Ångrat bostadsköp, har ni gjort det? Hur länge bodde ni kvar?

Ja vi flyttade till lägenhet fast vi borde tagit något annat. Bodde i två år innan vi flytta till radhus. Vi har råd med större och lyxigare, men trivs att bo enkelt.

Det var ändå bra att bo kvar i hela två år.. Vi har bara bott här i ett halvår.. Blir tokig, vi går på varandra.. Det här med två våningar och små barn är ingen hitt, är ju bara på nedervåningen..

Vi flyttade in en trea i mars och flyttade ut i oktober. Så vi stannade inte speciellt länge.
Det är inget att skämmas för, man måste ju kunna ångra sig och försöka hitta det man verkligen trivs med

Ja! Vi köpte i nov 2011 en större lägenhet i en lite förening i en villa med trädgård. Vi var tre familjer som bodde där varav vi hade köpt den stora 4.an på två plan. Vi flyttade dit 1 feb 2012 med tre månader gammal bebis. I juni hade jag fått nog. Trivdes inte. Allt var bara fel fel fel. I mitt huvud mest, inget fel på varken grannar eller lägenhet.

Hittade ett hus i ett område bredvid (fått mersmak) och hit flyttade vi i november 2012 i samband med att ny bebis kom (så det var säkert gravidhormoner som spökade också). Bästa valet vi gjort!! :)

Skönt att fler ångrat sig! Vill hitta det rätta huset bara, så vi inte ångrar oss igen ;)..

Vi köpte huset vi bor i idag för snart två år sen, och jag ångrar mig bittert. Det här är inte jag, jag vantrivs med huset, trädgården, läget, byn... Allt typ. Men min man vill bo kvar, han tycker inte att vi bott in oss ordentligt och att det är därför vi inte trivs. Själv känner jag att jag slösat bort nästan två år av mitt liv och det skrämmer mig att jag inte "får" flytta härifrån...

Jag hade aldrig köpt vårt hus idag.
Vi har bott här i 7 år, vi trivs, vi har renoverat och fixar, har en ok värdeökning om vi säljer, inget wow men en ok.
Tyvärr är huset för liter för barn och vi planerar familj och hoppas på två små barn.
Orka flytta !?

Köpte inte nån bostad men väl hyresrätt och flytt. Flyttade ner till Sthlm för att plugga. Ny och fräsch lägenhet i Flempan. Stod ut i tio veckor. Eller inte ens det. Grät och vantrivdes. Räddades av en vän som kom och packade mina saker och tog med sig mig hem till sig de sista veckorna så jag skulle kunna plugga klart iaf 10p. Vidrigt! Så jag vet hur det är när det bara är feeeeel!! 

Usch.. Sitt hem är ju ens borg och trygghet.. Väldigt viktigt att trivas, trivdes sååå bra med förra lägenheten, men fick tillökning och fick verkligen inte plats längre..

Ibland måste man testa för att upptäcka vad man behöver/saknar/tycker är viktigt. Sedan kan saker ändras också... Jag har alltid bott på i stan och för några år sedan var den absoluta drömmen en vindsvåning med takterass. Nu bor jag inte riktigt så, men nästan, högst upp med balkong. Bra läge, en fin lägenhet på många sätt. Men jag vill bara utanför stan nu. Med barn har jag vänt 180 grader. Villa vet jag inte om jag orkar, men en uteplats. Radhus eller lägenhet i markplan är det jag drömmer om. Jag älskar att åka hem till vänner i förorten som kan gå ut utan att det blir världens projekt med packning och planering... 

Så sant! Livet förändras ständigt och med det även behoven. Till slut hittar man nog sitt guldställe :)