Haha fånig fråga kanske men jag måste höra om alla ungar gör så. Carl är 1,5 år, har gått stadigt sen 2 månader. Nu senaste veckan har han börjat gå på tå, skitofta. Nån som vet varför? Han går vanligt också såklart men ofta tassar han runt på tå.
Tror en del barn bara går så. Men vår son trampade förmodligen lite inåt m ena foten kanske pag att hälsenorna var lite kort redan då, minns inte riktigt. Och vi fick tänja hans hälsenor varje dag under en period och vips så gick han som vanligt. Men tror det höll på upp i 9-10 års åldern. Kolla när han står platt m fötterna om det ser helt rakt ut eller om han vinklar något inåt m nån fot. Isf kan han behöva nåt ilägg i skorna. Det hade vår son under en period för att hjälpa hälsenan på traven. Men som sagt, tror en del ungar går på tå så det kanske är en period bara:)
Min kompis fick på tå som barn. Hon har Aspergers och även något annat som jg inte kommer ihåg vad det heter. Hon var lite konstig och knepig som barn men är fullt normal som vuxen.
Jag tror han bara kommit på att det något han kan. Vanligt och inget konstigt. Så gjorde vår kille också en tid. Nu är vår inne på att gnissla tänder istället, usch, haha.
Och det har såklart inget med Aspbergergs att göra.....
Aspergers stavas det visst;)
"Den vanligaste orsaken till tågång är att barnet frivilligt går på tå. Många småbarn rör sig då snabbare och ibland med bättre balans än om de går med fotsulorna i golvet. Barnet kan gå på hälarna när det vill och sitta på huk med fotsulorna i underlaget. Det finns ingen stramhet i hälsenorna och rörelserna i fotleden är normala. I skolåldern brukar barnet sluta gå på tå.
En annan orsak, som är mer ovanlig, är en medfödd förkortning av hälsenorna och oförmåga att böja foten uppåt. Då kan barnet inte gå med fotsulorna i underlaget utan att översträcka i knälederna eller, i uttalade fall, svanka i ländryggen för att inte tappa balansen. Om ingenting görs åt tillståndet kan det leda till att barnet blir plattfot och att framfoten pekar utåt.
En ytterligare orsak till tågång är att barnet har en neurologisk sjukdom, till exempel cerebral pares. Även om det är ovanligt, kan tågång ibland vara ett av symtomen vid autism eller något annat neuropsykiatriskt tillstånd."
Hämtat från sjukvårdsrådgivningen...
Jag gick på tå när jag var liten, ingen aning varför, kanske tyckte jag att det var kul., eller för att nå bättre. Vill tillägga att jag inte har någon sjukdom (varken psykiskt eller fysiskt).
Haha tack för svar :) han ser så lustig ut när han trippar runt lilla gossen :)
Haha tack för svar :) han ser så lustig ut när han trippar runt lilla gossen :)
Haha tack för svar :) han ser så lustig ut när han trippar runt lilla gossen :)
min dotter är 20 mån och brukar oxå gå på tå iband. Det gör hon nog för att hon tycker det är roligt helt enkelt :) och för att hon kan....
De flesta barn som går på tå (och det är vanligt!) slutar själva och är normalutvecklade. Bland de som fortsätter uppåt skolåldern är det vanligt med neuropsykiatriska svårigheter. Jag har två tågångare här hemma, sju och nio år. Femåringen är inte tågångare.
Min 2åring går på tå rätt ofta, verkar inte tänka på det, gjort sedan han lärde sig gå, inga längre stunder utan bara trippar då o då :)
Eh, Gått stadigt sedan två månaders ålder?
Jag har för mig att min son hade en period runt 1½-2-årsåldern då han gick på tå ofta också. Nu gör han inte det längre (utom om han vill vara lite längre av någon anledning), så det var nog bara så att han just lärt sig eller så och det därför var roligt.