Detta med rättvisa....

Jadu, det verkar vara en evig fråga, för det första, livet är inte rättvist, det är orättvist, så enkelt är det. Man bör lära barnen att lära sig hantera detta.
För övrigt så tror jag att 50% av orättvise/avundsjuktänkte/missunsamheten finns hos de vuxna. Kan vuxna förklara på ett bra sätt att det kommer bli skillnader och fokusera på vad de får istället för det de inte får, så tror jag att mycket skulle vara löst.

För sjutton, jag hör ju hur barn tycker det är orättvist att mormor och morfar åker på semestrar och då uppmuntrade av sina föräldrar som tycker det är ojuste mot barnbarnen och berätta om en resa de har gjort (hänt en kollega)  

100% rättvist, är det verkligen något att sträva efter? Så ser ju inte verkliga livet ut sen iaf.
Personligen lever vi som så att när inte bonus är här gör vi det som faller oss in. När bonus är här gör vi det som faller oss in också även om det blir andra saker pga bonus ålder.

Men tex häromdagen så var på i djurparken, det hade bonus tyckt om säkerligen. Men vi ville inte vänta tills bonus är här igen då det dröjer ett tag.
Bonus mamma brukar åka till djurparken med bonus så bonus lär inte lida för det.

När bonus kommer nästa gång kanske vi vill bada, eller åka till lekland, badar vi följer mina med, lekland, nja då stannar de nog hellre hemma.

Huvudsaken är att man visar att bonus hör till och att man inte BARA gör roliga saker när bonus är hos den andra föräldern. Tycker jag.

Här ska det vara så rättvist mot bonus så det blir orättvist mot det gemensamma. Alla tänker så mycket på bonus vilja och vill vara tillfreds så att det gemensamma barnet glöms bort. Gäller min man o hans föräldrar som går på Synd om bonus linjen.

Då får du lägga fram fakta Tala om och påvisa att de gör så att det gemensamma barnet blir förfördelat och att det är lika fel det.

Har försökt flera gånger,tro mig. Men jag har lyckats få en bonus som är felfri. Han är exemplaret från himlen. Å det är ju klart har man högsta rang på båda ställena och alla lyssnar och gör som du säger så tjafsar och bråkar du gärna inte eller hur? Han är artig och bråkar aldrig. Gör som du säger. Då ligger man pyrt till om man är en skrikande papoegoja till lillasyster. Du vet en sådan som man fått för sina synder.. Jag älskar båda barnen men är så himla arg ibland på min mans fördelning på barnen. tycker synd om min lilla tjej som alltid är nr 2 och som alltid får strida för sin sak.

vi har fördelningen att min äldste är här på heltid och träffar knappt sin pappa. Han ska få´mest. Min bonus ska ha hälften så mkt grejer som är här på halvtid. Min minsting som är här var tredje vecka ska ha 1/3 av vad min äldste ska ha. Vår blivande bebis kommer få som min äldste. Detta gäller då materiella ting som, kläder och leksaker till vardags. Julklappar och födelsedagar får de för lika mkt.

När det gäller att hitta på saker så är det när andan faller in oavsett vilka barn som är här. 

Tveksamt om jag då hade velat stanna...
Jag kan förstå grejen med att ett lugnt barn är lättare att hantera = lättare att göra saker med. Lillasyster som är 'jobbig' kanske är det för att få uppmärksamheten? För att få synas osv.

Din man däremot borde vara vuxnare än så, han borde se barnens olikheter och ändå inte göra skillnad. Min äldsta är lydig, var även det som barn, men hon har as. Lillasyster tog plats, krävde saker, ifrågasatte (vilket storasyster gjorde mer ju äldre hon blev vilket ställde krav på mig att tänka igenom allt jag gjorde och varför) ville ha uppmärksamhet osv.
Betydligt behagligare att ha med storasyster att göra alltså. Men det fungerar ju inte, jag älskar ju båda mina barn. Lillasyster lugnade dock ner sig när hon fick mer uppmärksamhet för de önskvärda beteendena än för de icke önskvärda så det löste sig och nu är hon världens underbaraste, men ändå med skinn på näsan och tonårsfasoner.

Personligen så hatar jag denna rättvisetanken. Jo, hatar! Våra grannar har en finare bil, en större TV fast de jobbar precis lika mycket som vi. Är det orättvist? Kanske. Är det något man bör ens gå och fundera på? Absolut inte. Extrem strävan efter rättvisa föder IMHO avundsjuka, och detta är en ytterst negativ känsla som leder ingenstans. Och föder rivalitet syskonen emellan. 

Därför är det enligt mig bäst när man helt enkelt (eller, jo, det är svårt) ser till att allas behov iakttas på bäst möjliga men rationella sätt. Dvs det ges inte presenter för samma summa utan presenter barnen blir verkligen glada att få, så gott det går. Samma sak med resor - då det går att ta med alla, tar man alla med, går det inte, tar man de som kan komma med, barn ska inte känna sig mer eller mindre älskade beroende på saker eller resor utan för att man TÄNKER PÅ DEM. Lägger möda på att göra saker som är roliga just för dem, lagar deras favvomat då och då - extra för dem.

Mina barn som nu är i tonåren kände sig alltid som "gäster" när de var hos sin pappa och hans sambo varannan helg. Alla resor, besök på nöjesfält eller djurparker och annat som barn brukar uppskatta gjordes med de gemensamma barnen när de inte var där.

Min son fyllde sex år under ett besök  hos sin pappa. Hans "halvbror" fyllde dagen efter och man skulle då slå ihop födelsedagarna. När det var dags för tårtan som hans bonusmamma bakat så stod inte hans namn med på den, utan bara hans "brors". Han var väldigt ledsen för det, och trots att han nu är "stor" är det det  och andra liknande händelser han har som minnen från sin barndom när han var hos pappa.

Det har inte haft med pengar att göra, utan att de känt sig utanför och inte tillhört familjen. De kände aldrig att de var välkomna! När de blev äldre ville de inte längre åka dit och bad att få slippa. Idag har de väldigt liten kontakt med sin pappa, och jag tror han förstår varför.

Jag har bara ett barn på heltid. Men när jag levde med exet så hade vi hans barn varannan vecka.

Det enda jag tänkte var att det är bra att min sambo enbart ser det som så att hans barn ska få samma som vårt - oavsett vad barnet får i den andra familjen!

Lika många julklappar, födelsedagspresenter
Alltid följa med på utlandsresor som vi åker på

o.s.v

Detta gjorde han för att HAN mår bättre av att behandla SINA bägge barn lika!

Så skulle jag också tänka om jag hade ett eget varannan veckas barn!