MÅSTE man bli glad för presenter som man får?

Det är ju tanken som räknas o därför bör man vara tacksam. Är det något speciellt man absolut inte vill ha så kan man säga till innan om man misstänker att man skall få presenter.

Men om du tex skulle få en tavla du avskyr, eller helt gräsliga gardiner, skulle du sätta upp dem då? Förväntas man göra det eftersom det var en present?

Nej, jag skulle inte sätta upp det, men jag hade tackat o tatt emot. Fast å andra sidan, varför skulle nån ge mig nåt sånt??

Man förväntas nog göra det eftersom det är en present men vette tusan om jag skulle göra det... Jag är ändå rätt "korrekt" av mig på det sättet men att ha något fult i mitt hem tar emot. Jag skulle nog ta det till landet och sätta i gäststugan eller nå't.

Har en "karantänlåda" med presenter vi inte vill ha framme. Visst, det är tanken som räknas men jag kan ju inte springa runt hemma och störa mig på olika vidriga prydnadssaker som jag fått och måste ha framme bara för att jag fått dem. Näää, jag bedriver ingen välgörenhet gentemot mina släktingars dåliga smak. Karantänlådan hänger med och ibland råkar något i den "gå sönder".

OJ! Kom åt knappen för att sända ivär...*S*

Hade jag fått nåt jag inte gillat i sån väg, så hade jag kanske lite fint sagt att det inte passade hemma hos oss och frågat om det fanns ett kvitto så jag kunde byta till nåt som gick ihop med det andra...Nåt åt det hållet. Allt beror ju på sättet att framföra det. Men tacksam hade jag vart ändå eftersom dennanågon faktiskt tänkt så gott om mig att jag var värd en present.

Man bör vara tacksam för den fina tanken och gesten att man får en present. Sen behöver man ju inte vara glad över själva grejen, men det är väl ändå tanken som räknas.
Tycker ändå man kan säga som det är, att man vill byta.
Alla har ju inte samma smak!

Det beror på om det är en genomtänkt gåva eller något som någon bara har tagit med sig i förbi farten. Sedan är det skillnad på sådant som man får av sina vänner och andra. Jag tycker nog att de som känner mig borde veta vad jag uppskattar.

Själv har jag ex som vuxen fått en 6-pack äggkarton med kinder ägg i. Hade kanske varit jättekul om jag själv inte gått och letat och köpt dyrapresenter till dem som jag fick det av.
Lika dant den gången jag fick ett lysande gult och cerist paraply. Jag är typ en kostym människa i klädsel. Hur ofta skulle jag använda paraplyet?
Jag har nu mera slutat att köpa dyra presenter till dessa människor...

Man kan väl både vara tacksam och lämna tillbaka...?
Vi har ju ändå fått talets gåva så den måste väl användas till någonting!

Jag har en bekant så är så himla otrevlig att ge presenter att jag hellre skulle låta bli, och så har det nästan blivit också, ofta "blir jag sjuk" när hon fyller år. En köpte jättefina dyra muggar åt henne och fick svaret "tack, synd att jag inte dricker kaffe". Jag blev irriterad å den andra kompisens vägnar och sa att "du kan väl dricka te" men inga varma drycker dög.
Nästa gång vågade jag inte köpa något utan tog med en fin chokladask. "Jaha. Ja, nu blir min kille glad. Ja för jag äter ju inte choklad."
Skulle det ändå gå åt där hemma, varför ens säga till mig? Sen dess har jag inte varit på hennes födelsedagsbjudningar. Hade hon bara varit trevlig och talat om det på ett finare sätt så hade det inte känts så motigt idag.

Glad behöver man väl inte bli, men jag tycker man ska vara tacksam för den möda och omtanke som givaren har lagt ner.
Tycker inte att det är fel att be om att få byta.

(T ex fick jag en gång muggar som var jättefina, men då jag samlade på en annan serie så ville jag ju hellre ha denna. Men det var ju en bra tanke från givaren eftersom jag trots allt ville ha muggar).

Signatur

Det var inte att hon inte ville ha muggarna som var så otrevligt, utan sättet hon la fram det på...

Jag har en tjejkompis som önskar sig precisa saker av kompisar, känns som om hon kräver mer eller mindre, för innan hon önskar så sitter hon o räknar ut hur många som kan tänkas gå ihop till presenten o vad den får kosta. T. ex nu sist så räknade hon ut ifall de där 5 kompisarna går ihop så kan ju de köpa den där ljuslyktan för 500 annars är de ju snåla. Sen fick hon ju också en säck med 1 300 värmeljus på skämt (men ändå användbart), det uppskattade hon inte alls utan blev mer eller mindre irriterad över att folk alltid måste ge skämt presenter. "-Det är ju inte ens kul!" Det är nervöst varje gång hon fyller för hon tar det liksom som om att det är ett test på hur bra vänner man är beroende på hur mycket pengar o tanke man lagt ner på presenten.

Varför ska man absolut vara glad över något man fått om man verkligen inte gillar föremålet ifråga?

Vi fick några saker i bröllopspresent som var så otroligt fula att vi inte visste om vi skulle skratta eller gråta. Vi tackade för presenten, självklart, men gjorde oss av med de sakerna vid första bästa tillfälle.

Jag har råkat slarva bort enstaka saker jag fått i present, när jag flyttat. Sånt händer.

Självklart behöver man inte gilla allt man får, eller använda det. Men man ska uppföra sig _som om_ gåvan var något man verkligen blev glad över!

Den som gav bort gåvan gör ju det för att vara snäll. Jag ger inte folk presenter "på beställning". Är det saker de tycker att de behöver bättre så får de köpa det själva.

Uttrycka sin önskan kan man göra om man blir tillfrågad. Byta gåvan kan man göra om givaren påtalar det (typ, säger att du kan ju byta den om den inte passar) men säger givaren inget så får man faktiskt vara tyst.

Vad man gör med gåvan senare är en annan sak, det är var och ens ensak. Jag har själv gett bort prylar till någon som jag faktiskt trodde skulle uppskatta den mera, och jag har slängt prylar osv. En vettig givare bör ju också ha vett nog att inte fråga efter saker man gett.

Den som inte ens kan bjuda på en spelad glädje om jag gett något (som jag faktiskt köpt med omtanke) så kan jag nog tycka att de gott kan sitta kvar med en present de hatar. Och jag skulle inte ge någon present igen.

Man måste väl inte vara glad inombords, men man bör tacka och se glad ut av artighet mot givaren.

Mea:
Jag håller med om att din vän var ganska otrevlig. Det var bara olyckligt att vi hade samma exempel

Ja tycker att det är OK. Har faktist nästan slutat med presenter- vill varken få eller ge. Presentkort i fall att man inte kan undvika funkar ju alltid.

Man måste inte bli glad, men man måste tacka för att man fått en present och för omtanken. Sen kan man ju vara smidig och se till att itne slänga, byta eller ge bort det man inte gillar framför ögonen på givaren...