Rippling efter bröstförstoring, måste ta bort implantaten!!!

Jag har lite svårt att föreställa mej hur illa dina bröst ser ut.  Det kanske inte är så farligt som du tror.

Det är bäst att du biter ihop i 3 månader och stoppar upp bh:n. Det är ingen som ser dina tomma bröst om du inte visar dig naken.

Det ser ut som en ballong som har läckt luft ungefär... Vågigt och buckligt, svårt att förklara.. Fimns massor av bilder på google om rippling! Och såklart har jag tittat och jämfört hur illa mina är, och det finns värre det gör det! Men hur kul är det om jag träffar en kille och han ser/tar på mina bröst och tänker- vad fan är det för nåt som hänt här!! Det är ju inte som en förändring i utseendet efter amning bara, typ mer hängiga eller så, de är ju deformerade!

Ja, att hålla ut i 3 månader är nåt jag överväger, finns väl proteser eller nåt att stoppa i bhn men det hela känns väldigt jobbigt!!!!! Är en tjej som i övrigt har tränat mig till en väldigt bra kropp och lyckats gå ner fr en stl 44 till 34 så är rädd för själva känslan att må dåligt över mim kropp (igen) efter ha slitit så hårt att uppnå vad jag är idag och självkänslan jag har.. Vet inte om någon förstår eller om de flesta tycker jag är fjantig som gör ett problem över mina bröst! Men tänk er själva hur der skulle kännas att ta bort era bröst i 3 månader! Någon med implantat eller större eller vanliga (såklart) bröst som kan relatera till detta?

Jag har inte gjort någon bröstoperation. Men när jag läser de du skriver så låter det ju bäst att ta ut dom i tre månader. Även om det måste var sjukt tufft att vara "utan" bröst ett tag.
Jag har gjort flera fot operationer, som gjort så jag gått på kryckor, haft gips och "tråkiga gympa skor" i flera perioder. Det är inte kul att inte känna sig "fin" när man tex har dessa skor eller hoppar på kryckor. Men nu så här efteråt var det såååå värt det! Kanske inte går att jämföra riktigt men en lite tanke från mig :)
Hoppas allt blir bra :)

Tack Julia! Precis vad jag oxå känner, att gå omkring och inte känna sig fin... Och bröst, fötter, bandage eller kryckor en längre tid, inget är ju roligt då man känner sig både ful och saknad av betydande del på kroppen och i mitt fall saknaden av bröst!!

Tack Kicki! Näe inte haft några komplikationer alls! Första gången (18år) gjorde jag droppformade framför muskeln endast 225cc men ville efter några år ha större och kände dessutom att implantatet syntes (tror det var för den var framför muskeln) De ser ju inte groteskt hemska ut men tillräckligt för att jag skämms över dem och skulle vara väldigt medveten om jag skulle va med en kille, att inte visa mig med lampan tänd eller ex ligga på sidan eller luta mig frammåt (då blir det nästintill läskiga veck i brösten, ca 1 cm inåt och 2 cm långa)!! Vet inte vad bottoming out eller serom är, men det andra vet jag, och förstår din känsla då du haft flera komplikationer, så dina veck är nog bagateller för dig och kanske inte lika illa som mina...

Har ju visserligen vart väldigt skönt att mina bröst krympt i samband med min viktnedgång (som störst i samband med amning- Hkupa!!)och känner verkligen att jag älskar dem nu (om inte vore för ripplingen!) Kanske det är helt ok med ännu mindre bröst... Om inte ser mer propotionerligt ut! Men min läkare sa att jag skulle gå ner till Bkupa med 300cc! Vill ändå ha en C (nu DD)!

Men största oron är ändå att gå utan bröst, vet att det är tillfälligt men befarar att jag kommer må skit under dessa tre månader (som säkert kommer va oändligt långa) Har ju kännt mig så väldigt kvinnlig med min tränade figur och mina bröst, alla kläder sitter fantastiskt! Frågade läkaren om jag kan få en chock efter uttaget och det var absolut möjligt sa hon! Åhhh såååå nervös....

Men Gud...... Förstår att du mår dåligt. Kan du inte prata med någon? Jag menar ; TRE månader!!!! Shit.... Det är ju typ resten Av Livet lixom asså typ? (:D asg för mig själv här hemma i soffan)

Hade hoppats på seriösa kommentarer här, så snälla bespara mig dina sarkastiska inlägg!!! Alla människor har väl rätt att ventilera om sina saker här- bra, dåligt, jobbigt mm. Det som är broblem för en kan vara bagatell för en annan...

Vill gärna höra om liknande erfarenheter här; rippling, uttag av implantat mm. Ni som inte har någon medkänsla för mitt broblem behöver inte besvära sig att kommentera! För mig är detta en stor sak och känns jättejobbigt!

Du gillar dina bröst (och utropstecken), men tre månader är verkligen inte lång tid. Om det ger bäst resultat tycker jag du ska satsa på det. En mindre storlek kan nog passa bättre om du är vältränad och har lite underhudsfett. Det är nog lätt hänt att man blir fartblind vad gäller storlekar, tycker jag ser många tjejer (smala, med förvånansvärt runda och stora bröst) som det formligen skriker implantat om, men det kanske inte du tycker är ett problem?

Intressant att man inte informerar om riskerna med en bröstförstoring ...

Ts, jag har ankarärr och det stör mig inte alls (beror kanske på att mitt utgångsläge inte var det bästa, nu är de fantastiskt vackra så ärren spelar ingen roll alls).

Annars får du helt enkelt bita ihop dessa tre månader. Det kommer bli tufft psykiskt men du har ju något att se fram emot i slutändan. Det är som att ha tandställning på högstadiet typ. Man såg inte klok ut. Sen var man assnygg i gymnasiet istället ;) 

Att manipulera med de som Gud givit oss får vi alltid ett straff för !
Vi kan inte tro att allt är för evigt, åldern tar ut sin rätt.
Förstår inte din förvåning, med det som du skriver om.
Har du ingen egen förståelse för hur kroppen fungerar och reagerar.