Elvaårings förhållande till godis

det är många barn som inte äter kakor eller godis alls och aldrig har gjort så det är ju inte så konstigt i sig. 

Det är väl bra om hon vill göra ett uppehåll och att bli mer medveten om hur man egentligen mår.  jag tror jag själv var i 10-11 års åldern när man i skolan från gymnastiken o skolsköterskan fick information om vikten av att röra sig o äta rätt just med tanke på pubertet och vad som händer då i kroppen.   Det här var  i början av 80-talet och det var inget konstigt med det.

Det man som förälder får vara noga med är vikten av att hålla diskussionen på en nivå som är hälsosam o vettig. Prata om hennes tankar o ideer och se vart dom leder.

Vad vill hon uppnå med sitt beslut om att inte äta kakor o godis?

 Jag uppmuntrar inte bantning av barn men det är inte fel att ge dom sunda vanor. 

jag själv har kämpat med ätstörningar i alla år sedan jag var barn i ungefär hennes ålder och hade jag redan då fått gehör för mina åsikter o tankar kring mat och självförtroende så hade jag aldrig hamnat i träsket med matstörningar.  

Låt henne köra på socker/godisfritt ett tag, det skadar inte. Antingen håller hon det eller så inte och då är ju ingen skada skedd. Hade hon däremot börjat dra ner på annat, äta mindre osv hade jag blivit orolig.

När jag var 12 gav jag mig själv godisförbud i ett år för jag var så rädd för tandläkarbesök. Var väl bara bra att få något sådant för sig. Inte var det svårt heller, suget upphörde rätt snabbt. Fick inga pengar av mamma och pappa för det dock, det var helt mitt eget projekt. Frågan är hur jag som förälder hade reagerat i din sits? Spontant tänker jag att bra kost- och motionsvanor är till nytta oavsett. Och vad är alternativet? Att tvinga henne att äta godis om hon inte vill? Men jag hade säkert varit uppmärksam på eventuella tecken på överdrift. Och jag förstår din oro.

Vi har pratat lite mer nu och hon känner själv att hon är nästan som "beroende" av sötsaker och att hon inte kan säga nej eller sluta även om hon är mätt. Det jag är orolig för är ju att hon ska få ett "osunt" förhållande till detta och sen känna sig tvungen att avstå allt. Självklart vill jag inte tvinga henne till att äta godis..Tack för era tankar och åsikter.

Köp inte hem godis och kakor som hon tycker om. Låt henne börja på någon aktivitet, simning ?

 Så länge hon äter riktig mat bra, så är det ju bara bra att låta bli sötsaker!! Det är om hon börjar låta bli att äta vanlig mat som det är farligt. Och hon måste kanske få prova själv ändå - det går ju inte att tvinga henne att äta sötsaker om hon inte vill!

Det är ju sockret som gör oss överviktiga, så det är ju väldigt smart av din dotter att sluta äta godis och börja jogga, och kanske låta bli att ändra på matvanorna i övrigt (beroende på hur de ser ut förstås, är det mycket snabbmat kanske man kan lägga om kosten lite också...).

En elvaåring växer ju och borde inte direkt banta, antagligen kommer hon att bli smalare bara av den enkla livsstilsändringen. Jag skulle uppmuntra det ifall jag hade ett överviktigt barn. Däremot skulle jag inte uppmuntra att sluta helt också med kakor, för att det inte ska utvecklas till en ätstörning eller fobi. Men det skadar väl ingen att se till att man har nyttigare alternativ hemma, istället för kakor.

Däremot att belöna med pengar, när det är hennes egen idé...? Belöningen blir ju att hon blir sundare, och dessutom att hon sparar sina pengar (om hon har köpt sitt godis själv) och får råd med någonting annat istället. Men om det är du som förser henne med godis nu är det väl inte fel att spara de pengarna till henne istället.

Anonym (sockret): Ja, det är jag som köper godiset, så det känns rätt att hon får pengar av mig i så fall. Vi äter inte mycket snabbmat, så kosten känner jag att vi inte behöver ändra på. Jag tycker precis som du att hon borde kunna äta en kaka ibland. Vi har det inte ofta hemma, så det är egentligen inget stort problem just med kakorna. Just nu är hon supersur på mig, för att jag sagt just det om att jag tyckte att hon inte borde köra ett strikt kakförbud också. "Jag har ju dissat hennes bra idé". Hon kommer nog att få testa att köra båda.

Bara ett råd i all välmening,  jag vet inte hur stor godisråtta hon är men se bara upp så inte godissförbudet/godissuget gör att hon byter  det suget mot något annat sug o kanske väljer att äta fler mackor eller dyligt.  
Det är så lätt hänt att man vid tiden för när man egentligen äter godis kanske istället väljer att ta ett mellanmål eller en fika istället.  

ett glas oboy eller en macka är kanske i sig harmlöst men när det blir en daglig vana är det inte så kul längre.

bara en tanke jag fick när du skriver om kakor.. hon kanske i vanliga fall inte äter så mycket sånt enligt vad du skriver men plötslgit kanske suget på fika o kakor blir större...   

Godis och annat sött gör ju inget om man slutar med, för min del. 
Men som sagt börjar hon sluta äta och vill äta mindre, inte hungrig osv är det ju något att tänka på.

Mina barn väljer hellre grönsaker eller frukt även om godis står på bordet, och det gör mig inget.

Www.nattstad.se/jenniferslife
My life, My girl & My baby boy 

Måste hon ha ett förbud för att avstå? Jag undrar också, du skriver i trådstarten att hon lagt på sig en hel del, men är hon verkligen överviktig? För det har ju också betydelse. Själv har jag ett underviktigt barn som skulle kunna lägga på sig en hel del och fortfarande vara smal. Henne skulle jag uppmuntra att fortsätta äta godis och kakor om hon ville sluta.

Jag håller med om att det är bättre att skaffa sig ett sunt förhållningssätt till godis, kost och motion och att man håller en hälsosam balans mellan dessa. Men om hon nu själv säger att hon inte kan sluta äta och inte kan kontrollera när det "är nog", så tycker jag att det här låter som en klok och mogen tjej som tänkt över detta noga och kommit fram till att hon inte vill vara ohälsosam och hon vill inte riskera att bli överviktig. Bra där!

Då tycker jag faktiskt att det är mer märkligt att du, efter era samtal, fortsätter propsa på att hon ska unna sig. I det här läget tycker jag att du ska stötta henne i hennes avhållsamhet. Mest troligt kommer det hela göra att hon tappar sockerberoendet och sötsuget och därigenom kan skapa sig ett mer sunt förhållande till sötsaker i framtiden.

Jag tycker att det låter som att ni båda eller hela familjen kanske tillsammans skulle kunna börja leta efter mer nyttiga alternativ till tex lördagsgodis eller fika. Det finns så mycket gott man kan göra av frukt, nötter och naturell youghurt tex. Gör smoothie till lördagskvällen istället för att dricka läsk? Det går att göra riktigt god smoothie utan en massa socker. 

Min syster gjorde precis som din dotter och i samma ålder. Hon märkte att hon började bli rund, tjock. Ingen vuxen sa något utan det var hon själv som kom och sa att hon inte ville bli tjock. Hon slutade äta godis, läsk och chips och våran mamma, som själv varit kraftigt överviktig, stöttade henne fullt ut. Istället började de ta kvällspromenader tillsammans. Idag är min syster en träningsglad tjej som håller reda på energi in-energi ut. Hon vet om att hon har lätt för att gå upp i vikt och ser helt enkelt till att hålla sig på den sunda sidan . Och ja, hon unnar sig sötsaker ibland, men inte ofta, i övrigt är hon är en smal ,go och glad tjej som verkar vara väldigt nöjd med sig själv . 

Bra initiativ! 

Vill också passa på att tipsa om att hela familjen kanske kan tänka om när det gäller det bedrövliga uttrycket "fredagsmys" .  För mig har det inget med att göra att man äter.  Varför måste det röra sig om att man alltid stoppar något i munnen? Det har jag aldrig förstått. 

Fredagsmys är för mig en chans att umgås som familj och göra något trevligt roligt och utvecklande.  

Fri tillgång på frukt och grönt botar det värsta sockersuget och uppmuntra henne gärna till att kanske göra något roligt på fritiden? Börja rida eller nåt?  

Tack för alla svar. Jag har inte propsat på som någon skrev, utan det var bara en gång i vårt första samtal. Vi har nu bestämt att hon ska börja ett visst datum , som hon själv har valt. Hoppas det utvecklar sig som i inlägg 12!

Din dotter vill gå ner i vikt, motionera mer, sluta med godis och andra onyttigheter, vad är problemet?

Problemet som jag ser det är begreppet "förbud" i kombination med saker man äter.

Det är ju enkelt för oss vuxna att se att det är en fråga om hälsa, men för en elvaåring är det troligare att det är en fråga om ideal och värderingar runt kroppsstorlekar. Alla föräldrar vill väl ha hälsosamma barn, men ingen vill bidra till ätstörningar, eller värderingen att runda människor är mindervärdiga på något sätt.

Men att sluta äta godis och sötsaker innebär ju inte att man får ätstörningar, snarare att man får en sundare och bättre kost.
Sen så har jag inte sagt att de är något fel med personer som är lite större, de är insidan som räknas, men om man som barn vill gå ner i vikt så är de ju konstigt att ens förälder "stoppar än" genom att säga att man ska "unna sig" godsaker. 

Har du barn själv? I så fall borde du vara medveten om att allt som har med vikt och kroppsideal att göra är minerad mark. Jag förstår mycket väl ts oro för att det inte ska stanna vid ett sunt förhållande till mat, utan att det ska ta sig ett osunt uttryck - i motsatt riktning.

jag har sedan 11 års ålder (jag är idag 36)  kämpat med ätstörningar tack vare att vettig info saknades i mitt hem om vikten av bra mat, friskvård och självkänsla. 

Har jag som 11-åring fått den diskussionen med mina föräldrar som Ts just haft med sin dotter har jag sluppit  en massa skit och elände i mitt liv. 

Jag blev istället proppad med skräckpropaganda då min pappa är diabetiker och det i kombination med att jag var mobbad och hade usel självkänsla så hade jag mina ästörningar serverad på ett silverfat... 

Ett barn ska aldrig banta eller ens tänka tanken på att gå ner i vikt såvida man inte är fet av sjukdom .   Men idag är det verklighet för många 10-11-12 -åringar....    

 

Tack för dina ord. Tråkigt att du har haft det så jobbigt...