Någon som vill vara snäll och berätta om vilka "problem" era barn har som har just atypis autism el högfungerande.. Blir dom lätt arga och får utbrott om saker och ting inte blir som dom tänkt sig? Leker de inte alls med leksaker? Rollekar? Kompisar?
Ingen verkligen som vill dela med sig?
Jag har en 8 åring med Atypisk Autism, samt uppmärksamhetstörning, han har inte så grava problem så som jag vet att många andra med samma diagnos har.
*Han har svårt med samspelet, främst bland jämnåriga, mindre tycker om att han styr upp leken och äldre har översende, det blir liksom fel när sonen utgår från sig själv hela tiden. Han är dock smärtsamt medveten om det själv och vi tränar på det.
*Han är ganska impulstyrd så vi måste berätta vad som skall hända, han är inte så känslig för snabba överaskningar att han blir arg men han blir uppjagad.
*Han kan leka rollekar men gör inte det så ofta och det kom först nu, ser man på lillasyster på snart 2 år så är hon nästan duktigare på det, det faller sig så naturligt för henne (hon har ingen diagnos)
*När han var mindre lekte han inte så mycket med leksaker, eller så lekte han med dem på sitt sätt, tex radade upp bilarna istället för att köra dem. Idag leker han mer men det är oftast lego och spel samt lillasysters saker som tydligen är roliga.Pyssla och måla är han en fena på, samma att skapa och uppfinna.
*Han har specielaintressen som varierar, just nu är det Mästerkatten, ett tag var det smörblommor osv.
*När han blir arg beror det oftast på missförstånd tex att en kompis sagt något han uppfattat fel eller att det blivit fel, tex hade han bestämt med en tjejkompis att de skulle leka dagen efter, samma dag lekte alla barn på lekplatsen, då blev det fel eftersom han ju trodde att DE skulle leka och hon ju lekte med alla inklusive honom men det blev rörigt för honom och han var arg/ledsen
*Han kan vara svår att få att avsluta om det börjat snurra till sig tex på kalas och dyl så vi har en plan för såna saker.
Det var lite
*SVårt att avsluta/påbörja en aktivitet, tex fastnar han ofta i saker tex påklädning som kan ta flera timmar om han får styra.
Tack snälla du 😊. Så när det gäller lek så ska det ske på hans villkor? När det gäller intressen hur blir han då? Lär han sig allt om dom sakerna? Hur är det i skolan? Går han i vanlig klass? Det kanske blir lättare när han blir äldre för han lär sig och hantera saker och ting bättre?? Eller hur fungerar det?
Jag är nog mest fundersam på hur olika diagnoser visar sig för ja tycker ju att alla människor kan ha drag av vissa saker. Min syster har fyra olika diagnoser och det är väl efter de ja har blivit väldigt intresserad av det.. Vad menas med stimma? Är det tex och gunga fram och tillbaka?? Eller är det olika? Blir det bara vid jobba tillfällen? Inte som en din ovana? Barn kan ju få många olika ovanor som de håller på med en stund tills nästa ovana kommer..
Stimma- fara runt och hitta på dumheter utan att kunna sluta. Jo läser man enbart kriterierna så känner man igen sig i en del även Schizofreni, Bipolär osv men när man träffar de personerna på riktigt sedan märker man ganska tydligt att problemen är så stora att de påverkar vardagen ofta i stor grad. I sonens fall med att stimma är det ingen ovana utan det blir så när det blir för rörigt runt honom med för mycket stimulans, då gör han så utan att själv kunna hejda sig, lite som ett impulsivt barn med ADHD kan klappa till någon när han blir arg i brist på impulskontroll och ilskekontroll. Har själv både studerat och jobbat inom psykiatrin och visst var man lite paranoid under utbildningen och såg sig själv i många diagnoser men sp fort man kom ut och började jobba med dessa människor så insåg man snabbt att man nog var rätt diagnosfri ändå.
Jag har en son med ADHD och Atypisk Autism. Han fick sina diagnoser när han var 7 år och är 11 år nu. Han får en hel del läkemedel mot just ADHD:n. Strattera och Ritalin. Sen ger vi stora doser med Omega. Det var det vi började med redan innan diagnoserna och vi såg klar förbättring men han var så mycket, det var verkligen extra allt med honom. Hans aggressioner, utbrott och oerhört känslig för förändringar och rutinbunden. Många saker har blivit bättre med medicinen men det som man märker med honom (och ofta med andra med liknande problematik) blir Autismen mer tydlig när han har Ritalin i kroppen. Men Ritalin är ju bara några timmar så när den har gått ur så blir han mer öppen, utåt och vill vara mer med familjen.
Sonen får även Atarax mod både ångest och sömnen, han har alltid, ända sen han var liten haft problem med insomning och att sova hela natten. Sen har han även Circadin som är Melatonin, han har förmodligen väldigt lite egen produktion av Melatonin. Han hade nattskräck som liten. Det är vanligt hos de med diagnoser inom NPF men inget som ingår i kriterierna.
Eftersom sonen har dubbeldiagnos så är det svårt att säga vad som är vad för många symtom finns både vid ADHD och Autism.
Det som man kan se att sonen har trots sina diagnoser så har han ett samvete, han förstår (oftast) när han har gjort fel, även om han alltid tycker att det är någon annans fel att saker händer.
Han har underbar humor och sinne för språk. Oerhört intelligent. Det är en av de sakerna som tillhör den stora missuppfattningen hos de som inte vet så mycket om diagnoser inom NPF och främst när det rör Autism. Många tror att det "måste" vara särbegåvning eller utvecklingsstörning/försening med i bilden men det är inte alls säkert. Många är normalbegåvade eller t.o.m. hög IQ.
När sonen var mindre lekte han ofta själv, det var väl främst för att han inte klarade av stimmet som blev med att vara med många barn, han har inte så stort behov heller av socialt umgänge, började inte fråga efter kompisar att leka med efter skolan förrän han var 8-9 år. Om det kom med diagnoseringen och till följd av medicineringen vill jag lämna osagt men han är ofta så trött efter skolan att han tycker att det räcker med det. Detta sommarlovet har han inte varit med någon kompis än men ringde till någon för några dagar sen, han har inte viljat vara med någon, bara vilat upp sig.
Livet med honom kan jag nog dela in i före och efter Omega. Innan vi började med Omega så hade han 10 - 12 utbrott om dagen, tårar och jordens undergång för att ett legobygge rasade eller andra "simpla" saker. Det tog 2 timmar för honom att somna och han klarade inte av minsta förändring. Han blev mer och mer innesluten och var väldigt olycklig. Strax innan utredningen på honom började började vi med Omega och det var väldigt lätt att se förändring, han kunde somna på 15 minuter och inte alls så många utbrott varje dag men han hade fortfarande de stora utbrotten, vi kallade de för härdsmälta. När de inträffade kunde det vara 1 timme. Då gick det inte att få kontakt med honom eller att han tog in vad man sa. Bara skrek rakt ut och sparkade, slogs.
Det är sällan han har sådana utbrott nu. Det är nog flera orsaker till det, han är ju äldre, medicin och Omega, vi har fått utbildning, man har lärt sig vad som är viktigt att prioritera, Säkerhet, det man jobbar på och allmänt hyfs. Mindre viktiga är sånt som man inte tar strid för. Det är helt enkelt inte värt det men samtidigt så måste man veta varför man väljer bort vissa saker. Så som att han har problem med sömmar och material i kläder, han skulle gärna gå i mysbyxor 24*7 men då skulle det inte gå att få på honom vanliga jeans om det så vore bröllop. Så vi har valt att han får byxor o bagy-model i mjukt jeanstyg, det syns knappt på dom att det är mysbyxemodell. Men det är också allt han tar på sig. Han har inte knäppt eller knäppt upp en gylf och knapp under hela sin tid som han har klätt på sig själv, bara drar rakt upp och ner byxorna. För _oss_ spelar det ingen roll om han inte lär sig, (han kan det där med gylf och sånt men han gillar det inte plus att han har lite problem med finmotoriken också), huvudsaken är att han inte får onödiga och helt meningslösa utbrott för att gylfen sinkar honom på morgonen när han ska klä på sig eller vid toabesök. Hans liv kommer flyta mycket bättre och han är på mycket bättre humör, det är viktigast för oss att han mår bra.
Det här med kläder är ofta en stor "tvistefråga" för de med NPF, Det är svårt att gå från en vana till en annan, övergången blir så svår att man ser det som en väldigt jobbig sak att genomföra. Därför har vi valt att inte låta honom ha mjukisbyxor annat än till gymnastik och efter duschen på kvällen. Då behöver man inte ta striden så många gånger.
Det är oftast lättast att lära sig alltid/aldrig än att ibland får man göra saker och ibland inte.
Jag känner att jag kan skriva om min son i evigheter 
Så jag slutar här och så får du fråga om det är något som du undrar över.
Tack snälla du.. Du verkar vara en toppen människa 😊
Tack snälla ni som ville dela med er 🌻
Jag lånar tråden lite och passar på att fråga
Om en barnläkare bedömer att ditt barn har drag av asperger eller adhd, innebär det att barnet har en diagnos?
(fullständig utredning har inte gjorts än, p.g.a att barnet fungerar bra i visa sammanhang)