Jag älskar mitt ena bonusbarn så himla mycket mer

Är det inte bara att man tycker om olika människor olika mycket. Och bonusbarnen är ju inte dina egna biologiska barn som man bär och föder och får en speciell relation till. Acceptera bara att du känner som du gör och fortsätt behandla dem likadant, om det går.

Håller med.
De är ju dessutom i olika åldrar och visst beteende kan vara kopplat till en viss ålder och kan ev försvinna så småningom, eller har det alltid varit så här?

Jag känner samma sak.. Den ena är 8 år och kommer varannan helg, men under sommaren nu är han 2 v åt gången. Han är trottsig och lyssnar inte på mig, kan oftast inte hjälpa till, släpper alla sina saker över allt på golvet.. Jag blir tokig ibland! Men han är van att göra som han vill hos sin mamma och har inte lärt sig att här inns det regler och vi hjälps åt i familjen. Känns hemskt när man längtar tills han ska till sin mor så man får ha rent och fint hemma..

Sen har vi mitt andra styvbarn, han är 2 år och bor här på heltid just nu. Jag älskar den gossen och skulle göra allt för han.

Jag tror att det beror på att med den yngsta var jag med från det att han blev 4 månader. Vi har nog ett annat band då. 

TS,
Min första tanke efter att läst din trådstart var att flickan låter otrygg medan pojken är tryggare och vågar trotsa mer. Att alltid vara snäll och till lags är inte naturligt för barn, det känns som att hon försöker göra er glada plus att hon kanske även kompenserar till er för att brorsan är "jobbig" mot er.

Försök studera samspelet mellan syskonen och även samspelet mellan er vuxna och respektive barn. Får pojken uppmärksamhet bara när han trotsar eller får han även uppmärksamhet när han gör bra saker? Förväntar ni er att han ska trilskas så att han känner det och sen uppfyller era förväntningar? Stänger flickan inne sitt trots för att ni ska slippa hantera det? Osv?

Självklart är det lättare att tycka om andras barn när de är snälla och kärleksfulla, det vore ju nästan konstigt om du inte hade lättare för flickans beteende. Men försök se bakom kulisserna och se om det kanske är så att pojken behöver hjälp att plocka fram lite positiva sidor. Och glöm inte bort att hjälpa flickan att våga trotsa!

Dagis?  Det är inte ens skolbarn, och ni vill dom ska ta ansvar och hjälpa till hemma?  Det här är småbarn ni har i hus, inte en au-pair.

Dagis barn är upp till 6 år och även om de inte gör hushållssysslor så kan man från start räkna med lite. T ex ta bort din tallrik från matbordet. Skjuta in stolen, plocka upp dina egna leksaker, städa sitt rum, bära in ren tvätt till sitt rum, hjälpa till att duka fram och av bordet, lägga sina kläder i tvättkorgen etc. Min 6 åring gör allt detta, vissa delar inte varje dag men ibland. Vissa delar är obligatoriskt varje dag. 3 åringen lite mindre men ändå det mesta. Att plocka undan efter sig själv är knappast att begära för mycket!

Jag tycker inte att det är så konstigt. Gillar ju syskonbarnen olika mycket beroende på om de är gulliga eller kaxiga och otrevliga. Trots att de alltså är mitt eget kött och blod. Skillnaden är att de inte bor hos mig. :)