämnat och åkt därifrån brukar det gå bra.
    Lärarna har berättat att hon är även så rädd att inte förstå, att när de förklarar nåt nytt på tavlan och min dotter inte förstår direkt så börjar hon att gråta.

    Sedan circa 1-2 månader har hon nu en "fobi" för smuts, tvättar händerna stup i kvarten. Vill inte ha nåt blött på sig, frågar om hon har nåt i ögat, nåt i örat, fel på hjärtat, ecc ecc.
    Olika varje gång,  men säkert 7-10 gånger om dan frågar hon om det är nåt fel nånstans.

    Hon har väldigt lätt för sig i skolan, fick högsta betyg i alla ämnen (vi bor i italien, man får betyg redan i första klass) så hennes oro är obefogad vad gäller att hon inte förstår.
    Hon förstår redan alldeles för mycket.

    Lite bakgrund vad kan vara botten till oron...
    Jag blev akut inlagd på sjukhus och opererad för en hjärntumör när dottern var 2 1/2 år gammal. Jag försvann under 3 veckor och låg på intensiven och små barn tillåts inte besöka där (helt rätt eftersom jag låg med slangar och var halvt medvetslös).
    Nu mår jag bra, kan jag tillägga. Men kanske det traumat kan ligga till botten för hennes rädsla för allt.

    Jag vill INTE ta med henne till nån psykolog - då känner hon sig bara ÄNNU mer annorlunda. Jag vill istället be om RÅD vad JAG kan göra för att avstyra det här beteendet, innan det blir ett problem vi inte kan hantera.

    När hon leker med vänner glömmer hon bort att ställa alla konstiga frågor och tvättar inte händerna. Det är när leken är över och hon är ensam med mig och pappan som hon börjar att fundera.

    Tack för råd - och NEJ, min dotter har inte nån diagnos (nåt som verkar vara ett väldigt populärt svar)

  • Svar på tråden Väldigt väldigt ängslig 7-åring - början till psyk. problem?
  • SIN74

    Jag håller med superpappa321. Ska detta inte skena iväg tror jag nog att det krävs utbildat folk som kan hjälpa på rätt sätt. Tvärtom tror jag att en psykolog kan få henne att förstå att hon inte är konstig, hon är inte så annorlunda - detta lever många barn med!

    Hoppas att ni hittar någon att få förtroende för, så att dottern kan få den hjälp hon behöver.  

  • Mayen
    superpappa321 skrev 2013-06-26 12:12:05 följande:
    Ärligt talat tror jag att en psykolog är det bästa...

    Men jag är väldigt orolig för att hon ska börjar tänka nu ännu mer på problemen...
    Det är som sagt inte konstanta - under hösten var problemet att hon inte ville lämnas i skolan, men inte detta med att tvätta händer etc
    Sen kom en fobi för blod
    Sen fobi för smut ecc

    Varje gång har dock dess "fobier" blåst över efter 2-4 månader.
    Därav vill jag inte "förhasta" med en psykolog - känns då att man lägger för mycket tyngd vid nåt som kanske blåser över även detta.

    Misstolka inte att jag INTE tycker att psykologer kan vara nåt bra - bara att jag kanske inte vill börja med en sån innan det verkligen behövs

    Sen, att hitta den rätta - det kan vara mycket svårt...
  • blubbblubb

    Du är rädd att göra problemet större än vad det är med en psykologkontakt.
    Mitt förslag är därför att du går dit ensam först. Prata igenom situationen och få förslag på hur ni bör bemöta situationer och bygga upp självförtroende och självkänsla. En bra psykolog borde också kunna ge tips på hur och om ni bör diskutera problemet med barnet och vad ni ska säga / inte säga.

    Då märker du också om det är en person som verkar bra och någon din dotter skulle må bra av att träffa.  

  • eangello
    blubbblubb skrev 2013-06-26 13:56:12 följande:
    Du är rädd att göra problemet större än vad det är med en psykologkontakt.

    Mitt förslag är därför att du går dit ensam först. Prata igenom situationen och få förslag på hur ni bör bemöta situationer och bygga upp självförtroende och självkänsla. En bra psykolog borde också kunna ge tips på hur och om ni bör diskutera problemet med barnet och vad ni ska säga / inte säga.

    Då märker du också om det är en person som verkar bra och någon din dotter skulle må bra av att träffa.  



    Detta är ett bra förslag! TS, jag hade liknande "problem" som din dotter i den åldern och jag kan säga att jag verkligen önskar att jag hade fått hjälp där och då. Var inte rädd att du ska göra problemet större än det egentligen är!
  • Mayen
    blubbblubb skrev 2013-06-26 13:56:12 följande:

    Du är rädd att göra problemet större än vad det är med en psykologkontakt.
    Mitt förslag är därför att du går dit ensam först. Prata igenom situationen och få förslag på hur ni bör bemöta situationer och bygga upp självförtroende och självkänsla. En bra psykolog borde också kunna ge tips på hur och om ni bör diskutera problemet med barnet och vad ni ska säga / inte säga.

    Då märker du också om det är en person som verkar bra och någon din dotter skulle må bra av att träffa.  



    Tack - det låter utmärkt! Jag ska höra runt lite efter någon som verkar bra (det vet man ju inte förrän man själv varit där och gjort sig en egen uppfattning) och sen tar jag det därifrån! Tack!
  • Mayen
    eangello skrev 2013-06-26 14:16:56 följande:



    Detta är ett bra förslag! TS, jag hade liknande "problem" som din dotter i den åldern och jag kan säga att jag verkligen önskar att jag hade fått hjälp där och då. Var inte rädd att du ska göra problemet större än det egentligen är!

    Hur löste du problemet med din dotter? Hur är det idag?
  • Mayen

    "bildat sig en egen uppfattning", inte "gjort sig en uppfattning"!

    Usch, min svenska börjar att svanka lite efter alla år utomlands

  • eangello
    Mayen skrev 2013-06-26 14:52:14 följande:
    Hur löste du problemet med din dotter? Hur är det idag?



    Det var jag själv som uppvisade liknande symptom! Problemen utvecklades till något större, djupare och allvarligare. Jag tror att om man hade tagit tag i det direkt så hade jag besparats mycket lidande. Gick från att vara den smartaste, goaste lilla tjejen till att lida av extrem separationsångest och jobbiga tankar. Det behöver självklart inte vara eller bli så för eran familj, ville bara dela med mig lite. :)
  • Analoga

    TS: så länge du har den där trångsynta inställningen till psykiatri/psykiatriska sjukdomar så kommer du ALDRIG att kunna hjälpa din dotter!

    Du måste väl själv inse att hon behöver hjälp!?  Vad tror du att alla i den här tråden kan göra för att hjälpa er!?

    och så undrar jag varför du tycker det är så fult att ha en "diagnos" ?? 

    Du har så mycket fördomar om psykiska sjukdomar så jag blir ärligt talat mörkrädd mitt på ljusa dan!  Man kan tro att du tillhör en äldre generation men jag antar att du inte gör det eftersom du har barn...
     

         

  • Mayen
    Analoga skrev 2013-08-30 14:44:49 följande:
    TS: så länge du har den där trångsynta inställningen till psykiatri/psykiatriska sjukdomar så kommer du ALDRIG att kunna hjälpa din dotter!

    Du måste väl själv inse att hon behöver hjälp!?  Vad tror du att alla i den här tråden kan göra för att hjälpa er!?

    och så undrar jag varför du tycker det är så fult att ha en "diagnos" ?? 

    Du har så mycket fördomar om psykiska sjukdomar så jag blir ärligt talat mörkrädd mitt på ljusa dan!  Man kan tro att du tillhör en äldre generation men jag antar att du inte gör det eftersom du har barn...
     

         
    Trångsynt inställning? Har du egentligen läst mina inlägg, eller?
    Där står bla att jag tycker det är en "jättebra idé" att jag går till psykologen ensam först och hör efter.  Sen har jag ingenstans skrivit att det är fult att ha en diagnos. Kan du kopiera den text där jag skrivit nåt liknande, tack.
    Du är väldigt aggresiv i ditt inlägg och jag förstår inte alls varför.

    Sen, förmodligen till din besvikelse, har fobin blåst över  och dottern tvättar inte längre händerna mer än nån annan, hon är heller inte rädd för smuts eller dyl. Så det verkar som att "fobin" var tillfällig och har gått över av sig själv.
  • blubbblubb
    Mayen skrev 2013-09-02 13:02:18 följande:
    Trångsynt inställning? Har du egentligen läst mina inlägg, eller?
    Där står bla att jag tycker det är en "jättebra idé" att jag går till psykologen ensam först och hör efter.  Sen har jag ingenstans skrivit att det är fult att ha en diagnos. Kan du kopiera den text där jag skrivit nåt liknande, tack.
    Du är väldigt aggresiv i ditt inlägg och jag förstår inte alls varför.

    Sen, förmodligen till din besvikelse, har fobin blåst över  och dottern tvättar inte längre händerna mer än nån annan, hon är heller inte rädd för smuts eller dyl. Så det verkar som att "fobin" var tillfällig och har gått över av sig själv.

    Vad underbart.
Svar på tråden Väldigt väldigt ängslig 7-åring - början till psyk. problem?