Ensamstående pappa i Göteborg

Hej allihop,

Vet inte vad som har hänt men jag är ensamstående pappa som bor tillsammans en pojke på 10 år, det är bara jag och han. Jag försöker hitta tillbaks till glädjen med livet. Någon att ta en fika i Slottsskogen med och titta när barnen leker, gå på Liseberg med eller bara sitta hemma och mysa och se på film en kväll. 

Letar efter någon som jag som lever livet för sina barn men vill ha något mer, något som får dem att känna glädje för de själva och inte bara den glädje man känner av att veta att man gör allt man kan för sina barn. Någon att dela allt i livet med, det bra, det dåliga och glädjen av att ha varandra. Någon att dela livet med som får en att känna sig levande och som får en att vilja leva för sin egen skull och inte bara för sina barn.

Jag är helt övertygad om att jag inte är den enda som känner så här och jag är långt ifrån perfekt men jag tror att om jag hittar den delen som saknas i mitt liv så skulle allt bli lättare och viljan att kämpa vidare inte bara för andra utan även för mig själv skulle bli starkare. Att hitta glädjen med livet igen och att se att det leder någon stans.

Vet att det finns andra som känner precis likadant och vet att även om barnen är allt för en behöver man något mer. Någon att sätta sig i soffan med och krama när kvällen kommer och känna att man inte är ensam i livet utan faktiskt delar det med någon som är ute efter samma saker som en själv.

Har funderat länge på detta och försökt hitta tillbaks till den glädjen jag hade när jag delade livet med någon men inte lyckats, jag kanske bara gjort på fel sätt, varit för kräsen eller inte riktigt vetat vad det faktiskt är jag vill men nu känns det som jag verkligen gör det.

Jag vill ha någon att dela allt med och någon som jag kan dela det bra och det dåliga med, Någon som ger mig en  kram eller en puss på kinden, kramar mig och säger att vi löser allt tillsammans. Framtiden är vår och den blir vad vi gör av den så varför inte göra vårt bästa och hoppas att det räcker.

Om ni som läser detta känner som jag? Om ni är trötta på att vara själv i livet och trötta på att springa och leta på krogen eller var man nu går för att försöka hitta det man saknar i livet så skriv gärna hur ni känner och om ni skulle kunna tänka er träffa mig och min son. Bara gå och ta en fika, prata och lära känna varandra lite bättre och om inte annat hitta några nya vänner att göra saker tillsammans med. Vem vet man kanske hittar den som det är menat man ska dela livet med men om inte så har man i alla fall gjort ett ordentligt försök och det kan ingen klandra en för.

Ska ge er en kort info pm mig med så har jag gjort det:

Jag är en ensamstående pappa från Göteborg som de senaste åren bara levt för mitt barn som jag lever i hop med men nu har jag insett att jag inte bara kan leva för hans skull utan att jag även behöver leva för min. Min son är alltid med mig förutom de få gånger han är hos sin kontakt familj och då är jag helt slut. Hoppas att jag kan hitta någon jag trivs med och som trivs med mig trots mina fel och brister. Jag har haft ensam vårdnad om min son sen han var mellan ett och två år och verkligen fått kämpa då han inte alltid är den lättaste att ta hand om. Jag är permanent sjukskriven av olika anledningar så jag har inte annat än tid framför mig. Detta blir väldigt tråkigt i längden. Pojken har tagit det mesta av min tid i anspråk och jag har gladeligen gett han allt jag kan men har kommit till insikten att han och jag behöver en kvinna i våra liv då hans mor inte har någon kontakt med honom alls och det är något hon valt. Jag har försökt få henne att vilja träffa honom men det har varit hopplöst. Kan inte tvinga någon som inte vill. Jag är blond,har melerade ögon, normal kroppsbyggnad och söker efter en del av våra liv som saknas och som saknats länge. Jag dricker inte alkohol men är inte utan mina laster. Jag röker och har mina brister, Ingen är perfekt. Jag vill så mycket men det finns så mycket i livet som begränsar mig. Jag är övertygad om att hitta någon skulle göra få mig att hitta min egen glädje i livet igen, Har ej tid att vara ute och leta så jag provar här och hoppas att det finns fler som känner som jag.

Varit Vilsen länge nu men tror jag äntligen kommit på vad det är som fattas och kanske, bara kanske kan jag hitta min väg här. Hoppas jag har rätt. Det tog mycket tid och mod att skriva detta så hoppas det var värt det i slutändan. Hoppas jag hittar någon som här som förstår och letar efter samma sak som jag och ej är rädd för att ta steget och träffas. Även om vi bara blir vänner så har man i alla fall lyckats med något. Kanske det är första steget för att hitta det jag söker.