Vätskeansamling i livmodern och cysta på äggledaren

Ingen aning tyvärr :( Var själv hos gyn i dag, hon sa att jag hade vätska bakom livmodern, vilket tydligen var ett sätt att se att jag dels hade haft ägglossning, dels att ägget verkligen lossnat som det skall. Vet inte alls vad vätska i livmorden betyder, om det kan uppstå på samma sätt?
Hoppas du får svar snart, och jag håller tummarna för dig! 

Ja, imorgon får vi svar... Känns som ljusår bort...

Ok, då är allt utrett här!

Cystan är "snäll" och kommer att försvinna av sig själv med hjälp av p-piller som  doktorn ordinerat.

Vätskeansamlingen var förra mensen som typ fastnat i livmodern,därav utebliven mens sist.

Graviditetssymptomen som jag känner så starkt - ömhet och hugg i livmodertrakten, jätteömma bröstvårtor, nära till skratt och gråt, trötthet, håravfall, m.m. handlar om att cystan förmodligen utsöndrar hormoner (typ) som får en att känna sig gravid. Det fanns inga indikationer på graviditet eller ens tidigare graviditet.

Jag var så oerhört säker på att jag ar gravid, jag hade kunnat satsa stora pengar på det. Under veckan som gick så ande jag mig vid tanken på att få en trea i mars och började till och med se framemot det, även om det var helt oplanerat och jag hittills inte ens vetat om jag någonsin vill ha en trea.

Så döm av min förvåning när jag kände hur ledsen jag blev när doktorn sa att det inte alls var en graviditet på gång, utan bara en hormonsprutande cysta och gammal mens. Jag kände mig helt knäckt och ville bara ligga i fosterställning och gråta hela kvällen.Det gjorde jag dock inte, för jag kände att jag ville hålla lie av en fasad inför maken,som jag inte riktigt delgett mina innersta känslor för. Han var jätteglad över att allt var så bra och skulle lösas med lite p-piller. Som man ju kan förvänta sig! Han har inte heller känt sig redo för en trea än, ven om han vet att han vill ha en i framtiden.

Jättekonstigt alltihop faktiskt. Men idag känns det ganska mycket bättre faktiskt. Jag tror att de där hormonerna får mig att bli mer blödig också såklart.

Vad som känns jobbigt nu är att jag har alla dessa känslor i kroppen och att de inte beror på en graviditet utan på något som faktiskt är fel inuti. Är det en grav. så är allt liksom som det ska vara, men nu inser jag för första gången att något som inte ska vara i mig finns - och det söker mig något djävulst, även om det "bara" är en ofarlig cysta.

En sak har jag fått klart för mig efter det här dock och det är att jag kommer att vilja ha ett till barn en dag, det var jag så hemskt osäker på innan. Men nu får jag chansen att planera för det tillsammans med min make, och längta efter det på ett annat sätt. Jag tror att vi är redo och sugna om ca. 2 år. Så jag återkommer hit då!

Vad skönt att det inte var något farligt, men jag förstår att det samtidigt var riktigt jobbigt att få reda på att det inte var som du trodde. Samtidigt kom det kanske något gott ur det hela? Att du nu känner dig säker och att det den dag det blir är något som både du och mannen ser framemot från början? 

Precis. Jag var så chockad över min reaktion, det hade liksom bara behövts en vecka av känslan att jag skulle få en bebis till, TROTS att jag var både oförberedd och skeptisk precis de första dagarna, för att jag skulle bli ledsen över "bebsens" icke-existens. Men vet du? Nu är jag glad att det är såhär ändå. Jag har ju tidigare velat vänta av särskilda anledningar, som att kunna resa lite mer, gå ut med maken osv. Det går ganska bra att lämna två barn hos farmor, men tre... det är nog för mycket även för henne ;).

Skulle ta piller för att stöta ut blodet i livmodern, tre piller om dagen i fyra dagar, men sluta om mensen kom. Tog första pillan imorse och en timme senare kom "mensen". Snabbt gensvar i alla fall! :)

Hur går det för dig? Känner du dig fortfarande grav?

Tror det är rätt djupt rotat hos oss, att på något undermedvetet plan ta till oss en graviditet om än utan att vi riktigt förstår det själva vid blotta misstanken om en. (Har själv blivit gravid då det varit total fel på alla sätt som går, hade någon frågat mig dagar innan hur jag hade gjort i en sådan situation hade jag svarat abort. När det var ett faktum var det totalt otänkbart. Vi människor är bra konstiga ibland. :)  )

Vad skönt att kroppen reagerade som den skulle, är alltid jobbigt det med, när något blir fel, även om det är ofarligt.

Tack, känner mig super gravid, kommer bli grymt ledsen om det inte blivit något, även om jag försöker intala mig att det nog inte gjorde det (just för att inte bli för besviken.)