Tagit över föräldrahemmet

Familjemöte. Det låter ju inte som om ni bråkar en massa, utan att mycket vilar på missförstånd/ovetskap.

Korten på bordet. En deal där dina föräldrar bor i stugan när ni jobbar för att lämna den under helgerna? Sen är det väl ingen lätt sists du har hamnat i - svårt att slänga ut föräldrarna när dom gett dej gården

Lycka till! 

Så sant, familjemöte låter behövligt. Kompromissa fram att de huvudsakligen bor i lägenheten och är i huset ibland. Nu har du och din fru kompromissat och tagit över gården och arbetet, din fru har gett upp andra boenden hon kanske velat ha.

Går det kanske lägga upp det så inför föräldrarna att ni vill göra det till ert eget lite mer ifred om ni ska bo där? Att det annars blir som att ni bor hos dem...  Hur tror du att de reagerar?

Håller med. Det låter som att din sambo tydligt uttrycker att hon vill ha en annan lösning till dig, medan du inte tar det vidare och pratar med dina föräldrar.

Hur underbara de än är är det svårt med fler än två vuxna i en relation, vilket det blir när de i princip bor med er.

Det borde gå att hitta en deltidslösning när dina föräldrar bor i stugan en vecka i månaden eller vad som är rimligt.

Du måste vara medlare i denna situation.

Familjemöte är bra, men först måste du nog förbereda föräldrarna som kanske är totalt omedvetna om hur stort problem det är, samt stämma av med din sambo- det kan vara för infekterat att sitta och prata alla fyra direkt. Kommer hon att kunna vara saklig? Det kan vara så att hon upplevt att du inte tar henne på allvar eftersom hon redan hotar med att flytta. Hon är kanske arg både på dina föräldrar som hon tycker borde förstå att ni behöver space, men främst på dig som hon kanske tycker inte vågar ta i frågan.

Har du frågat din sambo om hon verkligen vill bo på gården? Jag får känslan av att du hela tiden varit så inställd på att ta över gården att du kanske inte lyssnat på hennes svar.

Hur viktig är gården för dig? Om du måste välja mellan att bo där (ensam) eller bo med din familj någon annanstans vad väljer du då? 

Gården är "din" men det är inte din sambos, åtminstone inte känslomässigt. Det kan också vara så att hon känner att det inte går att förändra något på gården så länge dina föräldrar bor där och då blir känslan av att bo i någon annans hem ännu tydligare. 

Hur mycket tid har dina föräldrar spenderat i din lgh innan nu flyttade ut?

Tack för klockrena svar!

Det är precis så vi känner att vi måste försöka få dom att förstå då de inte verkar göra det själva. Det ska tilläggas att min pappa nog är den mest tjuriga personen på norra halvklotet medan morsan finner sig i det mesta.
Vi har bott här i fyra månader och de flyttade i samma veva till sin lägenhet.

Sambon trivs skitbra med läget och gården i sig men det hela fördunklas av själva situationen av att inte vara ifred.

Vi måste försöka hitta nån typ av kompromiss. Det viktigaste är ju ändå att min sambo får känna att gården även är hennes, sedan får mina föräldrar ta det som de vill.
Sambon har uttryckligen bett om att få vara borta då det inledande samtalet ska tas, för precis som AnnaSthlm sa så kommer hon inte att kunna tygla sig.

Ska ta detta samtal VÄLDIGT snart så jag håller er uppdaterade.        

      

Att prata är det enda som kan lösa det. Och hur är dina föräldrar Ts är ni över till er i tid och otid? Hur mycket privatliv får ni?

Går det inte att ordna så att de är i sin stuga och inte springer över till er allt för ofta?
Så det blir som om ni är sep. familjer, typ som grannar, med måltider och allt som hör till. Sedan kan man kanske inte låta bli att träffas beroende på hur tajt husen ligger.

Men är prolemet för främst din sambo att de hänger er och barnen i hasorna eller?

Om barnen springer över till dem är kanske inte lika stort problem, om barnen gillar det.
Men ni behöver ju få rå om ert eget hus.