Små barn som stjäl, hur ska jag göra?

Genom att fortsätta göra så som du gör nu. Om du upptäcker att hon har tagit något, så måste hon följa med tillbaka för att lämna tillbaka saken och uppmanas att be om ursäkt och så måste hon få veta att det är fel att ta saker.

I övrigt skulle jag varje gång barnet är med ute och handlar prata om att man alltid betalar det man tar med sig ut ur en affär. Det gör jag med mina barn även om de aldrig har snattat något. När vi har plockat ihop de varor vi ska ha säger jag ofta något i stil med "Nu går vi till kassan och betalar. Man måste alltid betala för de saker man vill ta med sig hem från affären." 

Jag gjorde samma sak som barn. Vet inte varför egentligen. Jag tog det jag ville ha (i affärer, på dagis, hemma hos andra barn).

Det som känns vettigt som mina föräldrar gjorde var precis som du - gå tillbaka med sakerna och tvinga barnet att be om ursäkt. När jag tog pengar av mina föräldrar (i 8-årsåldern) fick jag själv räkna ut ungefär hur mycket det var och sedan betala av med mina sparpengar/veckopengar.

Det jag tycker mina föräldrar gjorde fel var att de inte förklarade ordentligt varför man inte stjäl. De sade mer anledningar som "nu får vi skämmas", "om du fortsätter så här kan du bli tagen av polisen och får inte bo hos oss mer" etc. Dvs, de påtalade de negativa aspekterna av att åka fast, men inte den egentliga moralen bakom att man inte tar det som tillhör någon annan.

Det som var jobbigt för mig var att mina föräldrar inte litade på mig (med rätta kanske) vad gällde pengar under många års tid. De skulle alltid dubbelkolla kvitton mm om jag fått pengar för att köpa något och skulle lämna tillbaka växel. Vid ett tillfälle hade en 100-lapp kommit bort från min pappa och de anklagade genast mig. Efter ett tag kom han på att han aldrig haft den (räknade fel på hur mycket han handlat för), men det gjorde väldigt ont att bli falskt anklagad.

Gör som du gör - lämna tillbaka saker, och samtala med henne om det moraliska i att stjäla. Låt henne ev få betala av saker hon tagit genom "arbete" eller veckopeng. Förklara hur det fungerar om man vill ha något - man kan be att få det (kanske kan saken köpas), önska sig det i present senare, spara pengar själv eller liknanade.

För mig gick det över automatiskt med åldern... jag växte väl ifrån beteendet på något vis, men vet inte mer exakt hur du skall få henne att sluta.

Tack för era svar, ni var väldigt samstämmiga!

Jag hotar inte med polisen eller straff. En expedit gjorde det en gång och det gjorde mig nästan lite sur. Hon sa "om du tar saker kommer polisen och tar dig" och jag fick ju snabbt säga att polisen inte alls tar 4-åringar som stjäl men att om man som vuxen gör det osv... Jag vill inte att hon ska tro att poliser är farliga och det är ju inte heller sant att de "kommer och tar" barn som tar saker.

Jag ska lägga ännu mer fokus på varför man inte får stjäla och kanske varför saker kostar pengar.  Att man betalar för sina saker, det vet hon nog. Jag säger alltid "nu går vi och betalar" när vi är klara.

Låt henne skämmas och be om ursäkt det brukar ta hårdare en att hon bara hänger med och står bredvid när du ber om ursäkt. Sen är det så att polis kan tillkallas o. Hon snor nåt upprepande i samma affär och det är inte fel att berätta så hon är medveten om det

Håller med helt. Låt henne skämmas ordentligt. Kräv att hon ber om ursäkt. Gör det inte åt henne.
Dra in något hon gillar också - lördagsgodis eller dylikt.

Kan hon förtjäna egna pengar genom att tex hjälpa till med sopor, disk, kattlåda, lövkrattni9ng eller vad som helst så hon också ser att man kan få saker OM man tjänat ihop till dem själv, dvs att det krävs en motprestation som det ju gör för oss vuxna också.

Nu snodde min son aldrig i affärer däremot hittade på såna tok härhemma samt att han har dålkig impulskontroll när impulsen att göra något blir stark, så vi gjorde ett belöningsystem åt honom med klistermärken, när han nått upp till ett visst antal märken så fick han en belöning han ville ha såsom glass/serietidning/bakning. Det fungerade för honom. Vi gjorde däremot inget straff av det när han inte lyckades utan förklarade bara kortfattat att "nu blev det inget klistermärke".För sonen handlade det inte om att han inte visste utan att han inte själv kunde styra sina impulser med att exprimentera med mat och annat.  

Grabben plockade på sig några klubbor en gång som han omedelbart fick lämna tillbaka och sen be om ursäkt, vi pratade även att om han stjäl saker så kan polisen komma och då kanske du för följa med in på förhör.
Han vart ledsen och lite rädd förstås men har inte sen dess tagit nåt mer heller vad vi har sett iaf...

Min brors son snodde ett kola på macken när han var liten och brorsan fick reda på det av han som äger macken då dom var kompisar, han sa till sin son på skarpen att ta med sig pengar ner och betala för kolat samt be om ursäkt han har heller aldrig stulit nåt sen dess vad vi vet...

När jag tog en tablettask ur fickan på en fritidspersonal en gång upptäcktes det och hon tog ett allvarligt samtal med mig. Hon sade att mina föräldrar skulle få veta det, och hon bad mig att berätta hemma, så att de skulle ringa upp henne för att tala om saken. Jag tyckte det var oerhört pinsamt och bad att få slippa. Hon sade till mig att "man skall stå för det man gjort" vilket har följt mig som positivt mantra resten av livet. Att stå för det man gjort. Jobbigt, men viktigt.

Vilken bra fritidspersonal!
Stal du något mer efter det?

Nej