Jag bara gråter hela tiden! :-(

Äter du ordentligt så att det inte är näringsbrist som sätter sig på humöret och nerverna?

Jag har inte spytt eller liknande under graviditeten utan ätit ganska normalt, tror jag. Ligger nog mellan 1500-2000 kcal, varierar nog ganska mycket så vissa dagar kanske jag äter lite för lite. Inte ens tänkt på det. Idag har jag iofs ätit väldigt lite än så länge, förutom en stor gröttallrik kl 6 imorse. Känner verkligen att jag inte har någon energi!

Tack för ditt svar 

Gravidhormoner?  Humörsvängningar och rena depressionssymtom är inte ovanligt under graviditet. Men naturligtvis ska du se till att bli läkarundersökt så du inte lider av nån rent fysisk brist.
Hur är förhållandet till barnafadern? Får du stöttning och uppmuntran?

Man kan inte tvinga sig att känna en förväntad lycka. Är du orolig för hur det kommer att bli med ytterligare ett barn? Är det något i ert förhållande som inte känns bra? Oro för ekonomin?

Om du absolut inte kan hitta någon grund för din ledsnad så bör du kanske få prata med någon professionell om dina känslor. Hoppas du snart blir piggare och kan se framåt med glädje och förväntan.

Kram och lycka till!        

Ja, det beror säkert mycket på alla hormoner, men jobbigt ändå. Hade en längre period förra året där jag hade en del ångest (utan förklaring) så jag gick i KBT och blev bättre efter några månader. Då var det mest panikångest, nu känns det mer som depression, vilket jag inte hade förra året. 

Jag och pappan till barnen har det väldigt bra egentligen, men vi jobbar väldigt mycket båda två och hinner inte ta någon semester i år. Vi har inga helger ledigt ihop heller så det är väl lite där skon klämmer kanske? Hinner inte riktigt känna efter... Han är i alla fall världens bästa stöd och han känner inte alls som jag, han är 100% lycklig och shoppar bebiskläder m.m. Precis det jag inte gör! Han tycker jag ska jobba mindre, men vi måste tyvärr jobba båda två för att ha det bra ekonomiskt. Jag är högskolestudent under resten av åren så nu på sommaren måste jag verkligen jobba. Så en viss ekonomisk oro finns nog inom mig.

Det var bra saker att tänka på, det ska jag fundera vidare lite mer över. Kram och tack      

Ingen annan som känt såhär? Brukar det gå över?

jag va lika med mitt tredje barn.. jag tror jag fick förlossningsdepression innan bebisen va född.. trodde inte man kunde få det men nu efteråt så har jag googlat o tydligen kan man få det redan innan... tycker du ska prata med din bm  

Hmm, men gick det över för dig eller behövde du prata med någon? Jag tror inte jag skulle klara av att ta upp detta med min BM då hon verkar ha inställningen att "allt är normalt" till allt. Har försökt ta upp saker förr men gett upp fort då allt är i sin ordning enligt henne. Dessutom är det omöjligt att få tag på henne, är öppet ett par dagar varannan vecka nu över sommaren tror jag. Jag vill se om jag kan klara detta på egen hand först Berätta gärna hur det gick för dig.

Är gravid med första barnet i vecka 31 och är i princip konstant ledsen. Några vänner till mig har också varit otroligt ledsna. Oftast handlar det om mycket press och stress i vardagen. Hur allt ska fungera ekonomiskt och praktiskt när det nya barnet kommer. Sen hjälper det inte om ens partner och en själv inte är på samma engagemangsnivå. Kanske dum fråga, men har du pratat med din respektive och är han fullt införstådd med hur du känner? Om du inte känner att du får stöd från din BM så kanske du borde fundera på att byta till en annan som du känner att du kan prata med. Sen så kan man alltid prata med en kurator bara för att få ventilera. Kanske kommer det fram något som du inte väntar dig där.

Oavsett vad så hoppas jag att allt löser sig för dig och att du hittar det stöd i din omgivning som du behöver. 

Skönt att höra att din man och du har det bra och att han är lycklig över det väntade barnet. Knepigt om du känner att du måste jobba i sommar fast du kanske skulle må bättre av lite ledighet. Men visst, jag förstår att pengarna behövs. Men varför har ni inga lediga helger ens? Ni måste ju få någon tid tillsammans, särskilt med tanke på att du inte mår bra. Skulle en veckas sjukskrivning rasera så mycket av ekonomin, eller vore det möjligt?  Kanske den penningförlusten skulle gå att ta om du fick möjlighet att koppla av och må lite bättre?

Jag upplever inte att jag är så stressad i "vardagen" och eftersom jag redan har ett barn så känns det som att jag är rätt lugn på den biten. Men däremot längtar jag inte på samma sätt som när jag väntade första barnet, jag känner mig mer tillfredställd nu och så får jag lite dåligt samvete av att känna så.

Min sambo vet om hur jag mår och är noga med att jag ska vila när jag kan, han går upp med vårat barn på morgnarna och låter mig vila mycket osv. 

Jag gick hos kuratorn förra året så kanske vart jag aldrig "frisk" (eller vad man ska kalla det), jag tänkte att om det inte är bättre efter sommaren kanske jag får ringa till kuratorn igen.

Tack för ditt svar  

Hade jag inte ätit mer än en tallrik gröt tjugo i fyra hade jag börjat böla om någon petade på mig - helt UTAN graviditetshormoner! Nej, testa att hålla blodsockernivån jämn, så blir det med största säkerhet bättre. Kanske inte bra, men åtminstone bättre.

Nu får jag oss att låta fattigare än vad vi är, men en inkomst var måste vi i alla fall ha och på sommaren får jag inte csn så det är därför jag måste jobba. Vi jobbar båda två inom ett yrke där det är mycket obekväm arbetstid, tyvärr. Sambon är nyanställd och provanställd och fick ett rätt tufft schema över sommaren (jobbar 4,5 helger på rad och kanske har ledigt en veckodag istället, då jag jobbar), han vill visa framfötterna och göra ett bra intryck.

Nu har jag varit hemma i en vecka då jag varit sjuk (ej pga dessa psykiska skäl utan något helt annat) och dessutom haft sjukt barn hemma. Jag tycker nästan jag mått sämre nu när jag varit hemma men det kanske är för att vi varit sjuka och inte orkat göra någonting. Jag kommer ha ett par veckor i slutet av sommaren som jag är helt och hållet ledig Men jag har liksom inte den där livsglädjen för tillfället, och jag tycker det är jättetråkigt att bara vara hemma och ta det lugnt... Är en väldigt social och framåt person i vanliga fall Livet har blivit så himla enformigt och tråkigt. 

Jag hör hur bitter jag låter, nu när jag skriver detta, men jag kan inte riktigt sätta ord på hur jag känner Tack för allas stöd, känns bra att få prata om det 

Jo, jag vet, det blir givetvis värre när jag slarvar med maten. Jag är också extremt känslig. Men det blir lätt så de dagarna man vaknar upp och inte ser någon mening med livet, man är inte hungrig, man är bara trött. Man orkar inte klä på sig eller borsta håret, eller städa. Vanligtvis så är jag duktig på att äta, både nyttigt och regelbundet, tränar, hålla mig i form, ha ordning och reda hemma, jobba, studera, ta hand om barn, ha rutiner hemma m.m. Allt sånt är borta nu. Förstår inte vad som hänt!

Hej igen anonym :)

Min mamma har sex barn och ingen av dessa graviditeter har inneburit samma sak (både psykiskt och fysiskt) , i alla fall inte som hon har upplevt det. Hon har pendlat mellan allt från frisk som en nötkärna och pigg som en mört till att må riktigt botten.

Det är nog naturligt att inte känna samma förväntan inför barn nummer två som när du väntade första barnet. Då är allt nytt och spännande. Den första sparken eller armbågen i revbenen som alltid är lika "underbar". När det kittlas och man vill bara klia. Gå och köpa de första kläderna eller vagnen. Förvånas över hur litet allt är.

 Var inte för hård mot dig själv. Har även läst vad andra har skrivit och det är många bra idéer som har kommit fram. Lycka till nu och ha det så bra!

Känner nästan exakt som du gör ts! Är ledsen, orkeslös och känner mig mentalt slut. Vet att jag borde äta men det bara låser sig när jag planerar att göra nåt. Har stöd från bm, psyk men tyvärr inte från barnets pappa. Är i v.31 nu och vet inte hur jag ska orka dom här veckorna som är kvar. Jag försöker tänka positivt, jag vill ju ha barnet men jag kommer liksom inte ur det här svarta hålet. Känns som om livet blivit helt meningslöst.