Är det värt att satsa på en styvfamilj?

Nej, ge inte upp det du har för det är inte värt det. 

Varför tycker du att det inte är värt det?

8?!!! barn??!! Nej det hade jag aldrig i livet gett mig in på... känns som att det är att söka sig till problem

Fanns kärleken så hade jag nog satsat;)

Nej inte åtta barn, två barn.

Men räcker det med kärlek? Hur kan man hålla liv i en kärlek när man inte kan träffas på tumanhand nångång? Hur påverkar det förhållandet och känslorna när jag känner jag är den enda som ger upp en massa saker i livet för hans skull medans han inte behöver försaka något alls. Såna tankar.....just nu känns det bra men hur känns det sen när man landat i vardagen. Då har jag inget kvar att återvända till.

Aldrig i livet att jag skulle ge upp mitt eget hus och därtill jobbet för en karl och flytta iväg 30 mil! Och har han dessutom en hoper med barn så känns det ännu mindre lockande.

Hur väl har du lärt känns den här mannen och hans barn? Kan du verkligen vara säker på att du kommer att trivas med att hysas in i hans familj, för det är ju just vad de är, en familj? Och den dagen när det inte håller längre står du där utan hus och möbler och hela skiten. Han får behålla allt utom det ni köpt efter att du flyttat in, för det får ni dela upp.

Du är verkligen modig om du vågar! 
  

Jag skulle tänka mig för väldigt noga! Hur länge har ni känt varandra? Hur gamla är hans barn och vilka är dina känslor för dem? Det finns mycket att tänka på och ta ställning till när man går in i en färdig familj.

Gå in och läs lite i trådarna om styvfamiljer. Där får man bekräftelse på alla problem som kan dyka upp och känslor kring detta. Det gäller nog att vara väl rustad och veta vad man ger sig in på. Jag är själv bonusmamma och för oss fungerar det alldeles utmärkt, men så är inte fallet för väldigt många.

Som sagt var tänk igenom allt noga så du inte tar ett förhastat beslut och lämnar den trygghet du har. Lycka till!

Du får ge upp alldeles förmycket, det är du som på egenhand får satsa. Det är du som får säga upp jobbet, det är du som får flytta och det är du som kommer från dina vänner. Han sitter där han sitter och har inget alls att förlora. 
Det är ett fåtal personer som får det att fungera ,ed att flytta hem till någon.
Ni kan aldrig boka in något på egenhand tex semester, utan hans ex måste involveras i det mesta.
Barnen bor nästan heltid. Vilket man va både en för och en nackdel.
Letar han efter en partner eller en som vill ta hand om barnen.
Hur ska ekonomin se ut, ska ni dela allt lika, eller efter att du inte äger huset och inte har med hans barn att göra dvs att han fortsätter dra den stora kostnaden.

Jag tycker du ska satsa på en kille utan barn, helst. Eller en kille med barn som bor närmre, så att ni kan va särbos. Vill du ha egen familj så är en kille utan barn att föredra.

 

Jag hade inte gjort det.
Jag och min sambo är 2 vettiga människor (om jag får säga det själv :)), vi är jättebra på att kommunicera och har klarat oss igenom alla prövningar på ett bra sätt. Jag är normalt ingen känslomänniska utan tänker realistiskt och praktiskt i de flesta sammanhang.
Men detta till trots har det varit en känslomässig berg- och dalbana. Nu är vi på ett mycket bra ställe och vi har enligt mig lyckats.
Men aldrig hade jag trott det skulle ta så lång tid, att jag periodvis skulle känna mig så obekväm i mitt eget hem och ibland dra mig för att åka hem. Visste att det skulle krävas jobb och att men skulle vara beroende hela livet av mamma och annat hushåll men hade absolut inte förstått exakt vad det innebar.
Hade jag haft facit hade jag ALDRIG i livet gjort om det :)

Och dina omständigheter, att lämna ditt liv och hus och börja leva hans liv i hand hem, tror tyvärr inte det kommer att gå.
Ska man ha en fair chans tror jag det är viktigt att man startar ett nytt liv tillsammans annars är risken stor att den ena aldrig kommer hitta sin plats.