Åh, vad jobbigt det är!
Har varit tillsammans med samma man i flera år, och har bott med hans barn. Vi har gått från underbart med barnen till att jag känner mej tilltryckt och stressad. Det är skitjobbigt de senaste åren, jag trodde att det skulle bli bättre och bättre igen. Känner mej ledsen och saknar dem. Problemet: när de kommer från deras mor så är de som att jag gjort dem illa, brutit något slags förtroende eller liknande. I förrgår när de med mamman i släptåg så vågade de sig inte krama mej ens, utan hälsade på sin pappa enbart, sedan när hon gått så kramade de mej lite torrt. De jämför vår famlj med den mamman och pappan hade hela tiden trots att de var för små för att minnas, detta gör de helst i nte framför pappan utan ensam med mej, han säger väl emot dem för ofta så de vågar inte. De verkar som om de har blivit stora nog för att förstå att de nte får gilla mej och att jag bara är pappan fru och att vi kan ta slut ( vilket de säger). Jag avskyr denna jämförelse och att hela tiden bli lite tilltryckt som att jag absolut inte får ta för stor plats. Mamman har inte accepterat mej utan förminskar min roll i deras liv. Tro nu inte att jag försöker vara mamma, jag vill bara vara den jag är och det är faltiskt en person som funnits med dem största delen i deras liv, hämtat och lämnat på dagis, skrattat och busat, torkat rumpor och åkt till sjukhus. Jag mår inge bra i den här familjen längre märker jag. Jag trodde att hon skulle sluta men det gör hon inte, jag trodde de skulle komma till sans och se att jag bara är denna roliga vuxna i deras liv, men det gör dom inte, det blir ju bara värre. @. Jag har pratat med min man om detta och han håller med och tycker att det är fruktansvärt tråkigt, han säger ifrån om han ser tendenser, men det hjälper inte, det gör bara att de skärper sig kring honom. Vi har nu fått gemensamt barn och jag känner att jag inte ser honom tillräckligt för jag fokuserar bara på de andra, jag vill få tillbaka det roliga. Sedan går jag runt och ältar detta och är spänd och har svårt att fokusera då med. Åh vad jag känner mej dålig. Vet inte vad jag vill, behöver skriva av mej. Skriv gärna något om ni vill.